Efter en resa till Ankara, Turkiet, har några av mina fördomar om detta land försvunnit. Visst har man en lång väg att gå, inte minst vad det gäller mänskliga rättigheter, skolgång till alla, inklusive unga flickor och jänställdhet över huvud taget. Ändå är en hel del gjort, inte minst vad det gäller rättsväsendet, både beträffande domstolsprocessen men oxå kriminalvården.

Under några intensiva dagar besökte justitieutskottet Sveriges motsvarigheter till Kumla, Hinseberg och ungdomvårdsanstalt. Att vi blev förevisade mönsteranstalter är nog inte omöjligt men i resonemangen runt både byggnader och innehåll fanns det en väl grundad tanke.

I Sverige talar vi om att en återanpassning till samhället, det gör man oxå i Turkiet. Det kan handla om väldigt grundläggande saker men också rena yrkesutbildningar. Vad som mötte oss i Ankara var inställningen att det måste gå att bryta en brottslig bana och då krävs det utbildning. Här fick man en utbildning allt från frisöryrke till keramiker, byggnadsarbetare m m. Vad som skilde sig från oss var att efter utförd utbildning fick man ett certifikat som intygade omen yrkeskunskap. Det viktiga är dock att här står inte fängelset som avsändare utan en statlig avsändare som vem som helst hade kunnat få. På så sätt var man inte stämplad och hade en reell chans att få ett riktigt jobb efter fängelsevistelsen. Kanske vore detta något för oss här i Sverie att tänka på. Att efter sonat brott måste det finnas möjligheter annars finns det ju ingen anledning till att ens tänka tanken på att avsluta en brottslig bana