Ett citat från "Boss" som idag är 17 år och bor på ett ungdomshem. Han berättar att han var runt 13 år när han var med och misshandlade en snubbe till döds. Ingen trodde att en trettonåring kunde göra något sådant. Sanning är något annat. Förra året gjordes 14 420 brottsanmälningar som lades ner då gärningsmannen var under 15 år. Mörkertalet är stort då barn och ungdomar oftast begår brott mot varnandra och inte anmäler till polisen. Lägg därtill att denna grupps tilltro till polisen är mer än lågt.
Min undran blir hur känns det för ett barn att anmäla ett brott och sen få veta att ingen utredning görs för att gärningsmannen var för ung? Vilka signaler ger detta till gärningsman och brottsoffer? Gärningsmannen kan fortsatt skryta inför kompisar att det är bara att fortsätta och för brottsoffret sker ytterligare kränkning. Inget händer, det jag blivit utsatt betyder inget i vuxenvärlden.
Jag är övertygad om att tidiga signaler för de barn och ungdomar som i tidig ålder begår brott är en nödvändighet för att vi i framtiden ska kunna få stopp på att alltför många av våra unga begår brott och utsätts för brott. Dagens brottsoffer, morgondagens gärningsmän är ett samband som måste brytas. För detta krävs det att även brott begångna av barn utreds där både gärningsman och brottsoffer blir hörda
