Äntligen en borgerlig regeringsförklaring

När Fredrik idag deklarerade den nya regergeringsförklaringen kändes det mer än bra. Allt det som så många av oss pläderat för i valrörelsen finns nu möjlighet för att faktiskt kunna genomföras. Härligt! I regeringsförklaringen var det inte några överraskningar vilket ingen av oss varken förväntade eller ville. Den politiken som vi gått till val på har medborgarna klart gett oss ett mandat att genomföra vilket också kommer att ske. Prioritet nummer ett är fortsatt att bryta den utanförskap som över en miljon människor i vårt land upplever varje dag. Samtidigt kommer fler elever att få de kunskaper de har rätt till, fler och synliga poliser på stadens gator och torg och vård när du behöver den. Förväntningarna är stora men vi kommer klara det!

som att börja första klass

Den sista veckan har varit mer än omtumlande. Promenaden in till öppnandet av riksmötet var stort. Ett folkvimmel, livgardet på plats och pampig musik. Väl inne i plenisalen med kungafamiljen placerad längst fram, tal av kungen och framförandet av nationalsången, var det inte långt kvar till glädjetårar. Ett livs ögonblick!

Ett historiskt ögonblick var det oxå idag när Fredrik Reinfeldt valdes till Sveriges nya statsminister. Spänningen är stor inför morgondagen då han ska presentera den nya regeringsförklaringen och de nya statsråden. Det är säkert en hel del i detta hus som nu går och väntar på ett telefonsamtal. Vilka de utvalda blir vet ytterst få.

Jag känner mig stolt

Var alldeles nyss inne på valmyndighetens sida. Där kan jag läsa "invalda ledamöter till riksdagen". Jag är en utav dem. Ska inte sticka under stol med att jag känner mig stolt. Nu gäller det att leva upp till det förtroendet. I Vetlanda får jag många klappar på axeln och massor av lycka till, både från väntat och oväntat håll. Det känns skönt att ha det stödet i ryggen när jag äntrar min plats i riksdagen.

Nu börjar det verkliga arbetet

Vilken valkväll! tillsammans med mor och dotter åtnjöt vi varma, nyfiskade kräftor från stugsejouren som Jessika och jag hann med. Desserten blev mer än god, ett fantastiskt valresultat som jag så gärna hade önskat men inte riktigt vågat hoppas på.
Telefon, sms och mailservrar har gått varma sedan dess. Inte minst alla glada tillrop som man möts av. En underbar känsla att få känna sig som vinnare, att ha gått i mål, att många med mig känner att det lyckades!

Efter det att radio Jönköping ringt upp tidigt på morgonen kunde jag riktigt förstå vad som hade hänt. (För vissa går det lite långsamt). Trots en enorm glädje har jag dock en sorg som slog hårt i morse. Det var insikten om att den personen som hade varit allra gladast idag inte är med mig längre. Min största supporter, min målvakt, min pappa. Jag hoppas vid gudarna att han är med även fast jag inte kan krama honom, hans närvaro är ändå stark.

Hur jag ska tacka all människor som hjälpt till under resans gång vet jag inte hur jag ska lösa. Varför inte börja här och nu och tacka alla Er som följt och stöttat mig under resans gång. Stort tack! Nu börjar det verkliga arbetet. Jag hoppas ni är med då oxå!

Nu är det upp till väljarna

Efter något hektiska dagar så här i valspurten är nu min ständiga följeslagare, barbordet, inställt i källaren. Tillsammans har vi stått på många torg ute i länet och fått möjlighet att träffa väljare, härligt!
Finalen gjordes utanför stadshuset i Vetlanda. Vi var många moderater som tog upp kampen om de osäkra väljarna. Ett myller av politiker, musiken "Jag vill oxå byta statsminister", ballonger och tårta och kaffe gjorde att stämningen var på topp. Det kändes skönt att med många partikamrater få göra en så härlig avslutning på hemmaplan.

Väl hemkommen slår jag på TVn och där ser jag en Fredrik som inför Västerås medborgarna, levererar svar efter svar som är svåra att motstå!
Hur det går imorgon är mer än spännande. Vad som känns skönt är jag och många med mig, har gjort vad vi har kunnat för ett maktskifte. En förändring som är så viktig för vårt land. Nu är det upp till väljarna.

Har du inte bestämt dig än så resonera så här. 12 års maktinnehav är mer än nog för ett land, oavsett partifärg. Det behövs nya krafter!. I årets val har vi med Alliansen en klar laguppställning som gillar varandra och kan regera från dag1.

Nu ska jag tända brasan, läsa tidningen och njuta av min dotters sällskap, det var alldeles för länge sedan.

100 timmar till ny regering!

Idag klockan 16.00 gick startskottet, 100 timmar kvar tills vallokalerna stänger och tills vi har en ny regering. Kom igen nu, nu lägger vi i sista växeln och gasar lite till! Jag tipsade igår om MUF:s vallåt, här kommer ytterligare en låt som presenterades idag vid spurtkampanjen. Lyssna, digga och kampanja!

Håkanföretagare, både hjälte och socialarbetare

Med hjärtat på rätt ställe...


Håkan är en av fyra delägare i ett företag med 15 anställda inom verkstdsindustrin. Jag hade den äran att få en timme med honom, trots en arbetsdag som bestod av minst 12 timmar för att vardagen i företaget skulle gå ihop. Vi skulle egentligen pratat lärlingsutbildning för unga människor som inte har ett fotfäste i varken arbetslivet eller skolan. Vi hann med det oxå men framför allt kom mötet att handla om arbetsgivaransvar.

Ämnet kom upp då jag frågade om varför han var så mörk under ögonen. Svaret blev att helgen hade gått åt till att plocka upp en av hans anställda utanför ICA-butiken, och en fortsatt oro för mannen. Mannen var kraftigt berusad och var en fara för både honom själv och andra. Människor omkring ringde med automatik till Håkan, inte till polis eller ambulans. Bara det talar sitt tydliga språk. För både Håkan och människor på orten vet att det är Håkan som tar ansvaret och bryr sig. Helgen för den anställde spenderades på sjukhus. Håkan hämtade upp honom på måndagsmorgon. Körde honom hem, handlade mat på vägen och såg till att räkningar för bostad och annat betalades. "Hemlösa arbetstagare är inte bra".

Det finns inte skrivet i någon lag alls om ett sådant ansvarstagande, för Håkan är det en självklarhet att finnas till när det behövs. Att måna om ens personal, att vara medmänniska. Jag tror att det är nödvändigt att vi med en ny regering inte bara ändrar villkoren för företagarna utan oxå ändrar attityden till våra företagare. Flertalet bidrar inte bara med arbetsplatser, tillväxt och pengar till statskassan, utan oxå ett mycket stort bidrag på den mänskliga sidan. Det glöms tyvärr alltför ofta bort i debatten när jag hör socialdemokraterna diskutera våra företagare. För mig är Håkan inte bara en hjälte utan oxå en fantastisk socialarbetare.

Perssons bufflighet ingen framgångsfaktor

Idag har jag imponerat på min dotter. Lyckats med konststycket att ladda ner MUF´s vallåt till att bli min ringsignal i mobilen. Hur länge jag kan imponera på henne är väl bara en tidsfråga men jag rekommendera låten, den är bra! Låter det ringa extra länge om motståndarlaget är i närheten. Lyssna på låten här

Att det är slutspurt och spänningen håller i sig in på mållinjen är det ingen tvekan om. Att unga människor har eller kommer att göra klara val två block emellan är också tydligt. Även där man minst anar det. (Mina fördomar har jag kvar) Jag var nämligen och besökte Ädelfors folkhögskola som har sina rötter i den röda rörelsen. Mina förhoppningar var väl inte jättestora men efter 45 minuter med en nära dialog och många bra frågor gick det inte att ta miste på vad applåderna gav uttryck för. Efter passet var det många som kom fram och tyckte att det hade varit roligt och intressant men inte inte minst var det ett flertal som inte kunde låta bli att ge uttryck för de förakt man kände för Göran Perssons arrogans, bufflighet och oförskämda uppträdande. Deras respekt för Fredriks sätt att resonera, bete sig och inte minst hans ideér var stor och för många var Fredrik och de nya moderaterna det självklara alternativet för dem som för så många andra unga människor. Bufflighet och arrogans är definitivt inte en framgångsfaktor här. Förhoppningsvis gäller det oxå i vuxenvärlden!

Kalendarium vecka 37

Vi går nu in i slutspurten, en vecka kvar tills vi vet om Sverige får en ny regering med framtidsanda! Lägger upp mitt kalendarium, det är några hållpunkter men för det mesta kommer jag vara ute och jobba varje vaken timme var det än är kampanj.







Måndag:

• Debatt Ädelfors, fm
• M-golf, Eksjö
• Arbetsutskott, Barn- och Utbildningsnämnden

Tisdag:

• Vaggeryd, kl. 9.00
• Regionförbund, Gislaved
• Partiduell, Ekenässjön

Onsdag:

• Eksjö, 10-12
• KS-möte

Torsdag:

• Habo, kl. 14.00
• Nässjö

Fredag:

• Sävsjö, kl. 10-12
• Värnamo, kl. 14-15.30
• Forserums marknad
• Nattvandring + polisåkning tillsammans med Folke Solheim, kl. 16.30

Lördag:

• Kampanj Vetlanda

Söndag:

• Hårt arbete in till det sista... därefter kommer belöningen, NY REGERING!

Rullskidor eller löparskor, en ödesfråga

Idag har jag gjort något som jag aldrig gjort förut, jag har åkt rullskidor. Jag älskar att åka längdåkning och har länge funderat på att få göra detta även när inte snön finns, idag blev det av. Efter några stapplande stavtag och en omkullåkning kändes det bra. Det skulle inte förvåna mig om ni i framtiden kommer få se mig på ett par rullskidor istället för i löparskor.

Varför det blev av var på grund av Vetlandadagarna. Ett arrangemang som måste slagit sitt rekord i antalet besökare, antalet medverkare och inte minst i gemytlighet. Det fantastiska vädret gjorde säkert sitt till. Fullt av folk av alla dess slag som kunde gå runt och besöka massor av föreningsstånd, köpa hamburgare av Nävelsjö Bandyklubb, eller som jag, njuta av ärtsoppa serverat av Lottakåren. Underhållning var det inte heller någon brist på. Räddningstjänsten som med en aldrig sinande kö hissade upp barn i skyliften, buggdans på parkeringen, en gospelkör som spred glädje över hela fältet. Lägg därtill vårt lokala favoritband, "Cover Funkers", som ständigt underhåller och roar oss i Vetlanda, det kan knappast bli bättre!.

När jag stänger av bloggen för idag känns det gott i hjärtat. Alla de möten, alla de samtal och den stämning som jag idag möttes av idag värmer. Mitt tack går till alla Ni som ordnat denna underbara dag!

Rättsväsendet måste stå på brottsoffrets sida

Mitt första möte idag var Kerstin, Bengt och Alexandra i Sävsjö som alla är brottsoffer. Deras företag blev utsatt för inbrott när deras dotter Alexandra, möttes av oönskade gäster när de höll fest i familjeföretagets lokaler. Alexandras vän Jakob fick sina tänder utslagna, Bengt möttes av glassplitter på morgonen och Kerstin har fortfarande svårt att sova på natten.
Trots en utförlig beskrivning om vilka förövarna var, vilka människor som skulle kunna vittna om vilka förövarna var, valde polisen att lägga ner undersökningen.

I denna historia finns bara förlorare. Gärningsmän i yngre ålder som fortsatt kan utöva kriminella handlingar utan att vuxenvärlden säger ifrån. En pappa som tappat allt förtroende för rättsväsendet, och sist men inte minst, en ung man som med sina utslagna tänder, varken kommer kunna sova gott på natten eller en känsla om att han har ett Sverige som står på hans sida.

Risken är uppenbar att pappa Bengt tar lagen i egna händer och att unge Jakob väljer att hämnas på egen hand.

Det känns tryggt att möta eleverna i en enad Allians!

Oj! vilken dag! Efter sju klassmöten och två riksdagsdebatter på Vetlandas gymnasium är jag både trött men framför allt upplivad.

I klassrummen möts jag av intresserade elever som ställer frågor på sin spets. I debatterna känns det mer än tryggt att tillsammans med mina tre Allianskamrater, känna en gemenskap och en samsyn hur vi vill förändra Sverige. Inte minst vad det gäller möjligheten att fler ungdomar får arbete, hur fler elever ska få de kunskaper man har rätt till och att det måste löna sig att arbeta även för studenter. Kartellen S, V och Mp kunde inte en enda gång ge ett enat besked vill våra elever, det kunde vi.

mormor är minst lika viktig som en tennisträning

Idag tog jag förmiddagen till en "Time-Out" i valrörelsen. Något sa mig att möta verkligheten, utan media, utan utspel, är viktigt. Det är så lätt hänt att du tycker mycket utan att veta hur det verkligen är. Att utfästa löften som inte har en förankring i vardagen för de människor som det verkligen berör.
Mina egna erfarenheter vad det gäller vården för våra äldre sträcker sig inte längre än besöken hos mormor och farmor. Båda dessa underbara kvinnor lämnade mig för snart tio år sen, hur det ser ut idag visste jag inte så mycket om.

Mitt möte med de äldre i Nässjö idag gav mig många tankeställare. Båder ur personalens och de äldres perspektiv. En sak vet jag dock att åldras är inte alltid vackert vid första anblicken. Du är beroende av att andra hjälper dig med blöjor, du blir tvättad likt en baby, den enda som frågar hur du mår under hela dagen är hemtjänsten, som under den tid man matar, bäddar sängen och sätter på dig kläderna för dagen, ställer de frågor som är så viktigt för oss alla. När jag ställer frågan till Asta om hur ofta hon träffar sina barn och barnbarn blir svaret "De har ju så mycket med sitt eget liv så mig har de inte tid att träffa". Det känns som en kniv i hjärtat och det första jag gör efter besöket är att ringa till min mamma. Min mamma, som likt Asta, har gjort allt i hennes makt för att hennes barn ska färdas väl.

Vi i Alliansen är överens om att våra äldre måste få den värdighet man förtjänar efter ett långt och arbetsamt liv. Många får det men långt ifrån alla. Djurskyddslagen säger att djuren ska få komma ut varje dag, en sådan lag finns inte för våra äldre. Det är på tiden att den infördes. Det är också på tiden att vi barn till våra föräldrar, som gett oss så mycket, ger tillbaka mer till våra föräldrar. Att vardagspusslet är svårt att lägga för oss i mitten av livet är ingen nyhet. En lättnad vore om vi för rimliga kostnader skulle kunna få hjälp i våra egna hem och därmed kunna spendera vår lediga tid att i större utsträckning kunna vara en del av våra föräldrars vardag. Att våra barn fick träffa sin farmor och morfar var en del av deras vardag.

Att åldras är inte vackert vid första anblicken. Huden är skröplig, naglarna är blå och benen är svullna. Under tiden tvätten är gjord, kläderna är på plats och håret är kammat så är Asta en fantastiskt person. Hennes levnadsöde skulle räcka till en hel roman. Min sorg är att inte fler får höra hennes historia, att inte hennes barnbarn kan berätta den, att inte fler för Astas talan.

Jag själv, och inte minst mitt barn, är lyckligt lottade. Mormor är en del av vår vardag. Hon är dessutom mer än pigg och när det ringer vid halvniotiden på söndagsmorgon vet jag vem som ringer. Innan dess har hon haft en hel del aktiviteter. För min dotter har detta inneburit att hon har fått mormors berättelse berättad av henne själv. Att ha rynkor och krämpor är inte konstigt. Att mormor är minsta lika viktig som en tennisträning. Att bakom en gammal kropp finns det fantastiska livsöden som vi måste ta med oss.

Det ska löna sig att arbeta för alla, även studenter

Gårdagen ägnades åt högskolan i Jönköping där jag tillsammans med riksdagsledamoten Per Bill fick träffa studenter, Science Park (där entreprenör hittar en grogrund) och företrädare för skolan. Jag kan inte annat tycka att när du sätter din fot på högskolan känner du i ryggmärgen vilken kreativitet som andas och det stora inslaget av utländska studenter gör inte saken sämre.

Under dagen hann vi med med ett seminarium med studenter. Dels för att vi skulle kunna framföra vårt politiska budskap men framför allt lyssna på dem. Det klaraste budskapet var missnöjet med fribelopp. Ett fribelopp som är satt till strax över 20 000 kronor. Ett belopp som säger att tjänar du mer än så påverkar det dina möjligheter till studiemedel. En studentföretagare berättade att han var tvungen att dra på sig kostnader för att lönsamheten inte skulle bli för stor. En annan som talade om att hon inte kunde arbeta mer för det hade hon inte råd med. Möjligheten för studenterna att utöka sin redan idag skrala kassa med att sommarjobba och jobba lite extra på helgerna inte fanns. Tydligt är att tanken om att "det ska löna sig att arbeta" i socialdemokraternas studentSverige, överhuvud taget inte existerar.
Att lönsamma företag är inte något man eftersträvar när det gäller studenter. Möjligheterna för en bättre studenekonomi omöjiggörs.

Vi säger att de första 37 000 intjänade kronorna ska vara skattefria och att fribeloppet tas bort. För att detta ska bli möjligt behöver vi din röst den 17 september!

Kalendarium, vecka 36

Kommande vecka har jag följande aktiviteter...









Måndag:

• Heldag på Jönköpings högskola tillsammans med Per Bill. Vi besöker Science Park, träffar studenter och representanter från skolan samt besök på Jönköpings värmekraftverk.

Tisdag:

• Träffa SmT i Eksjö
• Barn- och Utbildningsnämnden
• Kampanj i Vetlanda

Onsdag:

• Jag "praoar" på hemtjänsten Sturegården i Nässjö.
• Kampanj i Eksjö

Torsdag:

• Rikspolitik/debatt på Njudungs gymnasieskola, Vetlanda

Fredag:

• Heldag i Sävsjö

Lördag:

• Kampanj under Vetlandadagarna
• Aneby tillsammans med Inger Carlborg

Dagens idol, Ferula

Tala om mångfald. Idag var jag bland annat på Råslätt. (Jönköpings motsvarighet till Rinkeby). Att jag aldrig varit där tidigare är inte Råslätts förlust, det är min. Redan vid ingången till torget möts man av en kokande kittel av 30 olika språk och dofter av lika många kryddor, underbart!

Min partikamrat, Urban, som i lång tid fört en kamp för att flera människor ska starta företag var min ledsagare. Tack vare honom fick jag träffa flera företagare på Råslätt som med Urbans hjälp vågat starta egna företag, trots det krångel som råder i vårt land. Höjdpunkten var Ferula, en irakisk kvinna i 50 -års åldern som idag bedriver sitt egna företag inom kläddesign. Det gjorde hon även i Irak där kraven på yrkesskicklighet är stor men det där med blanketter och vilken skatt man ska betala spelar mindre roll. Det riktigt lyste i hennes ögon av stolthet och glädje. Hon var dessutom noga med att påpeka hur stolt hon var över sina barn som gått i mammans fotspår. Inte att de höll på med att sy upp och designa kläder men att det alla tre gick på bra utbildningar och samtidigt kunde försörja sig.

Ferula är en stark kvinna och vet vad hon vill. Hon har gått igenom en arbetsam skilsmässa men är idag lyckligt gift med en ny man, även han irakier. Jag kunde inte låta bli att ställa frågan om hon kunde tänka sig att gifta sig med en svensk man. Hennes svar kom snabbt. För mig är varken religion eller nationalitet viktigt. Det viktigaste är min man respekterar mig och att jag respekterar honom. Om vi sen har roligt tillsammans gör inte saken sämre.

Tänk om fler av våra nya svenskar kunde få samma sits som Ferula. Hon hade turen att möta Urban som snart såg att hon hade alla möjligheter att skapa ett nytt liv i Sverige. För mig är det viktigt att det inte ska handla om tur utan oxå möjligheter för alla att vara en del av en arbetsgemenskap. Jag kan inte konstatera annat än socilademokraterna har cementerat alltför många av våra nya svenskar i ett bidragssberoende, istället för arbete. Jag vet att med vårt synsätt skulle betydligt fler i Råslätt känna vara en tillgång istället för en belastning. Med ett maktskifte skulle jag mötas av samma lysande ögon som Ferulas.

Det finns en plats för alla!

På två dagar händer det mycket i årets valrörelse. Gårdagen handlade mycket om att få ut vårt budskap om att vi satsar 7 miljarder kronor mer än socialdemokraterna på att våra elever ska få de kunskaperna man har rätt till. Vi satsar inte bara mer utan oxå bättre, det lovar jag!

Dagens fokus var den kommunala politiken i Vetlanda. Jag fick den äran att träffa 8 klasser på Vetlandas gymnasieskola. Tiden tillät inte möjligheten att träffa alla program men utbudet var varierat i form av yrkesinriktningar och högskoleförberedande inriktningar.

Vad som förvånade mig idag var att de politiska frågorna som är heta idag i vår kommun, inte var det som lockade till de djupaste dialogerna. Frågor som betyg, bensinskatt, studiebidrag, jobb, skatt och miljö, var de frågor som fick eleverna att reagera. Jag vet inte vilken slutsats jag ska dra men klart är att många av våra ungdomar har en åsikt, om än inte alla.

Som guide hela dagen hade jag Rebecka. En tjej som hoppas bli musiker i framtiden. Hennes start är att bli kantor. Inte illa! men under dagens lopp gick det inte att undgå att hennes drömmar sträcker sig längre en så. Jag hoppas innerligt att hennes drömmar går i uppfyllelse. "I have a dream", Martin Luther King, är kanske den mest kända personen som har haft en dröm. Hans dröm blev till stor del en verklighet, vi behöver fler människor som vågar drömma. Först då kan vi förändra världen, det gjorde Martin Luther King.

När jag nu och sitter skriver om dagen vet jag inte hur min insats var för att få fler ungdomar att välja just mitt parti. Min ambition var idag att dels få gehör för moderaterna men oxå vikten av att varje röst är viktig. Det finns människor ute i världen som offrar sina liv för ha möjligheten att lägga sin röst. I Sverige har alla den möjligheten. Att inte gå och rösta vore att sparka på dem som kämpar med sitt liv för att göra det.

Likt Rebecka har jag en dröm. Ett Sverige där alla i vårt land är efterfrågade, oavsett om du är rik eller fattig, funktionshindrad eller elitidrottare, ung eller gammal, skåning eller jämte, svensk eller nysvensk, smal eller tjock, kort eller lång. Listan kan göras lång. Det viktigaste är att alla känner att jag kan bidra. Min övertygelse är att alla kan bidra. Min sorg idag är att allt för många människor har fått beskedet att man inte kan det. Det vill jag ändra på! Det finns en plats för alla!

17 september, en ödesfråga för våra elever

På väg till Gislaved kunde jag höra på nyheterna att nu är vi alliansen oxå är överens om en gemensam familjepolitik. Där det finns möjligheter för barnfamiljerna att själva välja vilken väg som är bäst för just vår familj, för just vårt barn, vad det gäller omsorgen om våra yngsta medlemmar i familjen. Regeringsalternativet är mer än klart på den borgerliga sidan, samtidigt som det finns mycket att efterfråga för vänsterblocket där partiledare Lars Ohly vill bli statminister utan Göran Perssons medverkan i en regeringen. Kan det bli en större oenighet? Än mindre vad man vill med sin familjepolitik.

Trygg känner jag mig när jag inför Gislaveds media kan presentera en skolsatsning där samtliga borgerliga partier är överens. Vi satsar 7 miljarder kronor mer än vad socialdemokraterna gör på att våra ungdomar ska få den utbildning och kunskaper som man har rätt till. Vi har en gemensam vision om hur det ska se ut, samtidigt som vi avsätter resurser för att våra elever i grundskolan ska nå de uppsatta kunskapsmålen.

Skulle Göran Persson fortsatt vara stadsminister i Sverige måste han göra upp med bl a kommunisterna som fortsatt anser att läxor ska förbjudas och att alla former av betyg är av ondo. Att vi har en en föråldrad skollag kanske inte är så konstigt då den sittande regeringen, efter tolv år, fortsatt inte har fått majoritet för en ny skollag, då åsikterna går mer än isär vad det gäller vår skolpolitik, på vänstersidan. De som drabbas ytterst är våra elever och våra lärare . Redan 2005 var Alliansen överens om inriktningen för hur våra ungdomar skulle kunna få den skolgång man har rätt till. 26 dagar innan valet ger fortsatt socialdemokraterna med sina stödpartier inga besked!
Alliansen har tydliga mål, vi avsätter resurser för att våra elever når de kunskaper de behöver för att stå sig väl i framtiden. Från den andra sidan hörs ingenting. Bestäm själv hur du vill lägga din röst den 17 september

Att få vardagen att gå ihop

Just hemkommen från en välfylld dag ringer mamma. Gräsmattan är inte klippt på länge. Vid köksbordet sitter dottern och hoppas på att vi ska gå på den spännande speedwaymatchen mellan VMS Elit och Luxos Stars. Själv skulle jag behöva förbereda mig för morgondagen i Gislaved, Högskoleuppvaktning och TM ringning tillsammans med MUFarna i Jönköping. Kvällens utfrågning av Lars Ohly är av mindre betydelse.

Det där med att få vardagspusslet att gå ihop är inte helt enkelt. Jag hade gärna gått på speedway med Jessika och hejat fram vårt lag, VMS Elit. Det får hon nu göra tillsammans med sina goda vänner och andra föräldrars goda vilja. Mammas gräsmatta fick bli "dagens goda gärning" (behovet var stort och gräset var både högt och tungt att komma igenom).

Jag vet att det inte bara är jag som känner en stor press över att få vardagen att gå ihop. Inte bara när det gäller min och Jessikas vardag utan också att min mor färdas väl. Idag träffade jag Ingrid, 90+, som fortfarande bor hemma i sitt hus, trots ett svårt handikapp på grund av reumatism. Hon har hemtjänst, men det hade aldrig gått utan sonen Anders, som alltid finns till hands, samtidigt som han har ett eget företag och egen familj att ta hand om.

Både jag och Anders känner ett stort ansvar för våra föräldrar och önskar inget hellre än att de färdas väl på ålderdomens höst. Allt de har gjort för oss går inte att beskriva i ord. Ändå är båda jag och Anders mitt i livet med allt det innebär. Att klippa både min egen och min mors gräsmatta, arbeta en hel del och dessutom vara en god mor är en ekvation som inte alltid går ihop. Känslan över att inte räcka till är emellanåt stark. Jag har ändå en mor på nära avstånd som dessutom är ett starkt stöd i vardagen vad det gäller skjutsning, barnpassning och lagad mat. Mina tankar går till de barn som har sina föräldrar på avstånd när detta inte är möjligt.

Med en ny regering blir det möjligt att få halverade kostnader för sådana tjänster som skulle innebära en stor lättnad för många av oss att få vardagen att gå ihop. Då tänker jag inte bara på vår egen barnpassning, hjälp med städning och tvätt i våra egna hem utan också på en möjlighet att hjälpa våra föräldrar, även om de lever på distans. Dessutom skulle ett stort antal människor, inte minst kvinnor, få avtalsenliga löner och försäkringsvillkor som tillhör den vita sektorn. Idag är det allt för många som idag är i svart sektor och lever helt avtalslöst. Dessutom är det endast de mest förmögna som har möjlighet att betala vita löner.

Jag kan inte se annat än att alla parter är vinnare på att göra en svart tjänstesektor vit.

Carola magisk när hon sjunger, tragisk är både hon och Göran P när de talar

Dagens mål var Stora Segerstad. Besök på en av våra naturbruksgymnasier i vårt län. En gymnasieskola som på ett tydligt sätt erbjuder en gymnasieskola för ungdomar som är inriktade på att bedriva jordbruk, skogsbruk men oxå ungdomar som ser sig själva som hundförare inom polis- och räddningstjänst. Oavsett hur deras framtid ser ut är det en gymnasieskola som attraherar väldigt många unga i vårt län. Inte med snygga broschyrer utan en klart uttalad inriktning. Min övertygelse är stark om att dessa elever har en hög motivation under sin gymnasietid, det behövs fler gymnasieskolor som motiverar våra unga.

Efter en vecka full av möten med väljarna var det dags att på lördagkvällen, ha en "myskväll" med dotter Jessika. "Folktoppen" var en självklarhet framför Tvn. Denna gång var det dags att kora "genom tidernas största kvinnliga artist". Carola blir vinnare. Calle Hörléns kommentar blir"När hon sjunger är det magiskt, när hon talar blir det tragiskt". Skulle detta gälla min recension av Göran Perssons utfrågning blir det bara tragiskt. ( Jag har hört att han gillar att sjunga andliga sånger. Enligt min gissning är det nog bäst att överlåta detta till kyrkornas köravdelning) Vad som kom ut av denna utfrågning var att elpriserna var inte något han tänkte göra något åt och besked om hur fler människor skulle komma i arbete lyste med sin frånvaro.

Jag förstår Aftonbladets företrädare som säger att med sådana uttalanden förstår man inte människors situation i dagens Sverige. Göran Persson anklagade Bo Lundgren 2002 för att inte göra det när Bo köpt en villa för 6 miljoner, själv har Göran Persson köpt ett gods för 12 miljoner.

Det värsta är inte godsköpet för tolv miljoner, det värsta är att statsminister Göran Persson, som företräder det sk arbetarpartiet, fullständigt har övergivit tanken om att alla ska kunna arbeta, alla behövs, att vara efterfrågad är mer grundläggande än något annat.