För ett tag sen träffade jag en kvinna i 50- årsåldern som verkligen fått kämpa för sin halvtid. försäkringskassan följde de tidigare politiska direktiven att man automatiskt skulle prövas för förtidspension. kvinnan lider av reumatiska besvär och har tidvist en hel del värk. men som hon sa "värken blir inte bättre av att jag har värken hemma". Tvärtom, då finns det all tid i världen att tänka på dem. På arbetet har jag uppgifter, kunder och arbetskollegor som får tankarna på andra håll. denna kvinna fick verkligen kämpa för att få arbeta halvtid. Efter en lång strid har hon nu ett arbete att gå till.
Denna kvinna är mycket stark och har dessutom en stödjande make. Min fråga till de som igår debatterade emot den nya sjukförsäkringslagen är om det verkligen ska vara så att endast de riktigt starka och pådrivande ska slippa att bli förtidspensionerade när man inte vill något annat än arbeta?
