Idag har jag packat valsedlar tillsammans med mina partikamrater i Vetlanda. Hela 12 500 brev ska skickas ut. Det kanske inte är det mest glamourösa i det politiska livet, men en viktig del i det demokratiska arbetet. Dessutom får man höra både det ena och det andra när man för en gångs skull varken har en agenda eller en föreläsare.
Seniorerna är de stora hjältarna i detta arbete. Dom drar ett tungt lass. Med en viss sorg i hjärtat kan jag konstatera att de som i förra valrörelsen packade många brev inte längre har förmåga att klara av detta längre och än värre, att några längre inte finns med oss. En riktig krutgumma är Ruth. Hon lever, men mår inte bra. Turerna har varit många men än så länge har sjukvården inte kunnat lista ut vad som gör att hon inte är den hon brukade vara. Både aktiv själv och fick andra att bli det. Hon var en av de första som kontaktades för att göra en insats. Känner jag Ruth rätt så hade hon mer än gärna hjälpt till mer än vad hon kunde ta på sig i år, men det är inte därför jag berättar historien om Ruth utan om hennes spontana svar: "Vad bra det känns att vara efterfrågad!"
Jag tror Ruth slår huvudet på spiken. Då menar jag inte bara våra äldre som borde ses som en tillgång, inte en belastning på vårdkontot, utan alla de 1,5 miljoner människor, trots högkonjuktur, som inte längre har en plats i arbetslivet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar