En euroforisk tanke

Sitter nu på tåget hem efter ännu en riksdagsvecka. Det är lördagmorgon, något senare än vanligt. Detta då jag bara kände mig tvungen att stanna kvar och för att deltaga i manifestationen för Burmas folk som skedde på Medborgarplatsen i Stockholm igår. Oavsett partifärg, ålder eller kön samlades vi alla för att ge vårt stöd. Om det hjälper eller inte vet jag inte men det kändes bra att göra något. När jag kom hem senare på kvällen kunde jag också se att flera manifestationer hade skett, också på skolor.
Jag såg framför mig en vision om att resten av världen gjorde likadant, inklusive Kina. Vilken euforisk tanke där hela världen står upp mot en militärregim och för ett sedan länge förttryckt folk. Då skulle inga vapen i hela världen kunna stå emot!

fler i arbete och flera vägar tillbaka.

Mycket diskussioner har det varit runt den nya budgeteten som presenterades förra veckan. ord som brutalt, kvinnofientligt, orättvist osv. Däremot har jag inte sett vad man själv tycker.
När jag läser budgeten är den glasklar, det handlar om fler i arbete och flera vägar tillbaka.
jag kan med stolthet att sedan juli 2006 är det 400 personer som varje dag har lämnat ett utanförskap och har istället ett jobb att gå till, en arbetsgemenskap att känna trygghet i, en lön att leva på och en framtid att se fram emot. Vad är orättsvist med det?

vår uppgift är att ge dem en röst som inte har några ombudsmän, de som inte har några PR-konsulter, få sin röst hörd. Är det brutalt?

Vi ska riva trösklar och bredda vägar tillbaka till en arbetsmarknad. Utnyttja den goda tiden så att fler kommer tillbaka och att tågen stannar på perrongen där alltför många människor har sett tågen susa förbi. Är det kvinnofientligt?

Svaren på alla dessa frågor är naturligtvis nej.

Äntligen en egen budget

Äntligen fick vi i alliansen presentera en alldeles egen budget. Det kändes oerhört skönt. Att vi i alliansregeringen genomför det vi sagt att vi ska göra verkar dock på något sätt uppröra oppositionen, kanske är det något man inte riktigt är van vid. Ser man på reaktionerna från denna sida så är de starka men vad som är mest skrämmande är väl att man står svaret skyldigt när journalisterna frågar vilken alternativ budget man själv har tänkt att lägga. Lyssnar man på den förra detta finansministern kommer ett svar och lyssnar man på partiledaren kommer ett annat. jag kan inte annat än att dra slutsatsen att man helt enkelt inte vet. Det till och med är så att de åtgärder som vi gör nu är något man vet är det enda rätta men inte vågat genomföra.

Det pratas om återställa rättvisan. Min fråga blir är det rättvist att över en miljon människor inte arbetar eller arbetar mindre än vad man önskar? Är det rättvist att våra barn inte får den hjälp man behöver för att tidigt lära sig läsa och skriva? Är det rättvist att inte alla kan känna en trygghet i vardagen? jag ska inte fortsätta men listan kunde ha gjorts lång!

Som bilden ovan visar så var vi både stolta och glada när vi kunde presentera budgeten. Dessutom är vi gärna med på samma bild, inte ens det klarar det röda och gröna