Nyss hemkommen från en joggingrunda, på lördag seneftermiddag, så ringer telefonen. Jag var på väg att inte svara, kände mig så glad i sinnet och ville inte bli störd. Men svarade gjorde jag och i andra änden av telefonen hörs en arg och upprörd röst. Det var en kvinna, ensamstående med tre barn som skällde ut mig för att avgifterna var för höga. Efter så där en kvart frågade jag kvinnan varför hon inte försökte få ett arbete, då blev rösten om möjligt ännu argare och hon skrek: "Är du så dum i huvudet att du tror att jag kan skaffa ett jobb? Då förlorar ju jag mitt bostadsbidrag!" Jag blev helt tyst, visste inte vad jag skulle säga. Jag skulle ju så gärna velat säga att det lönar sig att arbeta. Det gjorde det inte i hennes fall och för många andra.
Jag hoppas vid gudarna att efter den 17 september kunna ringa tillbaka till denna kvinna och tala om den goda nyheten, det lönar sig att arbeta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar