Att få vardagen att gå ihop

Just hemkommen från en välfylld dag ringer mamma. Gräsmattan är inte klippt på länge. Vid köksbordet sitter dottern och hoppas på att vi ska gå på den spännande speedwaymatchen mellan VMS Elit och Luxos Stars. Själv skulle jag behöva förbereda mig för morgondagen i Gislaved, Högskoleuppvaktning och TM ringning tillsammans med MUFarna i Jönköping. Kvällens utfrågning av Lars Ohly är av mindre betydelse.

Det där med att få vardagspusslet att gå ihop är inte helt enkelt. Jag hade gärna gått på speedway med Jessika och hejat fram vårt lag, VMS Elit. Det får hon nu göra tillsammans med sina goda vänner och andra föräldrars goda vilja. Mammas gräsmatta fick bli "dagens goda gärning" (behovet var stort och gräset var både högt och tungt att komma igenom).

Jag vet att det inte bara är jag som känner en stor press över att få vardagen att gå ihop. Inte bara när det gäller min och Jessikas vardag utan också att min mor färdas väl. Idag träffade jag Ingrid, 90+, som fortfarande bor hemma i sitt hus, trots ett svårt handikapp på grund av reumatism. Hon har hemtjänst, men det hade aldrig gått utan sonen Anders, som alltid finns till hands, samtidigt som han har ett eget företag och egen familj att ta hand om.

Både jag och Anders känner ett stort ansvar för våra föräldrar och önskar inget hellre än att de färdas väl på ålderdomens höst. Allt de har gjort för oss går inte att beskriva i ord. Ändå är båda jag och Anders mitt i livet med allt det innebär. Att klippa både min egen och min mors gräsmatta, arbeta en hel del och dessutom vara en god mor är en ekvation som inte alltid går ihop. Känslan över att inte räcka till är emellanåt stark. Jag har ändå en mor på nära avstånd som dessutom är ett starkt stöd i vardagen vad det gäller skjutsning, barnpassning och lagad mat. Mina tankar går till de barn som har sina föräldrar på avstånd när detta inte är möjligt.

Med en ny regering blir det möjligt att få halverade kostnader för sådana tjänster som skulle innebära en stor lättnad för många av oss att få vardagen att gå ihop. Då tänker jag inte bara på vår egen barnpassning, hjälp med städning och tvätt i våra egna hem utan också på en möjlighet att hjälpa våra föräldrar, även om de lever på distans. Dessutom skulle ett stort antal människor, inte minst kvinnor, få avtalsenliga löner och försäkringsvillkor som tillhör den vita sektorn. Idag är det allt för många som idag är i svart sektor och lever helt avtalslöst. Dessutom är det endast de mest förmögna som har möjlighet att betala vita löner.

Jag kan inte se annat än att alla parter är vinnare på att göra en svart tjänstesektor vit.