Förra veckan gjorde jag ett spännande besök på Öxnehagaskolan i Jönköping. En skola med ca 200 elever, årskurs 1-6 och där det pratas 43 olika språk. Man skulle kunna tro att detta skapar en hel del problem. Visst är det så men under hela dagen mötte jag inte annat än en personal med stort engagemang och såg hellre situationen som en stor utmaning där mångfald var en naturlig del av vardagen. Ska jag vara ärlig hade jag nog förväntningar om en stökig skola. jag blev bevisad motsatsen. Tvärtom var det en skola som präglades av harmoni, trygghet och framtidstro. hela skolan hade samma regler som dessutom efterföljdes. Detta till en följd av att all skolans personal hade tagit det på allvar att klara signaler om regler inte efterföljdes var viktigt. Alla visste vad som gällde och därför rådde också arbetsro och trygghet.
På eftermiddagen fick jag också träffa de två områdespoliserna som verkade här. Att de trivdes med sitt uppdrag gick inte att ta miste på. Det var inte många familjer som man inte kände till. Ett enträget arbete hade lett till att även människor från länder där polisen inte alltid var i medborgarens tjänst, kände ett stort förtroende för dessa två herrar. Ett förtroende som gjorde det möjligt att fokuseringen på att förebygga brott bland unga människor var möjligt. Ett uppdrag som är enligt mitt förmenande, det viktigaste uppgiften polisen har.
Det var med glatt hjärta jag återvände till Vetlanda. Jag hade mött en skola vars personal hade både krav och förväntningar på sina elever, kombinerat med ett stort engagemang. Något som märktes på barnen. Barn som kände att vuxna trodde på dem. som visste att de kunde lyckas . Områdespoliser som med stort hjärta följde hela familjen och skapade trygghet för alla boende i detta område. Min önskan är att hela Sverige ska få vara som Öxnehaga
