Roligt nog är det många skolklasser som väljer att besöka oss i riksdagen. Extra roligt var det när en klass från Vetlandas Särgymnasium var på besök. En klass där man verkligen kan prata om mångfald. Vad som definitivt inte skiljer dem åt är deras positiva livssyn och optimism, spontanitet och livsglädje.
De flesta av dem kommer att gå 4 år på gymnasiet. Vad som sedan händer är svårt att sia om. De flesta av dem skulle kunna göra något, bara man hittar rätt plats. Träffade en företagare som för två år sedan hade anställt från just särgymnaiset. Han sa att det finns ingen medarabetare som just denna, som spred så mycket glädje och var så lojal. Till och med på julafton ville han in.
Arbetsuppgifterna får inte vara för avancerade och de ska se ganska så likadana ut varje dag. Det är här problemet uppstår. Allt mer automatiseras och ofta hör vi att vissa uppgifter är inte riktiga jobb. Det ska ingen behöva göra. Då tänker jag i mitt stilla sinne, om dessa uppgifter är det de här unga människorna klarar av att faktiskt göra, är det då så fel att ta bort dem? Är det inte viktigare att det även på 2000-talet finns uppgifter så att alla kan finna just sin plats? Att alla kan inkluderas, vara efterfrågade och behövda? För mig är detta självklart. Alternativet "Daglig verksamhet" kan aldrig likställas med ett riktigt jobb!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar