Återremiss, socialdemokraternas sätt att lösa utanförskapet

Som riksdagsledamot får man träffa många spännande människor. Igår kväll var det dags för Riksåklagaren. Vi fick en mycket bra genomgång av flera områden. Det som för mig var mest intressant var de nya tagen beträffande den nya lagen om unga lagöverträdare som träder i kraft vid nyårsskiftet. Här ser riksåklagaren att man har ett stort ansvar att dialogen med socialtjänsten blir bättre och att de åklagare som blir aktuella i dessa fall blir bra på dessa rättsprocesser och att processen blir så kort som möjligt. Inrikt´ningen är att förhindra en kriminalitet i framtiden. Jag hoppas att det blir en skillnad!

Idag är annars debatten het, frågan om a-kassan debatteras flitigt just nu. Än så länge har jag inte hört något svar från oppositionen vad man har tänkt att göra åt det stora utanförskapet som råder i vårt land, trots högkonjuktur. Det verkar mest handla om att återremittera ärendet som inte leder debatten längre fram och dessutom inte leder till att fler människor kommer i arbete. Vad det leder till är ett slöseri med skattebetalarnas pengar då en administrativ apparat dras igång. Det är vad man har att komma med. Vilken tur att det blev ett regeringsskifte!

unga måste känna att rättsväsendet står på deras sida

Att skor är något viktigt i ungdomars liv vet vi. Har vi några som är experter på skor är det unga brottsoffer. Det blir outhärdligt att titta någon annanstans än ner när du blir utsatt för hotfulla brott. Skorna kanske man ändå glömmer men ögonen kommer du alltid ihåg. Det är viktigt att se i ögonen för då vet man vad som händer och vem det är. Det värsta som kan hända är att bli utsatt för brott av någon maskerad. Tänk själva att veta att någon där ute har berövat mig min trygghet, utsatt mig för brott och jag vet inte vem denne person är, men denne person vet vem jag är. Jag undar om jag någonsin skulle känna mig trygg om jag inte fick veta. inte bara vet vem det var utan också frågan om varför. Varför just jag? Var det mitt fel? är inte helt ovanliga frågor som unga brottsoffer ställer sig.
Det som händer allt för många människor idag, dvs blir utsatta för brott har diskuterats i lång tid, tyvärr har alldeles för lite gjorts. Det är min ambition att även unga ska känna att de har ett rättsväsende som står på deras sida.

Sócialdemokraterna, polisens största fiende

Idag var det budgetdebatt för utgiftsområde 4, dvs rättsväsendet. Vad som klart framgår är dels att socialdemokraterna är polisens största fiende. Här satsar man 342 miljoner kronor mindre än vad alliansregeringen gör. Dels lyser visionerna med sin frånvaro. Man har inte ens kunnat lägga fram en egen motion. dvs en motion som redovisar varför man fördelar pengarna som man gör. Istället hänvisas till det gamla "alla ska med".
Svenska folket ska vara glada för att det inte är socialdemokraterna som fortsatt sitter vid makten. Ett parti som med all tydlighet inte tar människors otrygghet i vardagen på allvar. Ett parti som företräds i dessa frågor av ett gammalt stadsråd som hellre dribblar med siffror än att tala om hur vi kan få ett mer rättsäkert Sverige. I debatten kunde denne samma person, dvs Bodström inte ens som ordförande i justitieutskottet ha koll på vem han replikerade på. När ledamoten som representerade centerpartiet blev replikerad på går Bodström upp och tror att han pratar med en folkpartist. Upptagen av sig själv märker han inte sitt misstag och gör det igen. Efter sitt eget första anförande yrkar han heller inte bifall till deras egna yrkande. Min undran är om han har koll över huvud taget?

Rättsväsendet måste ge tydliga signaler till våra unga gärningsmän

Trodde inte mina ögon när jag slog upp tidningen Metro i veckan. Trots omfattande bevisning och erkännande har åklagaren valt att inte åtala en 16-åring som i våras totalförstörde fyra SL-bussar. Detta innebär att gärningsmannen helt slipper ersätta skadorna. Skador som uppgick till en kvarts miljon. Enligt tidningen ska 16-åringen tidigare ertappats med liknande brottslighet och satts i vårdåtgärder för det. Därmed fanns det enligt åklagaren skäl att lägga ner åtalet med en åtalsunderlåtelse. (varning)

Jag kan inte annat än undra vilka signaler vi ger till denna 16-åring. Det är bara att fortsätta att förstöra, det händer inget i alla fall. De vårdåtgärder som tidigare blivit insatta har ju med all tydlighet inte hjälpt. signalerna från vuxenvärlden är inga andra, enligt mitt sätt och se det, att det är bara att fortsätta att förstöra. Vi vuxna har dövat vårt samvete med att killen har haft vårdåtgärder, mer än så bryr vi oss inte. Vad händer nästa gång, är det ditt eller mitt hus som ska utsättas för plundring? Hur mycket måste killen göra för att det ska hända något?
Jag hoppas verkligen att vid överprövningen att utslaget blir något annat, inte minst för 16-åringens skull

Ingen fattade att det var vi eftersom vi var så unga

Ett citat från "Boss" som idag är 17 år och bor på ett ungdomshem. Han berättar att han var runt 13 år när han var med och misshandlade en snubbe till döds. Ingen trodde att en trettonåring kunde göra något sådant. Sanning är något annat. Förra året gjordes 14 420 brottsanmälningar som lades ner då gärningsmannen var under 15 år. Mörkertalet är stort då barn och ungdomar oftast begår brott mot varnandra och inte anmäler till polisen. Lägg därtill att denna grupps tilltro till polisen är mer än lågt.

Min undran blir hur känns det för ett barn att anmäla ett brott och sen få veta att ingen utredning görs för att gärningsmannen var för ung? Vilka signaler ger detta till gärningsman och brottsoffer? Gärningsmannen kan fortsatt skryta inför kompisar att det är bara att fortsätta och för brottsoffret sker ytterligare kränkning. Inget händer, det jag blivit utsatt betyder inget i vuxenvärlden.

Jag är övertygad om att tidiga signaler för de barn och ungdomar som i tidig ålder begår brott är en nödvändighet för att vi i framtiden ska kunna få stopp på att alltför många av våra unga begår brott och utsätts för brott. Dagens brottsoffer, morgondagens gärningsmän är ett samband som måste brytas. För detta krävs det att även brott begångna av barn utreds där både gärningsman och brottsoffer blir hörda

Allsång på slottet

Politiskt arbete blir aldrig enformigt! Veckor och dagar ser mycket annorlunda ut.
I tisdags bjöd kungahuset på middag på slottet. Min dotter och jag var där för några veckor sedan på allmän visning. Då var det kallt och öde, denna kväll var hela slottet upplyst med ljus och brasor. Människor uppklädda och kungafamiljen var där. En fantastisk upplevelse, det måste även den mest inbitna republikanen ha tyckt.

Innan middagen var det konsert i den gamla rikssalen. Konserten innehöll allt från Wagner till Bennny Andersson. Några stycken var det uruppförande på. Det var till och med ALLSÅNG! Jag tänkte i mitt stilla sinne att allsång på Skansen i all ära men vem har varit med om allsång på slottet.

410 människor var inbjudna denna kväll. Kungafamiljen hälsade på samtliga. Efter middagen bjöds det på kaffe ute i salarna. Här var både kung och drottning samt kronprinsessan med "på golvet". Samtalade som alla andra. Jag undrar vilka länder förutom Sverige som detta skulle vara möjligt. Har svårt att se Drottning Elisabeth stå och småprata om både det ena och det andra.

Att ta bilder är inte tillåtet men jag behöver inga bilder, kvällen var på många sätt oförglömlig. Inte minst de nybonade golven som gjorde att rädslan för att trilla omkull var stor. Väl hemkommen till bostaden väntade tvättstugan. När jag stod där och hängde lakanen kunde jag inte låta bli att le då tanken på Snövit dök upp: "Ack, vad är en bal på slottet"

Vikten av att vara efterfrågad

Mina dagar hemma i Vetlanda kändes bra som vanligt. Inte minst för det är en sådan dyrbar tid med dotter Jessika. Men inte bara hon utan hela min familj där mor, syster och svåger och dess tre ostyriga pojkar ingår. Projektet i helgen var lövkrattning, något som inte tilltalar någon speciellt mycket men ändå något som vi gör tillsammans. Kvällen innan var ett besök i hembygdsgården där det anordnas lokal pub några gånger per år.
För mig är båda dessa saker mycket viktiga. Att känna att man tillhör en familj, en socken. Att vara uppskattad och behövd och att någon faktiskt skulle sakna mig om jag inte dök upp.

Detta fenomen gäller också att vara behövd i det dagliga arbetet. Jag känner mig så oerhört priviligerad att vara efterfrågad och behövd både hemma och borta. Min dröm är att fler människor än idag ska få känna likadant som jag får göra. Att vara saknad, efterfrågad och uppskattad på en arbetsplats

Debatt i kammaren idag. Bodström kontra Ask.

Jag måste säga att Bodsröms debatteknik är imponerande. Anfall är bästa försvar är något som Bodström verkligen anammat. Som före detta justitieminister är det inte mycket han lyckats med. Inte minst vad det gäller utvecklingen av våldsbrott. Ser jag på domstolarnas bokslut verkar det inte vara något mål som man uppnått. Beklagligt, inte minst ur ett brottsofferperspektiv då ett uppklarat brott är det viktigaste för brottsoffret Uppklarningsprocenten ska vi inte prata om.Ändå anklagar han alliansen för valsvek beträffande satsningarna vi gör på rättsväsendet.

Alliansen satsar 1,5 miljarder mer än vad socialdemokraterna gjorde 2006 inför 2007. Socialdemokraterna lägger totalt sett 342 miljoner kronor mindre än alliansregeringen. Min fråga måste naturligtvis bli; Tar inte socialdemokraterna människors otrygghet på allvar då man inte ansluter sig till alliansregeringen förslag på stora förstärkningar till polisväsendet som möjliggör en synlig polis även i glesbygdslän som Jönköpings län? Tydligen inte

Det är bara sossarna som inte förstått

Sitter på tåget hem från Stockholm. En titt utanför fönstret konfirmerar att Sverige är ett fantastiskt land. Allt är ändock inte fantastiskt. Över en miljon människor står utanför en arbetsgemenskap i Sverige, trots högkonjuktur. I kammaren diskuterades just detta idag, närmare bestämt A-kassan. Ni vet det där som förvånat socialdemokraterna så mycket att förändringar kommer att ske, trots en tydlig valrörelse från alliansens sida att detta var vad vi talade om att vi skulle göra.

Från talarstolen hördes det från Österbergs sida att alliansen "tutat i det svenska folket vilken hög arbetslöshet vi har i Sverige". Kanske är det faktiskt så att människor kände igen sig i den problemformuleringen som gjordes eller är det helt enkelt så att man har kommit på detta alldeles själv. Nu är det snart bara ledningen i socialdemokraterna som inte kommit på detta faktum och helt naturligt har man heller inte några lösningar på problemet. Eller så lägger man fram samma lösningar som man gjort de sista tolv åren. Resultaten är långt ifrån lysande. Om socialdemokraterna vägrar lyssna på oss så lyssna då på Lars Calmefors som säger "Självklart vill vi kunna åstadkomma full sysselsättning med full ersättning. Detta har dock inte lyckats".

vänsterpartiets inlägg innehöll inga lösningar men en oro över att Littorin faktiskt menade allvar och är orubblig. Detta är helt med sanningen överensstämmande. Han är inte orubblig för att "jävlas" med folk, han är orubblig så att även de som står långt ifrån arbetsmarknaden idag ska få en möjlighet till riktiga jobb. Littorin är inte ensam i hans orubblighet på grund av just detta faktum

Ett fungerande nät, en överlevnadsfråga både för företagare och politiker

Det var ett tag sedan jag skrev. Den plenifria veckan spenderade jag hemma där tyvärr tillgång till nätet inte var i funktion. Dessutom fick jag uppleva problematiken med att vara uppdaterad med riksdagen med hjälp av modem inte var en speciellt lyckad lösning. Maskineriet är helt enkelt inte gjort för modemanvändare. Jag kan förstå alla dessa företagare som är aktiva ute på vår landsbygd, som till och med förlorar kunder på att inte ha några alternativ. Vikten av ett väl fungerande nät i hela landet är kan inte nog understrykas. I Vetlanda verkar en lösning vara på gång, tyvärr godkänner inte riksdagen den lösningen för deras datorer. jag får väl helt enkelt ta med mig en IT-Människa hem och be dem göra en arbetsdag hemma hos mig. Efter det lär det nog inte dröja så länge till innan det kommer en lösning, även för oss som bor på landet.
Efter en vecka frånvaro i riksdagen var brevskörden mer än hög. Har nu lyckats gå igenom det mesta. Samtidigt lyssnar jag på den allmänpolitiska debatten som pågår. Den är ibland riktigt het. Imorgon börjar mina intresseområden, utbildning och rättsfrågor. funderar på att slänga mig in i debatten. Kommer tillfället så tar jag det. Annars är huvuduppgiften nu arbetet med justitieutskottet. På bordet ligger bla en hel massa motioner som rör inte minst bemötande och kompetensfrågor både hos polis, åklagare och domare. spännande! Vidare kommer det en hel del som idag berör både riksdag och EU. Hetast just nu är om dömda ska kunna utvisas till sitt hemland för att avverka sitt straff. Huvudanledningen till detta är inte minst kultur och språk. För att kunna återanpassas krävs det att den som vårdar både förstår språk och och kultur. gör man inte det lär det det inte finnas någon chans till att något ska kunna förändras och återfallsrisken är stor. Hur fort detta går återstår att se.

Första gången tiden är ännu inte förbi

Det är många första gången som ny riksdagsledamot. Idag var det premiär för frågestund. 5 statsråd var där för att svara på frågor. En enkel och lättsam form för att driva en politisk fråga. Både från oppostion och majoritet. Hade jag inte haft en skolklass för första gången hade jag gärna gett mig in i frågeleken.

Stackars skolklass, de fick en riktig gröngöling till guide, men roligt var det. Jag hade turen att ha en tjej som inte gillade att åka hiss så när de andra tog hissen fick hon och jag ta trappor som jag aldrig sett förut. Både hon och jag hade en spännande tid att hitta rätt och flera gånger fick vakter tala om att nu var vi på fel ställe. som gammal guide är man van att ta situationen som den kommer. Turen var idag på vår sida så att Ingela Thalen, en gammal erfaren minister tog hand om snacket beträffande den gamla ståndsriksdagen. Vid vissa tillfällen sker det faktiskt arbete över partigränserna.
Imorgon bär det hem till länet. tillsammans med en partikollega ska vi träffa rektorer för rektorsutbildning, skolchefer och ordföringar från hela landet. Ska bli roligt att få berätta om vad som kommer hända med skolan när vi nu har en borgerlig regeringen. Att det blir en skillnad, det lovar jag!

Förvånas inte över att oppositionen förvånas

Ibland kan man ju undra. I valrörelsen talade vi om vad vi ville göra om vi fick makten. (A-kassan torde vara ett av de mer frekventa orden i under valrörelsen) Sedan genomför vi det vi sagt att vi ska göra. Ganska logiskt, eller hur? Det faktum att vi verkligen genomför det vi lovade verka förvåna oppositionen. När jag tänker efter så förvånar det inte mig att oppositionen förvånas, för när genomförde den förra regeringen de löften man utgett i någon av de tre sista valrörelserna? Detta har nu det svenska folket genomskådat och valt en ny regering som genomför det man gått till val på.

Efter en spännande rapport av Fredrik från sitt första toppmöte i EU kom jag hem på kammaren och slog på TVn. Var lite nyfiken hur media tog emot beskedet om att Lena Adelsson-Liljeroth blivit kulturminister. Det lilla jag känner henne är hon mycket sympatisk, kunnig och trygg. Media verkade vara av samma åsikt. Skönt att regeringen åter är intakt. Med Sten Tolgfors som siste man in har vi nu en stabil regering som kommer göra mycket nytta för vårt land. Sten har nog inte idag all kunskap på sina fem fingrar men vad han har är en ödmjuket och lyssnarförmåga som gör att han tar till sig kunskap som finns utanför Rosenbad. Den varan har det varit alltför mycket av de senaste tolv åren.

Gärningsman och brottsoffer - en och samma person

Att vara riksdagsledamot innebår en fantastisk möjlighet att finna kunskap i olika områden. Igår var jag med på ett seminarum där rubriken var "brottsoffer och gärningsman samma person". Visst ligger det något i det. Den första delen handlade om unga människor som utsätts för brott. Statistiken visade tydligt att ca 30 procent av dessa sedermera blir själva gärningsmän. en form av hämnd som de själva blivit utsatta för. Det är inte en hämnd mot den gärningsman som utsatte dem själva för brott utan det kan bli vem som helst. Den första fyllan är inte helt ovanligt att första brottet begås i ren aggression. "Har jag blivit utsatt så ska banne mig någon annan oxå bli det. Polisen som föredrog kunde inte nog understryka vikten av att unga brottsoffer får bli sedda och hörda. Att även de förhörs och får tala om det. Risken är annars uppenbar att det kan gå snett. Jag delar hans åsikt. alltför ofta är det fokus på brottsutövaren och den utsatte lämnas åt sitt eget öde.

Utanförskapet dyrt, inte minst i mänskliga termer

Igår var det dags för den nya regeringen att lägga fram sin budgetproposition. Min egen nyfikenhet bestod till mestadel av vad som skulle vara med redan i första budgeten och vad som fick vänta. Några nyheter tog jag för givet inte skulle komma. Det skulle ju vara ett svek mot alla de väljare som valt bort en regering utan lösning till massarbetslösheten.
Jag blev inte besviken. Anders Borg lade fram en budget som helt mötte mina förväntningar. Trots Nuders försök att ständigt prata om andra ministrars tillkortakommande kunde vår nya finansminister ständigt påpeka att detta är en budget som i första hand ska leda till att fler människor kommer i arbete.
Nuder talade oxå om det dukade bordet. Ett bord som enligt socialdemokraterna skulle vara dukat så alla var med. På den gästlistan var inte den över miljonen människor som inte har ett arbete med. Jag tror stenhårt på att gästlistan kommer utökas radikalt de närmaste åren.

Pär Nuders självgodhet är inte liten trots att han är den finansminister som gjort utanförskapet ännu större och att inkomstklyftorna bara ökat de sista åren. Detta inte på grund av stora skillnader i löner utan helt och hållet på att folk inte har något arbete att gå till. Dessa verkar Nuder helt glömt bort, vi har det inte. Dessa klyftor kostar inte bara i ekonomiska termer utan oxå i mänskliga. Den sistnämnda i många fall det viktigaste.

Ombytta roller blir svårt för Persson

Idag var det den första partiledardebatten efter riksdagens öppnande. Det var Fredrik Reinfeldts första debatt som statsminister. Det klarade han med glans. Persson, inte riktigt lika van vid den kortare taltiden, förbrukade sin tid när ännu tre partiledare var kvar. Om detta var planerat eller bara orutin i hans nya position, vet inte jag. Ombytta roller kan bli svårt för Göran Persson att klara av i många sammanhang.

I Göran Perssons anförande handlade det mest om alliansens och moderaternas förslag, inte vad han själv ville göra. I hans analys av valresultat kunde man nästqan tro att det enligt honom var lysande. Trots ett valresultat som inte varit sämre sen den allmänna rösträtten kom till. Anklagelselsen om en enpartiregering fortsatte trots att det är uppenbart att Sverige har valt bort en enpartiregering och valt en trepartiregering.

Det var befriande att istället höra Fredrik tala om att Sveriges befolkning har valt bort förnöjsamhet, Göran Persson och utanförskap. Man har valt en Alliansregering. Ett svenskt folk som valt inkludering kontra utanförskap, högre kvalite i vården skolan och omsorgen och en regering som kommer se till att Sverige får ett rättsväsende värt namnet. Som ledamot i justitieutskottet ska det bli mig ett nöje att få vara med och se till att så blir fallet.

Äntligen en borgerlig regeringsförklaring

När Fredrik idag deklarerade den nya regergeringsförklaringen kändes det mer än bra. Allt det som så många av oss pläderat för i valrörelsen finns nu möjlighet för att faktiskt kunna genomföras. Härligt! I regeringsförklaringen var det inte några överraskningar vilket ingen av oss varken förväntade eller ville. Den politiken som vi gått till val på har medborgarna klart gett oss ett mandat att genomföra vilket också kommer att ske. Prioritet nummer ett är fortsatt att bryta den utanförskap som över en miljon människor i vårt land upplever varje dag. Samtidigt kommer fler elever att få de kunskaper de har rätt till, fler och synliga poliser på stadens gator och torg och vård när du behöver den. Förväntningarna är stora men vi kommer klara det!

som att börja första klass

Den sista veckan har varit mer än omtumlande. Promenaden in till öppnandet av riksmötet var stort. Ett folkvimmel, livgardet på plats och pampig musik. Väl inne i plenisalen med kungafamiljen placerad längst fram, tal av kungen och framförandet av nationalsången, var det inte långt kvar till glädjetårar. Ett livs ögonblick!

Ett historiskt ögonblick var det oxå idag när Fredrik Reinfeldt valdes till Sveriges nya statsminister. Spänningen är stor inför morgondagen då han ska presentera den nya regeringsförklaringen och de nya statsråden. Det är säkert en hel del i detta hus som nu går och väntar på ett telefonsamtal. Vilka de utvalda blir vet ytterst få.

Jag känner mig stolt

Var alldeles nyss inne på valmyndighetens sida. Där kan jag läsa "invalda ledamöter till riksdagen". Jag är en utav dem. Ska inte sticka under stol med att jag känner mig stolt. Nu gäller det att leva upp till det förtroendet. I Vetlanda får jag många klappar på axeln och massor av lycka till, både från väntat och oväntat håll. Det känns skönt att ha det stödet i ryggen när jag äntrar min plats i riksdagen.

Nu börjar det verkliga arbetet

Vilken valkväll! tillsammans med mor och dotter åtnjöt vi varma, nyfiskade kräftor från stugsejouren som Jessika och jag hann med. Desserten blev mer än god, ett fantastiskt valresultat som jag så gärna hade önskat men inte riktigt vågat hoppas på.
Telefon, sms och mailservrar har gått varma sedan dess. Inte minst alla glada tillrop som man möts av. En underbar känsla att få känna sig som vinnare, att ha gått i mål, att många med mig känner att det lyckades!

Efter det att radio Jönköping ringt upp tidigt på morgonen kunde jag riktigt förstå vad som hade hänt. (För vissa går det lite långsamt). Trots en enorm glädje har jag dock en sorg som slog hårt i morse. Det var insikten om att den personen som hade varit allra gladast idag inte är med mig längre. Min största supporter, min målvakt, min pappa. Jag hoppas vid gudarna att han är med även fast jag inte kan krama honom, hans närvaro är ändå stark.

Hur jag ska tacka all människor som hjälpt till under resans gång vet jag inte hur jag ska lösa. Varför inte börja här och nu och tacka alla Er som följt och stöttat mig under resans gång. Stort tack! Nu börjar det verkliga arbetet. Jag hoppas ni är med då oxå!

Nu är det upp till väljarna

Efter något hektiska dagar så här i valspurten är nu min ständiga följeslagare, barbordet, inställt i källaren. Tillsammans har vi stått på många torg ute i länet och fått möjlighet att träffa väljare, härligt!
Finalen gjordes utanför stadshuset i Vetlanda. Vi var många moderater som tog upp kampen om de osäkra väljarna. Ett myller av politiker, musiken "Jag vill oxå byta statsminister", ballonger och tårta och kaffe gjorde att stämningen var på topp. Det kändes skönt att med många partikamrater få göra en så härlig avslutning på hemmaplan.

Väl hemkommen slår jag på TVn och där ser jag en Fredrik som inför Västerås medborgarna, levererar svar efter svar som är svåra att motstå!
Hur det går imorgon är mer än spännande. Vad som känns skönt är jag och många med mig, har gjort vad vi har kunnat för ett maktskifte. En förändring som är så viktig för vårt land. Nu är det upp till väljarna.

Har du inte bestämt dig än så resonera så här. 12 års maktinnehav är mer än nog för ett land, oavsett partifärg. Det behövs nya krafter!. I årets val har vi med Alliansen en klar laguppställning som gillar varandra och kan regera från dag1.

Nu ska jag tända brasan, läsa tidningen och njuta av min dotters sällskap, det var alldeles för länge sedan.