Sitter på tåget hem från Stockholm. En titt utanför fönstret konfirmerar att Sverige är ett fantastiskt land. Allt är ändock inte fantastiskt. Över en miljon människor står utanför en arbetsgemenskap i Sverige, trots högkonjuktur. I kammaren diskuterades just detta idag, närmare bestämt A-kassan. Ni vet det där som förvånat socialdemokraterna så mycket att förändringar kommer att ske, trots en tydlig valrörelse från alliansens sida att detta var vad vi talade om att vi skulle göra.
Från talarstolen hördes det från Österbergs sida att alliansen "tutat i det svenska folket vilken hög arbetslöshet vi har i Sverige". Kanske är det faktiskt så att människor kände igen sig i den problemformuleringen som gjordes eller är det helt enkelt så att man har kommit på detta alldeles själv. Nu är det snart bara ledningen i socialdemokraterna som inte kommit på detta faktum och helt naturligt har man heller inte några lösningar på problemet. Eller så lägger man fram samma lösningar som man gjort de sista tolv åren. Resultaten är långt ifrån lysande. Om socialdemokraterna vägrar lyssna på oss så lyssna då på Lars Calmefors som säger "Självklart vill vi kunna åstadkomma full sysselsättning med full ersättning. Detta har dock inte lyckats".
vänsterpartiets inlägg innehöll inga lösningar men en oro över att Littorin faktiskt menade allvar och är orubblig. Detta är helt med sanningen överensstämmande. Han är inte orubblig för att "jävlas" med folk, han är orubblig så att även de som står långt ifrån arbetsmarknaden idag ska få en möjlighet till riktiga jobb. Littorin är inte ensam i hans orubblighet på grund av just detta faktum
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar