som ledamot i justiteutskottet är besök på våra anstalter i Sverige en sjävklarhet. Denna gången bar resan av till Karlskogaanstalten, Hinseberg i Örebro och Kumlaanstalten i Hallsberg. Tyvärr var tiden alltför knapp denna gång och få en riktig insyn krävs det mer tid. Vad som ändock är helt klart är att anstalter för kvinnor och män ser helt olika ut och fungerar annorlunda. Känslan, stämning är vitt skilda, ändå lyder anstalterna under samma lag. Vad lika är att cellen är 6kvadratmeter och dörrarna stängs kl 20.00 och öppnas 0800 på morgonen. På kvinnoanstalten fanns blomkrukor och strykjärn, på Kumla var det mer av biltidningar och pingisbord. På kvinnornas rum fanns det bilder av barn och familj vilket jag inte kunde skymta någon annanstans.
Att få en pratstund var inget problem, tvärtom. Vad som diskuterades mycket var tankarna om ett system med morot och piska inom kriminalvården. Dvs det ska löna sig att sköta sig, det ska löna sig att arbete, även när du sitter innanför murarna. De intagnas invändningar var mest att man tyckte det var svårt att veta vad som gällde, en otydlighet. En annan invändning var att det var "osolidariskt". Att någon fick favörer och andra inte. Alla för en-tanken var tydlig, eller ett orättvistänk om man väljer att kalla det så istället. min reflektion var frånvaron av att tanken på att man gör egna val, tar ett eget ansvar för sina egna handlingar, inte finns. Personligen tror jag mycket på de nya tankarna. Det ska spela roll, även om du sitter inne, vad man gör och inte gör.
