En glad midsommar till Er alla

genom ett regnigt Sverige går nu resan hem till Småland. Enligt väderprognosen blir det en blöt midsommar. Men vad gör det när man är i goda vänners lag.

Igår togs de sista besluten i riksdagen innan sommaruppehåll. Allt från tilläggsbudgetar till betänkanden från konstitutionsutskottets beträffande statsråds hantering av Tsunamin och aktieinnehav.

Det beslutades ocskå att bordlägga beslutet om att tillåta FRA att signalspana även i etern. Ett beslut som gör att vi inte kan säkerställa våra mäns och kvinnors säkerhet när de tjänstgör i krighärjade områden. Uppdrag som kräver information inte bara från andra nationer utan också vårt eget lands information. Ibland kan jag starkt ifrågasätta hur viktigt det är med min egen rädsla av att bli avlyssnad i förhållande till den rädslan som dessa män och kvinnor måste känna när man dagligdags riskerar sina liv.

Några var de ledamöter som hade en tuff minut vid voteringarna igår. Inte minst alla de som har sina väljare i kranskommunerna till Stockholm. Det togs nämligen beslut om att återinföra trängselskatten. Ett problem som inte berör Vetlandaborna i någon större mån. En tröst kan dock vara att pengarna ska gå tillbaka till att förbättra infrastrukturen till och från stockholm, något som är mer än nödvändigt.

Imorgon blir det inget bloggande. Då ägnas dagen till att klä midsommarstång och duka upp bord. Det ska bli härligt. Med dessa ord vill jag önska Er alla en riktigt härlig midsommar

Daglig verksamhet kan aldrig bli bättre än arbetsgemenskap

Roligt nog är det många skolklasser som väljer att besöka oss i riksdagen. Extra roligt var det när en klass från Vetlandas Särgymnasium var på besök. En klass där man verkligen kan prata om mångfald. Vad som definitivt inte skiljer dem åt är deras positiva livssyn och optimism, spontanitet och livsglädje.

De flesta av dem kommer att gå 4 år på gymnasiet. Vad som sedan händer är svårt att sia om. De flesta av dem skulle kunna göra något, bara man hittar rätt plats. Träffade en företagare som för två år sedan hade anställt från just särgymnaiset. Han sa att det finns ingen medarabetare som just denna, som spred så mycket glädje och var så lojal. Till och med på julafton ville han in.

Arbetsuppgifterna får inte vara för avancerade och de ska se ganska så likadana ut varje dag. Det är här problemet uppstår. Allt mer automatiseras och ofta hör vi att vissa uppgifter är inte riktiga jobb. Det ska ingen behöva göra. Då tänker jag i mitt stilla sinne, om dessa uppgifter är det de här unga människorna klarar av att faktiskt göra, är det då så fel att ta bort dem? Är det inte viktigare att det även på 2000-talet finns uppgifter så att alla kan finna just sin plats? Att alla kan inkluderas, vara efterfrågade och behövda? För mig är detta självklart. Alternativet "Daglig verksamhet" kan aldrig likställas med ett riktigt jobb!