Idag, söndagkväll på väg hem sitter jag på tåget tillsammans med min vän och riksdagskollega Katarina. Båda är vi ganska trötta men oerhört glada och stolta för att ha den statsminister vi har, det partiet vi företräder och den stämning som finns.
Fyra dagar av långa och intressanta debatter har det varit. En del debatter hetare än andra men alla viktiga på sitt sätt. Vad jag dock kan konstatera att debatttonen är bra och det finns respekt för andras åsikter. Om vi vore helt överens vore det förfärligt, inte minst om du vill tillhöra ett parti som insett att världen förändras och så måste oxå politiken.
för min egen del kan jag bara erkänna att oxå jag och mina åsikter förändras. Nya erfarenheter, nya kunskaper och många möten med andra människors och dess idéer leder till detta. Ibland kan jag vara lite avundsjuk på de yngre som så bergfast vet hur världen ser ut och hur den ska styras, rent och enkelt, svart eller vitt. för min egen del blir det oftast en balansräkning mellan positivt och negativt.
Under dessa dagar stöts åsikter mot varandra och på så sätt hittar vi en gemensam väg att möta framtiden på. En framtid som där våra vardagsproblem ska lösas, hur våra barn får en bra start i livet, hur elever får goda kunskaper, hur vi brott kan förebyggas och klaras upp. Listan kan göras oändlig. Framför allt handlar det om attityder och förhållningssätt som är nog så viktiga när vi kommer tillbaka till den lagstiftande kammaren och har med oss våra värderingar inför beslut om nya lösningar som på ett bättre sätt än gårdagens ska kunna möta människors problem.
Vårt handlingsprogram är nu lagt för de närmaste fyra åren, vilka frågor, problem som vi står inför om fyra år vet inte jag idag. Helt säkert har både världen och jag förändrats. Det är det somär så utmanande att inget är konstant och vad morgondagen har att ge vet vi inte idag.
