Idag var det den första partiledardebatten efter riksdagens öppnande. Det var Fredrik Reinfeldts första debatt som statsminister. Det klarade han med glans. Persson, inte riktigt lika van vid den kortare taltiden, förbrukade sin tid när ännu tre partiledare var kvar. Om detta var planerat eller bara orutin i hans nya position, vet inte jag. Ombytta roller kan bli svårt för Göran Persson att klara av i många sammanhang.
I Göran Perssons anförande handlade det mest om alliansens och moderaternas förslag, inte vad han själv ville göra. I hans analys av valresultat kunde man nästqan tro att det enligt honom var lysande. Trots ett valresultat som inte varit sämre sen den allmänna rösträtten kom till. Anklagelselsen om en enpartiregering fortsatte trots att det är uppenbart att Sverige har valt bort en enpartiregering och valt en trepartiregering.
Det var befriande att istället höra Fredrik tala om att Sveriges befolkning har valt bort förnöjsamhet, Göran Persson och utanförskap. Man har valt en Alliansregering. Ett svenskt folk som valt inkludering kontra utanförskap, högre kvalite i vården skolan och omsorgen och en regering som kommer se till att Sverige får ett rättsväsende värt namnet. Som ledamot i justitieutskottet ska det bli mig ett nöje att få vara med och se till att så blir fallet.
