Att lyckas och att uppskattas

Såg nyss på TV hur Susanna Kallur sprang hem guld på 100 meter häck, vilka härliga bilder! Och vilken publik! När Kajsa ska göra sitt sista och avgörande hopp på 2.05, står publiken upp och skriker ”Kajsa, Kajsa!!!”. Idrottarna under EM är väl värda de stående ovationerna de får för sina prestationer, men en sak slår mig, varför applåderar vi till exempel inte våra duktiga företagare i Sverige? De, liksom idrottarna, kämpar också dag och natt för att nå sina mål och drömmar. Ingen ifrågasätter vissa idrottares helt ofantliga ”löner”, men säger man att man är företagare rynkas det allt för ofta på näsorna och möts även ibland av misstänksamhet. Jag tror faktiskt att det långa styret med en socialdemokratisk regering har satt sig i gemene mans ryggrad, du får gärna lyckas, bara inte för mycket… och säg för guds skull inte att du tror på dig själv!

Varför kan vi inte bara glädjas för de människor som vågar riskera och satsa? Varför kan vi inte bara glädjas med dem det går bra för? Dags att byta regering.

(Bild från Aftonbladet)

Betyg är ett kvitto på kunskap

Idag läste jag om hur allt fler niondeklassare inte har behörighet för att läsa vidare på gymnasiet. För att få börja gymnasiet måste man ha godkänt i svenska, engelska och matematik. I år visar de preliminära siffrorna från Skolverket att 13 100 elever inte har godkänt i dessa ämnen, det är hör och häpna, 900 fler än förra året! Årets siffra är det absolut sämsta sedan det nya betygssystemet infördes.

Det finns självklart inte enbart EN lösning till detta problem men jag tror att en viktig insats är att eleverna får betyg tidigare. Jag är inte ensam om att tycka detta, 84 % av föräldrarna i Sverige vill att betyg ges tidigare. Det är viktigt både för den enskilda eleven och för föräldrarna att få veta hur det går i skolan. Att betygen ges så pass sent som i åttonde klass kan innebära en obehaglig
överraskning och för många är det för sent att
vända den negativa trenden.

Betyg är ett kvitto på kunskap. Jag vill ha betyg tidigare då det kan öka barns motivation till lärande, jag vill ha fler steg och jag vill också att närvaron redovisas i betygen.

Att känna sig efterfågad

Idag har jag packat valsedlar tillsammans med mina partikamrater i Vetlanda. Hela 12 500 brev ska skickas ut. Det kanske inte är det mest glamourösa i det politiska livet, men en viktig del i det demokratiska arbetet. Dessutom får man höra både det ena och det andra när man för en gångs skull varken har en agenda eller en föreläsare.

Seniorerna är de stora hjältarna i detta arbete. Dom drar ett tungt lass. Med en viss sorg i hjärtat kan jag konstatera att de som i förra valrörelsen packade många brev inte längre har förmåga att klara av detta längre och än värre, att några längre inte finns med oss. En riktig krutgumma är Ruth. Hon lever, men mår inte bra. Turerna har varit många men än så länge har sjukvården inte kunnat lista ut vad som gör att hon inte är den hon brukade vara. Både aktiv själv och fick andra att bli det. Hon var en av de första som kontaktades för att göra en insats. Känner jag Ruth rätt så hade hon mer än gärna hjälpt till mer än vad hon kunde ta på sig i år, men det är inte därför jag berättar historien om Ruth utan om hennes spontana svar: "Vad bra det känns att vara efterfrågad!"

Jag tror Ruth slår huvudet på spiken. Då menar jag inte bara våra äldre som borde ses som en tillgång, inte en belastning på vårdkontot, utan alla de 1,5 miljoner människor, trots högkonjuktur, som inte längre har en plats i arbetslivet.

Man måste vara frisk för att klara av att vara sjuk

Många av oss är det som har upplevt sjukvården. För de flesta av oss gäller det en "Quick fix". Snabb kur mot influensan, penicillin för barnens öroninflammation och en bra gipsläggning av det brutna benet, då är vi nöjda. Vem som hjälper oss spelar ingen större roll, bara det går fort och att det blir bra.

När det kommer till våra föräldrar eller äldre anhöriga, ser saken annorlunda ut. Krämpor för många av våra äldre blir långvariga och kräver flera olika insatser. För de äldre som har barn eller vänner som kan driva deras sak är det nog inga problem med men alla är inte så lyckligt lottade och flera gånger har jag undrat; hur går det för dem? Dem som inte någon att tala i deras sak. Stå på sig, kräva besked och ta vara på de rättigheter man har.

Förslaget om en vårdlots kommer inte en dag för sent!

Publicerad insändare; Smålandstidningen

Lärlingsutbildning, ett verktyg mot skoluppgivenhet

Mer än 1500 elever lämnar grundskolan utan godkänt betyg i något ämne alls. I praktiken har dessa elever trots skolplikten hoppat av grundskolan. Det finns säkert flera förklaringar men gemensamt för dessa unga människor att de ges inte betydelse i den skolpolitiska debatten.

Min fråga blir; vilken framtid väntar en 15-åring som inte gått färdigt grundskolan och därmed varken har kunskap nog för gymnasieutbildning eller arbetsmarknaden? Att hoppa av grundskolan eller vända grundskolan ryggen är en väg som leder till utanförskap. Varje ansträngning måste göras för de elever som saknar motivation, vill hoppa av skolan eller är allvarligt skoltrötta. För många beror skoltröttheten på en känsla av att ständigt ligga efter. Kraven blir till slut orealistiska och elever vänder då skolan ryggen. Kanske inte så konstigt för vem söker sig till en miljö där den egna identiteten är att vara sämst i klassen?

Viktigast är insatser i tidiga år med kunskapstester vars resultat får visa vilka extra insatser som behövs. Har detta inte gått vägen bör möjligheten att påbörja en lärlingsutbildning redan under grundskolans senare del vara möjlig. Jag pratar inte om praktikplatser som saknar undervisning, utan om företagsförlagd praktisk yrkesutbildning, som kombineras med att ämnen läses i grundskolan i egen takt. Jag är övertygad om att lärlingsutbildningen kommer att visa behovet av ämneskunskaper och därmed också öka motivationen för den skoltrötta att jag faktiskt har nytta av de kunskaper som erbjuds.

Att den socialdemokratiska regeringen fullständigt misslyckats sin skolpolitik blir allt tydligare. Inte minst för de elever som har det svårast. Det krävs ett starkare och tydligare stödsystem som håller kvar och inte minst motiverar elever i skolan. Det får inte längre tillåtas att fler unga hamnar i kunskapslöshet och utanförskap. Alla ska ges möjlighet att nå grundskolans kunskapsmål, lärlingsutbildning är en väg.