11 april, 2007

En förlorad barndom

Jag som så många andra satt som fastklistrade framför TVn igår när uppdrag granskning visades. Tårarna rann och upprördheten starkare än på mycket lång tid. tidningar, radio, chatsidor, samtalen vid lunchborden handlar om Louise från min hemstad Vetlanda. Efter samtal med människor därhemma undrar vi alla hur detta kunde ske. Vetlanda är inte större än så att detta borde vara väl känt. För mig verkar det mer vara en väl känd hemlighet. Min fråga blir varför?
jag har inte idag svaret på frågan. Har vi en socialtjänst som inte gjort sitt jobb? finns det en skyddande farmor som valt att försvara sin son istället för prioritera sitt barnbarn? Är det grannar som inte vågat visa civilkurage? Är det en poliskår som inte tagit saken på allvar? Frågorna är många och svar måste komma fram så det inte händer igen.

Det enda jag vet är att en Louise har i fem års tid försvarat sin pappa. Fått ta ansvar för sin pappa, trots de hemskheter han utsatt henne för. En Louise som helt förlorat sin barndom som alla barn har rätt till. Något hon aldrig kommer få tillbaka.