Domare är som både du och jag

Idag gjorde jag ett efterlängtat besök på Eksjö Tingsrätt. En ganska liten tingsrätt med tre domare och två fiskaler. Då jag fått uppdraget att inom vår moderat grupp ansvara för domstolsfågor var detta ett led i att få mer kunskaper, träffa lagmän och vad mer naturligt än att börja med den tingsrätt som endast ligger tre mil ifrån.
Jag vet inte om jag är den enda men att möta domare är något alldeles speciellt. Varför vet jag inte men kanske det är så att just domare har ett visst skimmer om sig. När jag tänker på en domare har jag en alldeles speciell bild framför mig. Varför vet jag inte men det ligga något i att de är livstidssanställda och har en oerhört stor makt över åtalade, människors framtid.

Mötet idag tog bort en del av den bilden, framför mig satt en man och kvinna i sina bästa år. Människor med familj och barn och hade samma vardagsutmaningar som de allra flesta av oss. Helt vanliga människor av kött och blod. Förstår inte var jag fått mina fördomar ifrån?!

Vad som gladde mig mest var den flexibla förhållningssättet till hur man får en tingsrätt att fungera för alla parter. Kanske är det just därför man har minusbalanser i denna Tingsrätt.

Nästa vecka blir det besök i både Norrköping och Linköping. Ska bli spännande att avgöra. Här blir det dessutom ett möte med länsrätt. En rätt som det betydligt mer sällan berörs i media men som är den rätt som vi vanliga medborgare oftast möter. en rätt som dessutom handhar tvister mellan enskild och stat som kan vara av stor betydelse för den enskilda. Tänk dig en körkortsindragning för en 20-åring ute på landet som nyss har fått sitt första jobb!

vem har inte gjort något dumt när man är ung?

Igår tog vi ett bra beslut i riksdagen. ett beslut som innebär att unga människor under 18, som begått ett enstaka brått och fått påföljden "åtalsunderlåtelse", eller straffvarning som jag heller vill kalla påföljden, får sina uppgifter från belastningsregistret borttagna efter 3 år. tidigare var det hela 10 år. Det innebar många gånger för dessa ca 4000 ungdomar per år att möjligheter till utlandsstudier,arbete mm kunde dröja i lång tid. Precis under den tid man är på väg in i vuxenvärlden. Risken är uppenbar att en ung person mer eller mindre tvingas till en brottslig bana då arbeten var svåra att få.

När straffvarning ges rör det sig oftast om brott som snatteri och stöld av enklare slag. Detta får inte förhindra våra unga att få ta bra steg in i vuxenvärlden. Brottet måste kunna ses som sonat efter tre år. som förälder vet vi att mycket kan hända under denna tid och att ett enstaka brott av enklare slag inte säger så mycket om den man är och allra minst vad man kommer bli. Vem har inte gjort något dumt när man var ung?

den stora utmaningen måste vara de ungdomar som i tidig ålder har utvecklat sin brottsliga bana. Ett beteende som under lång tid fått fortskrida utan att något hänt. Låt oss fokusera på dessa ungdomar istället!

En quick fix är inte lösningen

Nyss hemkommen från socialtjänsten i Eksjö. Ett givande samtal med många spännande infallsvinklar fick jag mig till godo när jag träffade Janne Andrén, ansvarig för familjesektionen med speciellt fokus på unga. Min kommunala kollega Tomas och jag fick av denna man lyssna till en engagerad person, med bred erfarenhet från både storstad och småkommun tankegångar kring hur vi bäst kan möta våra unga lagöverträdare och unga brottsoffer.

Att vi i de små kommunerna inte kan erbjuda samma specialistkompetens som de större, är ganska naturligt. Vi har helt enkelt inte tillräckligt stor underlag. Tack gode Gud! men om vi tillsammans med andra kommuner slår våra kloka huvuden ihop kanske vi oxå kan möta lagöverträdare och inte minst unga brottsoffer på ett sätt som enligt mitt sätt att se det absolut nödvändigt. Ett bemötande som borde vara en självklarhet, oavsett var du bor i landet.

När jag bollade upp frågan vad Janne ansåg om ungdomstjänst kom svaret blixtsnabbt; "Det är inte tillräckligt". 40 timmars ungdomstjänst är alldeles för lite för att bryta ett brottsligt beteende som har fått fortgå alldeles för många år. Familjehem var hans lösning. Om det är det rätta vet inte jag men vad som är alldeles kristallklart är att det krävs en varaktig tid för att bryta en långtgående vana. Att påföljderna i högre grad måste utformas efter den enskilda och att planen är långsiktig. Quick fix fungerar helt enkelt inte.