Idag hade jag besök av Vetlandaposten. En tidning som jag har en mycket bra relation till och är en typisk lokaltidning. Att arbeta på VP innebär ett brett arbetsfält, allt från Ostkaka till fallet Louise. Anledningen till besöket var dels en resumè av riksdagsåret men oxå förhållandet till den kommunala politiken. Frågan var given, kommer du lämna kommunfullmäktige nu då du inte kan vara med på dess sammanträden?

Svaret måste tyvärr bli att så småningom är detta en nödvändighet. Men det tar emot. Jag tycker så mycket om mitt riksdagsuppdrag men är det något jag saknar är det de direkta reaktionerna från medborgarna som du får när kommunala beslut är på väg att tas. Att få både ris och ros under processens gång, att från medborgare ta emot åsikter som gör att du modifierar och förbättrar det ursprungliga förslaget, att din ståndpunkt nagelfars i minsta detalj. Håller inte dina argument så får du börja om från början, eller åtminstone tänka om.

Mål ska sättas, det gillar jag. Kanske ska ett mål bli att även de beslut som tas i riksdagen ska åtnjuta samma möjlighet till reaktion och direktkontakt som de kommunala besluten gör. Det är en utmaning!