Gärningsman och brottsoffer - en och samma person

Att vara riksdagsledamot innebår en fantastisk möjlighet att finna kunskap i olika områden. Igår var jag med på ett seminarum där rubriken var "brottsoffer och gärningsman samma person". Visst ligger det något i det. Den första delen handlade om unga människor som utsätts för brott. Statistiken visade tydligt att ca 30 procent av dessa sedermera blir själva gärningsmän. en form av hämnd som de själva blivit utsatta för. Det är inte en hämnd mot den gärningsman som utsatte dem själva för brott utan det kan bli vem som helst. Den första fyllan är inte helt ovanligt att första brottet begås i ren aggression. "Har jag blivit utsatt så ska banne mig någon annan oxå bli det. Polisen som föredrog kunde inte nog understryka vikten av att unga brottsoffer får bli sedda och hörda. Att även de förhörs och får tala om det. Risken är annars uppenbar att det kan gå snett. Jag delar hans åsikt. alltför ofta är det fokus på brottsutövaren och den utsatte lämnas åt sitt eget öde.

Utanförskapet dyrt, inte minst i mänskliga termer

Igår var det dags för den nya regeringen att lägga fram sin budgetproposition. Min egen nyfikenhet bestod till mestadel av vad som skulle vara med redan i första budgeten och vad som fick vänta. Några nyheter tog jag för givet inte skulle komma. Det skulle ju vara ett svek mot alla de väljare som valt bort en regering utan lösning till massarbetslösheten.
Jag blev inte besviken. Anders Borg lade fram en budget som helt mötte mina förväntningar. Trots Nuders försök att ständigt prata om andra ministrars tillkortakommande kunde vår nya finansminister ständigt påpeka att detta är en budget som i första hand ska leda till att fler människor kommer i arbete.
Nuder talade oxå om det dukade bordet. Ett bord som enligt socialdemokraterna skulle vara dukat så alla var med. På den gästlistan var inte den över miljonen människor som inte har ett arbete med. Jag tror stenhårt på att gästlistan kommer utökas radikalt de närmaste åren.

Pär Nuders självgodhet är inte liten trots att han är den finansminister som gjort utanförskapet ännu större och att inkomstklyftorna bara ökat de sista åren. Detta inte på grund av stora skillnader i löner utan helt och hållet på att folk inte har något arbete att gå till. Dessa verkar Nuder helt glömt bort, vi har det inte. Dessa klyftor kostar inte bara i ekonomiska termer utan oxå i mänskliga. Den sistnämnda i många fall det viktigaste.

Ombytta roller blir svårt för Persson

Idag var det den första partiledardebatten efter riksdagens öppnande. Det var Fredrik Reinfeldts första debatt som statsminister. Det klarade han med glans. Persson, inte riktigt lika van vid den kortare taltiden, förbrukade sin tid när ännu tre partiledare var kvar. Om detta var planerat eller bara orutin i hans nya position, vet inte jag. Ombytta roller kan bli svårt för Göran Persson att klara av i många sammanhang.

I Göran Perssons anförande handlade det mest om alliansens och moderaternas förslag, inte vad han själv ville göra. I hans analys av valresultat kunde man nästqan tro att det enligt honom var lysande. Trots ett valresultat som inte varit sämre sen den allmänna rösträtten kom till. Anklagelselsen om en enpartiregering fortsatte trots att det är uppenbart att Sverige har valt bort en enpartiregering och valt en trepartiregering.

Det var befriande att istället höra Fredrik tala om att Sveriges befolkning har valt bort förnöjsamhet, Göran Persson och utanförskap. Man har valt en Alliansregering. Ett svenskt folk som valt inkludering kontra utanförskap, högre kvalite i vården skolan och omsorgen och en regering som kommer se till att Sverige får ett rättsväsende värt namnet. Som ledamot i justitieutskottet ska det bli mig ett nöje att få vara med och se till att så blir fallet.

Äntligen en borgerlig regeringsförklaring

När Fredrik idag deklarerade den nya regergeringsförklaringen kändes det mer än bra. Allt det som så många av oss pläderat för i valrörelsen finns nu möjlighet för att faktiskt kunna genomföras. Härligt! I regeringsförklaringen var det inte några överraskningar vilket ingen av oss varken förväntade eller ville. Den politiken som vi gått till val på har medborgarna klart gett oss ett mandat att genomföra vilket också kommer att ske. Prioritet nummer ett är fortsatt att bryta den utanförskap som över en miljon människor i vårt land upplever varje dag. Samtidigt kommer fler elever att få de kunskaper de har rätt till, fler och synliga poliser på stadens gator och torg och vård när du behöver den. Förväntningarna är stora men vi kommer klara det!

som att börja första klass

Den sista veckan har varit mer än omtumlande. Promenaden in till öppnandet av riksmötet var stort. Ett folkvimmel, livgardet på plats och pampig musik. Väl inne i plenisalen med kungafamiljen placerad längst fram, tal av kungen och framförandet av nationalsången, var det inte långt kvar till glädjetårar. Ett livs ögonblick!

Ett historiskt ögonblick var det oxå idag när Fredrik Reinfeldt valdes till Sveriges nya statsminister. Spänningen är stor inför morgondagen då han ska presentera den nya regeringsförklaringen och de nya statsråden. Det är säkert en hel del i detta hus som nu går och väntar på ett telefonsamtal. Vilka de utvalda blir vet ytterst få.

Jag känner mig stolt

Var alldeles nyss inne på valmyndighetens sida. Där kan jag läsa "invalda ledamöter till riksdagen". Jag är en utav dem. Ska inte sticka under stol med att jag känner mig stolt. Nu gäller det att leva upp till det förtroendet. I Vetlanda får jag många klappar på axeln och massor av lycka till, både från väntat och oväntat håll. Det känns skönt att ha det stödet i ryggen när jag äntrar min plats i riksdagen.

Nu börjar det verkliga arbetet

Vilken valkväll! tillsammans med mor och dotter åtnjöt vi varma, nyfiskade kräftor från stugsejouren som Jessika och jag hann med. Desserten blev mer än god, ett fantastiskt valresultat som jag så gärna hade önskat men inte riktigt vågat hoppas på.
Telefon, sms och mailservrar har gått varma sedan dess. Inte minst alla glada tillrop som man möts av. En underbar känsla att få känna sig som vinnare, att ha gått i mål, att många med mig känner att det lyckades!

Efter det att radio Jönköping ringt upp tidigt på morgonen kunde jag riktigt förstå vad som hade hänt. (För vissa går det lite långsamt). Trots en enorm glädje har jag dock en sorg som slog hårt i morse. Det var insikten om att den personen som hade varit allra gladast idag inte är med mig längre. Min största supporter, min målvakt, min pappa. Jag hoppas vid gudarna att han är med även fast jag inte kan krama honom, hans närvaro är ändå stark.

Hur jag ska tacka all människor som hjälpt till under resans gång vet jag inte hur jag ska lösa. Varför inte börja här och nu och tacka alla Er som följt och stöttat mig under resans gång. Stort tack! Nu börjar det verkliga arbetet. Jag hoppas ni är med då oxå!

Nu är det upp till väljarna

Efter något hektiska dagar så här i valspurten är nu min ständiga följeslagare, barbordet, inställt i källaren. Tillsammans har vi stått på många torg ute i länet och fått möjlighet att träffa väljare, härligt!
Finalen gjordes utanför stadshuset i Vetlanda. Vi var många moderater som tog upp kampen om de osäkra väljarna. Ett myller av politiker, musiken "Jag vill oxå byta statsminister", ballonger och tårta och kaffe gjorde att stämningen var på topp. Det kändes skönt att med många partikamrater få göra en så härlig avslutning på hemmaplan.

Väl hemkommen slår jag på TVn och där ser jag en Fredrik som inför Västerås medborgarna, levererar svar efter svar som är svåra att motstå!
Hur det går imorgon är mer än spännande. Vad som känns skönt är jag och många med mig, har gjort vad vi har kunnat för ett maktskifte. En förändring som är så viktig för vårt land. Nu är det upp till väljarna.

Har du inte bestämt dig än så resonera så här. 12 års maktinnehav är mer än nog för ett land, oavsett partifärg. Det behövs nya krafter!. I årets val har vi med Alliansen en klar laguppställning som gillar varandra och kan regera från dag1.

Nu ska jag tända brasan, läsa tidningen och njuta av min dotters sällskap, det var alldeles för länge sedan.

100 timmar till ny regering!

Idag klockan 16.00 gick startskottet, 100 timmar kvar tills vallokalerna stänger och tills vi har en ny regering. Kom igen nu, nu lägger vi i sista växeln och gasar lite till! Jag tipsade igår om MUF:s vallåt, här kommer ytterligare en låt som presenterades idag vid spurtkampanjen. Lyssna, digga och kampanja!

Håkanföretagare, både hjälte och socialarbetare

Med hjärtat på rätt ställe...


Håkan är en av fyra delägare i ett företag med 15 anställda inom verkstdsindustrin. Jag hade den äran att få en timme med honom, trots en arbetsdag som bestod av minst 12 timmar för att vardagen i företaget skulle gå ihop. Vi skulle egentligen pratat lärlingsutbildning för unga människor som inte har ett fotfäste i varken arbetslivet eller skolan. Vi hann med det oxå men framför allt kom mötet att handla om arbetsgivaransvar.

Ämnet kom upp då jag frågade om varför han var så mörk under ögonen. Svaret blev att helgen hade gått åt till att plocka upp en av hans anställda utanför ICA-butiken, och en fortsatt oro för mannen. Mannen var kraftigt berusad och var en fara för både honom själv och andra. Människor omkring ringde med automatik till Håkan, inte till polis eller ambulans. Bara det talar sitt tydliga språk. För både Håkan och människor på orten vet att det är Håkan som tar ansvaret och bryr sig. Helgen för den anställde spenderades på sjukhus. Håkan hämtade upp honom på måndagsmorgon. Körde honom hem, handlade mat på vägen och såg till att räkningar för bostad och annat betalades. "Hemlösa arbetstagare är inte bra".

Det finns inte skrivet i någon lag alls om ett sådant ansvarstagande, för Håkan är det en självklarhet att finnas till när det behövs. Att måna om ens personal, att vara medmänniska. Jag tror att det är nödvändigt att vi med en ny regering inte bara ändrar villkoren för företagarna utan oxå ändrar attityden till våra företagare. Flertalet bidrar inte bara med arbetsplatser, tillväxt och pengar till statskassan, utan oxå ett mycket stort bidrag på den mänskliga sidan. Det glöms tyvärr alltför ofta bort i debatten när jag hör socialdemokraterna diskutera våra företagare. För mig är Håkan inte bara en hjälte utan oxå en fantastisk socialarbetare.

Perssons bufflighet ingen framgångsfaktor

Idag har jag imponerat på min dotter. Lyckats med konststycket att ladda ner MUF´s vallåt till att bli min ringsignal i mobilen. Hur länge jag kan imponera på henne är väl bara en tidsfråga men jag rekommendera låten, den är bra! Låter det ringa extra länge om motståndarlaget är i närheten. Lyssna på låten här

Att det är slutspurt och spänningen håller i sig in på mållinjen är det ingen tvekan om. Att unga människor har eller kommer att göra klara val två block emellan är också tydligt. Även där man minst anar det. (Mina fördomar har jag kvar) Jag var nämligen och besökte Ädelfors folkhögskola som har sina rötter i den röda rörelsen. Mina förhoppningar var väl inte jättestora men efter 45 minuter med en nära dialog och många bra frågor gick det inte att ta miste på vad applåderna gav uttryck för. Efter passet var det många som kom fram och tyckte att det hade varit roligt och intressant men inte inte minst var det ett flertal som inte kunde låta bli att ge uttryck för de förakt man kände för Göran Perssons arrogans, bufflighet och oförskämda uppträdande. Deras respekt för Fredriks sätt att resonera, bete sig och inte minst hans ideér var stor och för många var Fredrik och de nya moderaterna det självklara alternativet för dem som för så många andra unga människor. Bufflighet och arrogans är definitivt inte en framgångsfaktor här. Förhoppningsvis gäller det oxå i vuxenvärlden!

Kalendarium vecka 37

Vi går nu in i slutspurten, en vecka kvar tills vi vet om Sverige får en ny regering med framtidsanda! Lägger upp mitt kalendarium, det är några hållpunkter men för det mesta kommer jag vara ute och jobba varje vaken timme var det än är kampanj.







Måndag:

• Debatt Ädelfors, fm
• M-golf, Eksjö
• Arbetsutskott, Barn- och Utbildningsnämnden

Tisdag:

• Vaggeryd, kl. 9.00
• Regionförbund, Gislaved
• Partiduell, Ekenässjön

Onsdag:

• Eksjö, 10-12
• KS-möte

Torsdag:

• Habo, kl. 14.00
• Nässjö

Fredag:

• Sävsjö, kl. 10-12
• Värnamo, kl. 14-15.30
• Forserums marknad
• Nattvandring + polisåkning tillsammans med Folke Solheim, kl. 16.30

Lördag:

• Kampanj Vetlanda

Söndag:

• Hårt arbete in till det sista... därefter kommer belöningen, NY REGERING!

Rullskidor eller löparskor, en ödesfråga

Idag har jag gjort något som jag aldrig gjort förut, jag har åkt rullskidor. Jag älskar att åka längdåkning och har länge funderat på att få göra detta även när inte snön finns, idag blev det av. Efter några stapplande stavtag och en omkullåkning kändes det bra. Det skulle inte förvåna mig om ni i framtiden kommer få se mig på ett par rullskidor istället för i löparskor.

Varför det blev av var på grund av Vetlandadagarna. Ett arrangemang som måste slagit sitt rekord i antalet besökare, antalet medverkare och inte minst i gemytlighet. Det fantastiska vädret gjorde säkert sitt till. Fullt av folk av alla dess slag som kunde gå runt och besöka massor av föreningsstånd, köpa hamburgare av Nävelsjö Bandyklubb, eller som jag, njuta av ärtsoppa serverat av Lottakåren. Underhållning var det inte heller någon brist på. Räddningstjänsten som med en aldrig sinande kö hissade upp barn i skyliften, buggdans på parkeringen, en gospelkör som spred glädje över hela fältet. Lägg därtill vårt lokala favoritband, "Cover Funkers", som ständigt underhåller och roar oss i Vetlanda, det kan knappast bli bättre!.

När jag stänger av bloggen för idag känns det gott i hjärtat. Alla de möten, alla de samtal och den stämning som jag idag möttes av idag värmer. Mitt tack går till alla Ni som ordnat denna underbara dag!

Rättsväsendet måste stå på brottsoffrets sida

Mitt första möte idag var Kerstin, Bengt och Alexandra i Sävsjö som alla är brottsoffer. Deras företag blev utsatt för inbrott när deras dotter Alexandra, möttes av oönskade gäster när de höll fest i familjeföretagets lokaler. Alexandras vän Jakob fick sina tänder utslagna, Bengt möttes av glassplitter på morgonen och Kerstin har fortfarande svårt att sova på natten.
Trots en utförlig beskrivning om vilka förövarna var, vilka människor som skulle kunna vittna om vilka förövarna var, valde polisen att lägga ner undersökningen.

I denna historia finns bara förlorare. Gärningsmän i yngre ålder som fortsatt kan utöva kriminella handlingar utan att vuxenvärlden säger ifrån. En pappa som tappat allt förtroende för rättsväsendet, och sist men inte minst, en ung man som med sina utslagna tänder, varken kommer kunna sova gott på natten eller en känsla om att han har ett Sverige som står på hans sida.

Risken är uppenbar att pappa Bengt tar lagen i egna händer och att unge Jakob väljer att hämnas på egen hand.

Det känns tryggt att möta eleverna i en enad Allians!

Oj! vilken dag! Efter sju klassmöten och två riksdagsdebatter på Vetlandas gymnasium är jag både trött men framför allt upplivad.

I klassrummen möts jag av intresserade elever som ställer frågor på sin spets. I debatterna känns det mer än tryggt att tillsammans med mina tre Allianskamrater, känna en gemenskap och en samsyn hur vi vill förändra Sverige. Inte minst vad det gäller möjligheten att fler ungdomar får arbete, hur fler elever ska få de kunskaper man har rätt till och att det måste löna sig att arbeta även för studenter. Kartellen S, V och Mp kunde inte en enda gång ge ett enat besked vill våra elever, det kunde vi.

mormor är minst lika viktig som en tennisträning

Idag tog jag förmiddagen till en "Time-Out" i valrörelsen. Något sa mig att möta verkligheten, utan media, utan utspel, är viktigt. Det är så lätt hänt att du tycker mycket utan att veta hur det verkligen är. Att utfästa löften som inte har en förankring i vardagen för de människor som det verkligen berör.
Mina egna erfarenheter vad det gäller vården för våra äldre sträcker sig inte längre än besöken hos mormor och farmor. Båda dessa underbara kvinnor lämnade mig för snart tio år sen, hur det ser ut idag visste jag inte så mycket om.

Mitt möte med de äldre i Nässjö idag gav mig många tankeställare. Båder ur personalens och de äldres perspektiv. En sak vet jag dock att åldras är inte alltid vackert vid första anblicken. Du är beroende av att andra hjälper dig med blöjor, du blir tvättad likt en baby, den enda som frågar hur du mår under hela dagen är hemtjänsten, som under den tid man matar, bäddar sängen och sätter på dig kläderna för dagen, ställer de frågor som är så viktigt för oss alla. När jag ställer frågan till Asta om hur ofta hon träffar sina barn och barnbarn blir svaret "De har ju så mycket med sitt eget liv så mig har de inte tid att träffa". Det känns som en kniv i hjärtat och det första jag gör efter besöket är att ringa till min mamma. Min mamma, som likt Asta, har gjort allt i hennes makt för att hennes barn ska färdas väl.

Vi i Alliansen är överens om att våra äldre måste få den värdighet man förtjänar efter ett långt och arbetsamt liv. Många får det men långt ifrån alla. Djurskyddslagen säger att djuren ska få komma ut varje dag, en sådan lag finns inte för våra äldre. Det är på tiden att den infördes. Det är också på tiden att vi barn till våra föräldrar, som gett oss så mycket, ger tillbaka mer till våra föräldrar. Att vardagspusslet är svårt att lägga för oss i mitten av livet är ingen nyhet. En lättnad vore om vi för rimliga kostnader skulle kunna få hjälp i våra egna hem och därmed kunna spendera vår lediga tid att i större utsträckning kunna vara en del av våra föräldrars vardag. Att våra barn fick träffa sin farmor och morfar var en del av deras vardag.

Att åldras är inte vackert vid första anblicken. Huden är skröplig, naglarna är blå och benen är svullna. Under tiden tvätten är gjord, kläderna är på plats och håret är kammat så är Asta en fantastiskt person. Hennes levnadsöde skulle räcka till en hel roman. Min sorg är att inte fler får höra hennes historia, att inte hennes barnbarn kan berätta den, att inte fler för Astas talan.

Jag själv, och inte minst mitt barn, är lyckligt lottade. Mormor är en del av vår vardag. Hon är dessutom mer än pigg och när det ringer vid halvniotiden på söndagsmorgon vet jag vem som ringer. Innan dess har hon haft en hel del aktiviteter. För min dotter har detta inneburit att hon har fått mormors berättelse berättad av henne själv. Att ha rynkor och krämpor är inte konstigt. Att mormor är minsta lika viktig som en tennisträning. Att bakom en gammal kropp finns det fantastiska livsöden som vi måste ta med oss.

Det ska löna sig att arbeta för alla, även studenter

Gårdagen ägnades åt högskolan i Jönköping där jag tillsammans med riksdagsledamoten Per Bill fick träffa studenter, Science Park (där entreprenör hittar en grogrund) och företrädare för skolan. Jag kan inte annat tycka att när du sätter din fot på högskolan känner du i ryggmärgen vilken kreativitet som andas och det stora inslaget av utländska studenter gör inte saken sämre.

Under dagen hann vi med med ett seminarium med studenter. Dels för att vi skulle kunna framföra vårt politiska budskap men framför allt lyssna på dem. Det klaraste budskapet var missnöjet med fribelopp. Ett fribelopp som är satt till strax över 20 000 kronor. Ett belopp som säger att tjänar du mer än så påverkar det dina möjligheter till studiemedel. En studentföretagare berättade att han var tvungen att dra på sig kostnader för att lönsamheten inte skulle bli för stor. En annan som talade om att hon inte kunde arbeta mer för det hade hon inte råd med. Möjligheten för studenterna att utöka sin redan idag skrala kassa med att sommarjobba och jobba lite extra på helgerna inte fanns. Tydligt är att tanken om att "det ska löna sig att arbeta" i socialdemokraternas studentSverige, överhuvud taget inte existerar.
Att lönsamma företag är inte något man eftersträvar när det gäller studenter. Möjligheterna för en bättre studenekonomi omöjiggörs.

Vi säger att de första 37 000 intjänade kronorna ska vara skattefria och att fribeloppet tas bort. För att detta ska bli möjligt behöver vi din röst den 17 september!

Kalendarium, vecka 36

Kommande vecka har jag följande aktiviteter...









Måndag:

• Heldag på Jönköpings högskola tillsammans med Per Bill. Vi besöker Science Park, träffar studenter och representanter från skolan samt besök på Jönköpings värmekraftverk.

Tisdag:

• Träffa SmT i Eksjö
• Barn- och Utbildningsnämnden
• Kampanj i Vetlanda

Onsdag:

• Jag "praoar" på hemtjänsten Sturegården i Nässjö.
• Kampanj i Eksjö

Torsdag:

• Rikspolitik/debatt på Njudungs gymnasieskola, Vetlanda

Fredag:

• Heldag i Sävsjö

Lördag:

• Kampanj under Vetlandadagarna
• Aneby tillsammans med Inger Carlborg

Dagens idol, Ferula

Tala om mångfald. Idag var jag bland annat på Råslätt. (Jönköpings motsvarighet till Rinkeby). Att jag aldrig varit där tidigare är inte Råslätts förlust, det är min. Redan vid ingången till torget möts man av en kokande kittel av 30 olika språk och dofter av lika många kryddor, underbart!

Min partikamrat, Urban, som i lång tid fört en kamp för att flera människor ska starta företag var min ledsagare. Tack vare honom fick jag träffa flera företagare på Råslätt som med Urbans hjälp vågat starta egna företag, trots det krångel som råder i vårt land. Höjdpunkten var Ferula, en irakisk kvinna i 50 -års åldern som idag bedriver sitt egna företag inom kläddesign. Det gjorde hon även i Irak där kraven på yrkesskicklighet är stor men det där med blanketter och vilken skatt man ska betala spelar mindre roll. Det riktigt lyste i hennes ögon av stolthet och glädje. Hon var dessutom noga med att påpeka hur stolt hon var över sina barn som gått i mammans fotspår. Inte att de höll på med att sy upp och designa kläder men att det alla tre gick på bra utbildningar och samtidigt kunde försörja sig.

Ferula är en stark kvinna och vet vad hon vill. Hon har gått igenom en arbetsam skilsmässa men är idag lyckligt gift med en ny man, även han irakier. Jag kunde inte låta bli att ställa frågan om hon kunde tänka sig att gifta sig med en svensk man. Hennes svar kom snabbt. För mig är varken religion eller nationalitet viktigt. Det viktigaste är min man respekterar mig och att jag respekterar honom. Om vi sen har roligt tillsammans gör inte saken sämre.

Tänk om fler av våra nya svenskar kunde få samma sits som Ferula. Hon hade turen att möta Urban som snart såg att hon hade alla möjligheter att skapa ett nytt liv i Sverige. För mig är det viktigt att det inte ska handla om tur utan oxå möjligheter för alla att vara en del av en arbetsgemenskap. Jag kan inte konstatera annat än socilademokraterna har cementerat alltför många av våra nya svenskar i ett bidragssberoende, istället för arbete. Jag vet att med vårt synsätt skulle betydligt fler i Råslätt känna vara en tillgång istället för en belastning. Med ett maktskifte skulle jag mötas av samma lysande ögon som Ferulas.

Det finns en plats för alla!

På två dagar händer det mycket i årets valrörelse. Gårdagen handlade mycket om att få ut vårt budskap om att vi satsar 7 miljarder kronor mer än socialdemokraterna på att våra elever ska få de kunskaperna man har rätt till. Vi satsar inte bara mer utan oxå bättre, det lovar jag!

Dagens fokus var den kommunala politiken i Vetlanda. Jag fick den äran att träffa 8 klasser på Vetlandas gymnasieskola. Tiden tillät inte möjligheten att träffa alla program men utbudet var varierat i form av yrkesinriktningar och högskoleförberedande inriktningar.

Vad som förvånade mig idag var att de politiska frågorna som är heta idag i vår kommun, inte var det som lockade till de djupaste dialogerna. Frågor som betyg, bensinskatt, studiebidrag, jobb, skatt och miljö, var de frågor som fick eleverna att reagera. Jag vet inte vilken slutsats jag ska dra men klart är att många av våra ungdomar har en åsikt, om än inte alla.

Som guide hela dagen hade jag Rebecka. En tjej som hoppas bli musiker i framtiden. Hennes start är att bli kantor. Inte illa! men under dagens lopp gick det inte att undgå att hennes drömmar sträcker sig längre en så. Jag hoppas innerligt att hennes drömmar går i uppfyllelse. "I have a dream", Martin Luther King, är kanske den mest kända personen som har haft en dröm. Hans dröm blev till stor del en verklighet, vi behöver fler människor som vågar drömma. Först då kan vi förändra världen, det gjorde Martin Luther King.

När jag nu och sitter skriver om dagen vet jag inte hur min insats var för att få fler ungdomar att välja just mitt parti. Min ambition var idag att dels få gehör för moderaterna men oxå vikten av att varje röst är viktig. Det finns människor ute i världen som offrar sina liv för ha möjligheten att lägga sin röst. I Sverige har alla den möjligheten. Att inte gå och rösta vore att sparka på dem som kämpar med sitt liv för att göra det.

Likt Rebecka har jag en dröm. Ett Sverige där alla i vårt land är efterfrågade, oavsett om du är rik eller fattig, funktionshindrad eller elitidrottare, ung eller gammal, skåning eller jämte, svensk eller nysvensk, smal eller tjock, kort eller lång. Listan kan göras lång. Det viktigaste är att alla känner att jag kan bidra. Min övertygelse är att alla kan bidra. Min sorg idag är att allt för många människor har fått beskedet att man inte kan det. Det vill jag ändra på! Det finns en plats för alla!