En förlorad barndom

Jag som så många andra satt som fastklistrade framför TVn igår när uppdrag granskning visades. Tårarna rann och upprördheten starkare än på mycket lång tid. tidningar, radio, chatsidor, samtalen vid lunchborden handlar om Louise från min hemstad Vetlanda. Efter samtal med människor därhemma undrar vi alla hur detta kunde ske. Vetlanda är inte större än så att detta borde vara väl känt. För mig verkar det mer vara en väl känd hemlighet. Min fråga blir varför?
jag har inte idag svaret på frågan. Har vi en socialtjänst som inte gjort sitt jobb? finns det en skyddande farmor som valt att försvara sin son istället för prioritera sitt barnbarn? Är det grannar som inte vågat visa civilkurage? Är det en poliskår som inte tagit saken på allvar? Frågorna är många och svar måste komma fram så det inte händer igen.

Det enda jag vet är att en Louise har i fem års tid försvarat sin pappa. Fått ta ansvar för sin pappa, trots de hemskheter han utsatt henne för. En Louise som helt förlorat sin barndom som alla barn har rätt till. Något hon aldrig kommer få tillbaka.

Öxnehaga, en trygg plats att växa upp i

Förra veckan gjorde jag ett spännande besök på Öxnehagaskolan i Jönköping. En skola med ca 200 elever, årskurs 1-6 och där det pratas 43 olika språk. Man skulle kunna tro att detta skapar en hel del problem. Visst är det så men under hela dagen mötte jag inte annat än en personal med stort engagemang och såg hellre situationen som en stor utmaning där mångfald var en naturlig del av vardagen. Ska jag vara ärlig hade jag nog förväntningar om en stökig skola. jag blev bevisad motsatsen. Tvärtom var det en skola som präglades av harmoni, trygghet och framtidstro. hela skolan hade samma regler som dessutom efterföljdes. Detta till en följd av att all skolans personal hade tagit det på allvar att klara signaler om regler inte efterföljdes var viktigt. Alla visste vad som gällde och därför rådde också arbetsro och trygghet.

På eftermiddagen fick jag också träffa de två områdespoliserna som verkade här. Att de trivdes med sitt uppdrag gick inte att ta miste på. Det var inte många familjer som man inte kände till. Ett enträget arbete hade lett till att även människor från länder där polisen inte alltid var i medborgarens tjänst, kände ett stort förtroende för dessa två herrar. Ett förtroende som gjorde det möjligt att fokuseringen på att förebygga brott bland unga människor var möjligt. Ett uppdrag som är enligt mitt förmenande, det viktigaste uppgiften polisen har.

Det var med glatt hjärta jag återvände till Vetlanda. Jag hade mött en skola vars personal hade både krav och förväntningar på sina elever, kombinerat med ett stort engagemang. Något som märktes på barnen. Barn som kände att vuxna trodde på dem. som visste att de kunde lyckas . Områdespoliser som med stort hjärta följde hela familjen och skapade trygghet för alla boende i detta område. Min önskan är att hela Sverige ska få vara som Öxnehaga

narkotikafria arbetsmiljöer är ett särskilt angeläget samhällnyttigt ändamål

Narkotikafria arbetsplatser, är det ett särskilt angeläget samhällsnyttigt ändamål? Självklart tycker jag. Ett narkotikafritt samhälle över huvud taget måste ses som en prioritering. Tänk om narkotika inte hade funnits, så mycket bättre världen hade sett ut!!
Går jag tillbaka till narkotikafria arbetsplatser så är ett sätt att säkerställa en narkotikafri arbetsmiljö, att använda sig av narkotikasökhundar. Hundar, som efter arbetsdagens slut, gör en generell genomsökning, icke kopplat direkt till någon person.
Arbetsplatser som idag använder sig av detta verktyg kan idag garantera sina anställda att den man arbetar med inte är narkotikapåverkad.
Läkemedelsverket har nu bestämt sig för att detta inte är så angeläget och ger därför inte heller dessa hundskolor att utbilda sina hundar med narkotika för detta ändamål. jag har så svårt för att förstå detta ställningstagande.

Drömmen vore väl om polisen kunde utföra detta men trots den stora polissatsningen räcker inte deras hundar till. De kommer enbart när narkotika påträffats och då är olyckan redan skett. Varför inte låta arbetsgivare vara delaktiga i detta narkotikaförebyggande arbete och på så sätt kunna garantera sina anställda en narkotikafri arbetsmiljö?

Europol ett måste för friheten

Jag ska aldrig mer klaga över varken SL eller SJ. Vid ett besök i Haag förra veckan kom det hela två cm snö vilket innebar att all tåg- och tunnelbanetrafik lamslogs. Holländarna skämdes då det gick upp för dem att i sällskapet fanns det svenskar som var vana vid 2 meter snö och dessutom isbjörnar på spåren och ändock gick tågen. Ingen i vårt sällskap informerade om denna villfarelse.

Det råder säkert en del villfarelse och okunskap om EU oxå. För att råda bot på detta besöket vi bl a Europol och Eurojust i Haag. Både mycket intressanta och upplysande besök. Bara komma in i dessa lokaler var svårare än att checka in på ett plan till Irak. Säkerhetspådraget stort.

Behållningen hem var att både Europol och Eurojust har en mycket viktig funktion. En funktion som inte alltid tas till vara på från Sverige, inte minst vad det gäller Europol. Kunskapen om dess existens och hur man jobbar är inte ens säkerställt fullt ut i vår egen polisorganisation. Vad detta beror på vill jag inte spekulera i men det finns säkert en hel del att göra här. Om vi ska kunna mota den organiserade brottligheten i grind är det nödvändigt att arbeta över landsgränserna. EU.s främsta uppgift är att säkerställa fred och frihet. Så länge den organiserade brottsligheten får breda ut sig råder det inte längre frihet. Ett väl fungerande Europol är då en nödvändighet.

Det ska spela roll

som ledamot i justiteutskottet är besök på våra anstalter i Sverige en sjävklarhet. Denna gången bar resan av till Karlskogaanstalten, Hinseberg i Örebro och Kumlaanstalten i Hallsberg. Tyvärr var tiden alltför knapp denna gång och få en riktig insyn krävs det mer tid. Vad som ändock är helt klart är att anstalter för kvinnor och män ser helt olika ut och fungerar annorlunda. Känslan, stämning är vitt skilda, ändå lyder anstalterna under samma lag. Vad lika är att cellen är 6kvadratmeter och dörrarna stängs kl 20.00 och öppnas 0800 på morgonen. På kvinnoanstalten fanns blomkrukor och strykjärn, på Kumla var det mer av biltidningar och pingisbord. På kvinnornas rum fanns det bilder av barn och familj vilket jag inte kunde skymta någon annanstans.
Att få en pratstund var inget problem, tvärtom. Vad som diskuterades mycket var tankarna om ett system med morot och piska inom kriminalvården. Dvs det ska löna sig att sköta sig, det ska löna sig att arbete, även när du sitter innanför murarna. De intagnas invändningar var mest att man tyckte det var svårt att veta vad som gällde, en otydlighet. En annan invändning var att det var "osolidariskt". Att någon fick favörer och andra inte. Alla för en-tanken var tydlig, eller ett orättvistänk om man väljer att kalla det så istället. min reflektion var frånvaron av att tanken på att man gör egna val, tar ett eget ansvar för sina egna handlingar, inte finns. Personligen tror jag mycket på de nya tankarna. Det ska spela roll, även om du sitter inne, vad man gör och inte gör.

Svåra och lätta beslut

Idag lägger försvarsministern fram ett förslag vad det gäller militärns möjligheter till avlyssning. Förr har avlyssning skett via etern. Med den moderna tekniken krävs det även möjlighet till avlyssning via kabel. Som moderat är detta ett svårt område. att vi alla vill säkerställa ett tryggt Sverige utan terroristangrepp, god säkerhet för våra militärer som är utomlands, är vi nog alla överens om är viktiga frågor. men till vilket pris? Ett samhälle där vi allesammans är övervakade, 24 timmar om dygnet är ett skräckscenario. Nu tror jag inte att det handlar om det. Jag hoppas och tror att det i större utsträckning handlar om en anpassning till den tekniska utvecklingen, samtidigt som det lagregleras i större utsträckning än tidigare. då jag ännu inte har läst förslaget kan jag inte heller ta ställning. Vad jag vet är att det inte är en helt enkel fråga och frågetecken måste redas ut. Betydligt lättare var det att säga ja till regeringens förslag om en tillfällig vapenamnesty som jag hoppas ska kunna leda till att illegala vapen hamnar hos polisen. Inte minst för att undvika att dessa vapen som ligger och skrotar i våra hus och hem kan vara ett attraktivt byte vid bostadsinbrott och definitivt hamna i orätta händer.

Positivt besked på bankomatkvittot den 25 januari

Idag startade riksdagsarbetet igen med partiledardebatt. Göran Persson höll sin sista debatt som partiledare, trots kryckor osades det svavel. Allt som är bra med Sverige är hans förtjänst och det som är mindre bra, eller framför allt kommer bli riktigt dåligt, är Alliansens skuld. En man med hans inkomst tittar säkert inte på bankomatkvittot när han gör uttag, (om han ens använder en bankomat) men att påstå att saldot inte är viktigt för de allra flesta av oss, är bara dumt. Den 25 januari kommer många då få se hur Alliansens politik påverkar just dem. Att nettot är större än vad det har varit innan. Att det finns mer kvar i plånboken efter det att skatten är dragen och därmed gör det möjligt för saker som tidigare inte var möjligt. Jag och många med mig ser fram emot den 25:e. Med den inslagna vägen kommer dessutom betydligt fler än idag se skillnaden. Det har bara gått 17 dagar och mycket har skett. Vad kan då inte hända på fyra år!

Återremiss, socialdemokraternas sätt att lösa utanförskapet

Som riksdagsledamot får man träffa många spännande människor. Igår kväll var det dags för Riksåklagaren. Vi fick en mycket bra genomgång av flera områden. Det som för mig var mest intressant var de nya tagen beträffande den nya lagen om unga lagöverträdare som träder i kraft vid nyårsskiftet. Här ser riksåklagaren att man har ett stort ansvar att dialogen med socialtjänsten blir bättre och att de åklagare som blir aktuella i dessa fall blir bra på dessa rättsprocesser och att processen blir så kort som möjligt. Inrikt´ningen är att förhindra en kriminalitet i framtiden. Jag hoppas att det blir en skillnad!

Idag är annars debatten het, frågan om a-kassan debatteras flitigt just nu. Än så länge har jag inte hört något svar från oppositionen vad man har tänkt att göra åt det stora utanförskapet som råder i vårt land, trots högkonjuktur. Det verkar mest handla om att återremittera ärendet som inte leder debatten längre fram och dessutom inte leder till att fler människor kommer i arbete. Vad det leder till är ett slöseri med skattebetalarnas pengar då en administrativ apparat dras igång. Det är vad man har att komma med. Vilken tur att det blev ett regeringsskifte!

unga måste känna att rättsväsendet står på deras sida

Att skor är något viktigt i ungdomars liv vet vi. Har vi några som är experter på skor är det unga brottsoffer. Det blir outhärdligt att titta någon annanstans än ner när du blir utsatt för hotfulla brott. Skorna kanske man ändå glömmer men ögonen kommer du alltid ihåg. Det är viktigt att se i ögonen för då vet man vad som händer och vem det är. Det värsta som kan hända är att bli utsatt för brott av någon maskerad. Tänk själva att veta att någon där ute har berövat mig min trygghet, utsatt mig för brott och jag vet inte vem denne person är, men denne person vet vem jag är. Jag undar om jag någonsin skulle känna mig trygg om jag inte fick veta. inte bara vet vem det var utan också frågan om varför. Varför just jag? Var det mitt fel? är inte helt ovanliga frågor som unga brottsoffer ställer sig.
Det som händer allt för många människor idag, dvs blir utsatta för brott har diskuterats i lång tid, tyvärr har alldeles för lite gjorts. Det är min ambition att även unga ska känna att de har ett rättsväsende som står på deras sida.

Sócialdemokraterna, polisens största fiende

Idag var det budgetdebatt för utgiftsområde 4, dvs rättsväsendet. Vad som klart framgår är dels att socialdemokraterna är polisens största fiende. Här satsar man 342 miljoner kronor mindre än vad alliansregeringen gör. Dels lyser visionerna med sin frånvaro. Man har inte ens kunnat lägga fram en egen motion. dvs en motion som redovisar varför man fördelar pengarna som man gör. Istället hänvisas till det gamla "alla ska med".
Svenska folket ska vara glada för att det inte är socialdemokraterna som fortsatt sitter vid makten. Ett parti som med all tydlighet inte tar människors otrygghet i vardagen på allvar. Ett parti som företräds i dessa frågor av ett gammalt stadsråd som hellre dribblar med siffror än att tala om hur vi kan få ett mer rättsäkert Sverige. I debatten kunde denne samma person, dvs Bodström inte ens som ordförande i justitieutskottet ha koll på vem han replikerade på. När ledamoten som representerade centerpartiet blev replikerad på går Bodström upp och tror att han pratar med en folkpartist. Upptagen av sig själv märker han inte sitt misstag och gör det igen. Efter sitt eget första anförande yrkar han heller inte bifall till deras egna yrkande. Min undran är om han har koll över huvud taget?

Rättsväsendet måste ge tydliga signaler till våra unga gärningsmän

Trodde inte mina ögon när jag slog upp tidningen Metro i veckan. Trots omfattande bevisning och erkännande har åklagaren valt att inte åtala en 16-åring som i våras totalförstörde fyra SL-bussar. Detta innebär att gärningsmannen helt slipper ersätta skadorna. Skador som uppgick till en kvarts miljon. Enligt tidningen ska 16-åringen tidigare ertappats med liknande brottslighet och satts i vårdåtgärder för det. Därmed fanns det enligt åklagaren skäl att lägga ner åtalet med en åtalsunderlåtelse. (varning)

Jag kan inte annat än undra vilka signaler vi ger till denna 16-åring. Det är bara att fortsätta att förstöra, det händer inget i alla fall. De vårdåtgärder som tidigare blivit insatta har ju med all tydlighet inte hjälpt. signalerna från vuxenvärlden är inga andra, enligt mitt sätt och se det, att det är bara att fortsätta att förstöra. Vi vuxna har dövat vårt samvete med att killen har haft vårdåtgärder, mer än så bryr vi oss inte. Vad händer nästa gång, är det ditt eller mitt hus som ska utsättas för plundring? Hur mycket måste killen göra för att det ska hända något?
Jag hoppas verkligen att vid överprövningen att utslaget blir något annat, inte minst för 16-åringens skull

Ingen fattade att det var vi eftersom vi var så unga

Ett citat från "Boss" som idag är 17 år och bor på ett ungdomshem. Han berättar att han var runt 13 år när han var med och misshandlade en snubbe till döds. Ingen trodde att en trettonåring kunde göra något sådant. Sanning är något annat. Förra året gjordes 14 420 brottsanmälningar som lades ner då gärningsmannen var under 15 år. Mörkertalet är stort då barn och ungdomar oftast begår brott mot varnandra och inte anmäler till polisen. Lägg därtill att denna grupps tilltro till polisen är mer än lågt.

Min undran blir hur känns det för ett barn att anmäla ett brott och sen få veta att ingen utredning görs för att gärningsmannen var för ung? Vilka signaler ger detta till gärningsman och brottsoffer? Gärningsmannen kan fortsatt skryta inför kompisar att det är bara att fortsätta och för brottsoffret sker ytterligare kränkning. Inget händer, det jag blivit utsatt betyder inget i vuxenvärlden.

Jag är övertygad om att tidiga signaler för de barn och ungdomar som i tidig ålder begår brott är en nödvändighet för att vi i framtiden ska kunna få stopp på att alltför många av våra unga begår brott och utsätts för brott. Dagens brottsoffer, morgondagens gärningsmän är ett samband som måste brytas. För detta krävs det att även brott begångna av barn utreds där både gärningsman och brottsoffer blir hörda

Allsång på slottet

Politiskt arbete blir aldrig enformigt! Veckor och dagar ser mycket annorlunda ut.
I tisdags bjöd kungahuset på middag på slottet. Min dotter och jag var där för några veckor sedan på allmän visning. Då var det kallt och öde, denna kväll var hela slottet upplyst med ljus och brasor. Människor uppklädda och kungafamiljen var där. En fantastisk upplevelse, det måste även den mest inbitna republikanen ha tyckt.

Innan middagen var det konsert i den gamla rikssalen. Konserten innehöll allt från Wagner till Bennny Andersson. Några stycken var det uruppförande på. Det var till och med ALLSÅNG! Jag tänkte i mitt stilla sinne att allsång på Skansen i all ära men vem har varit med om allsång på slottet.

410 människor var inbjudna denna kväll. Kungafamiljen hälsade på samtliga. Efter middagen bjöds det på kaffe ute i salarna. Här var både kung och drottning samt kronprinsessan med "på golvet". Samtalade som alla andra. Jag undrar vilka länder förutom Sverige som detta skulle vara möjligt. Har svårt att se Drottning Elisabeth stå och småprata om både det ena och det andra.

Att ta bilder är inte tillåtet men jag behöver inga bilder, kvällen var på många sätt oförglömlig. Inte minst de nybonade golven som gjorde att rädslan för att trilla omkull var stor. Väl hemkommen till bostaden väntade tvättstugan. När jag stod där och hängde lakanen kunde jag inte låta bli att le då tanken på Snövit dök upp: "Ack, vad är en bal på slottet"

Vikten av att vara efterfrågad

Mina dagar hemma i Vetlanda kändes bra som vanligt. Inte minst för det är en sådan dyrbar tid med dotter Jessika. Men inte bara hon utan hela min familj där mor, syster och svåger och dess tre ostyriga pojkar ingår. Projektet i helgen var lövkrattning, något som inte tilltalar någon speciellt mycket men ändå något som vi gör tillsammans. Kvällen innan var ett besök i hembygdsgården där det anordnas lokal pub några gånger per år.
För mig är båda dessa saker mycket viktiga. Att känna att man tillhör en familj, en socken. Att vara uppskattad och behövd och att någon faktiskt skulle sakna mig om jag inte dök upp.

Detta fenomen gäller också att vara behövd i det dagliga arbetet. Jag känner mig så oerhört priviligerad att vara efterfrågad och behövd både hemma och borta. Min dröm är att fler människor än idag ska få känna likadant som jag får göra. Att vara saknad, efterfrågad och uppskattad på en arbetsplats

Debatt i kammaren idag. Bodström kontra Ask.

Jag måste säga att Bodsröms debatteknik är imponerande. Anfall är bästa försvar är något som Bodström verkligen anammat. Som före detta justitieminister är det inte mycket han lyckats med. Inte minst vad det gäller utvecklingen av våldsbrott. Ser jag på domstolarnas bokslut verkar det inte vara något mål som man uppnått. Beklagligt, inte minst ur ett brottsofferperspektiv då ett uppklarat brott är det viktigaste för brottsoffret Uppklarningsprocenten ska vi inte prata om.Ändå anklagar han alliansen för valsvek beträffande satsningarna vi gör på rättsväsendet.

Alliansen satsar 1,5 miljarder mer än vad socialdemokraterna gjorde 2006 inför 2007. Socialdemokraterna lägger totalt sett 342 miljoner kronor mindre än alliansregeringen. Min fråga måste naturligtvis bli; Tar inte socialdemokraterna människors otrygghet på allvar då man inte ansluter sig till alliansregeringen förslag på stora förstärkningar till polisväsendet som möjliggör en synlig polis även i glesbygdslän som Jönköpings län? Tydligen inte

Det är bara sossarna som inte förstått

Sitter på tåget hem från Stockholm. En titt utanför fönstret konfirmerar att Sverige är ett fantastiskt land. Allt är ändock inte fantastiskt. Över en miljon människor står utanför en arbetsgemenskap i Sverige, trots högkonjuktur. I kammaren diskuterades just detta idag, närmare bestämt A-kassan. Ni vet det där som förvånat socialdemokraterna så mycket att förändringar kommer att ske, trots en tydlig valrörelse från alliansens sida att detta var vad vi talade om att vi skulle göra.

Från talarstolen hördes det från Österbergs sida att alliansen "tutat i det svenska folket vilken hög arbetslöshet vi har i Sverige". Kanske är det faktiskt så att människor kände igen sig i den problemformuleringen som gjordes eller är det helt enkelt så att man har kommit på detta alldeles själv. Nu är det snart bara ledningen i socialdemokraterna som inte kommit på detta faktum och helt naturligt har man heller inte några lösningar på problemet. Eller så lägger man fram samma lösningar som man gjort de sista tolv åren. Resultaten är långt ifrån lysande. Om socialdemokraterna vägrar lyssna på oss så lyssna då på Lars Calmefors som säger "Självklart vill vi kunna åstadkomma full sysselsättning med full ersättning. Detta har dock inte lyckats".

vänsterpartiets inlägg innehöll inga lösningar men en oro över att Littorin faktiskt menade allvar och är orubblig. Detta är helt med sanningen överensstämmande. Han är inte orubblig för att "jävlas" med folk, han är orubblig så att även de som står långt ifrån arbetsmarknaden idag ska få en möjlighet till riktiga jobb. Littorin är inte ensam i hans orubblighet på grund av just detta faktum

Ett fungerande nät, en överlevnadsfråga både för företagare och politiker

Det var ett tag sedan jag skrev. Den plenifria veckan spenderade jag hemma där tyvärr tillgång till nätet inte var i funktion. Dessutom fick jag uppleva problematiken med att vara uppdaterad med riksdagen med hjälp av modem inte var en speciellt lyckad lösning. Maskineriet är helt enkelt inte gjort för modemanvändare. Jag kan förstå alla dessa företagare som är aktiva ute på vår landsbygd, som till och med förlorar kunder på att inte ha några alternativ. Vikten av ett väl fungerande nät i hela landet är kan inte nog understrykas. I Vetlanda verkar en lösning vara på gång, tyvärr godkänner inte riksdagen den lösningen för deras datorer. jag får väl helt enkelt ta med mig en IT-Människa hem och be dem göra en arbetsdag hemma hos mig. Efter det lär det nog inte dröja så länge till innan det kommer en lösning, även för oss som bor på landet.
Efter en vecka frånvaro i riksdagen var brevskörden mer än hög. Har nu lyckats gå igenom det mesta. Samtidigt lyssnar jag på den allmänpolitiska debatten som pågår. Den är ibland riktigt het. Imorgon börjar mina intresseområden, utbildning och rättsfrågor. funderar på att slänga mig in i debatten. Kommer tillfället så tar jag det. Annars är huvuduppgiften nu arbetet med justitieutskottet. På bordet ligger bla en hel massa motioner som rör inte minst bemötande och kompetensfrågor både hos polis, åklagare och domare. spännande! Vidare kommer det en hel del som idag berör både riksdag och EU. Hetast just nu är om dömda ska kunna utvisas till sitt hemland för att avverka sitt straff. Huvudanledningen till detta är inte minst kultur och språk. För att kunna återanpassas krävs det att den som vårdar både förstår språk och och kultur. gör man inte det lär det det inte finnas någon chans till att något ska kunna förändras och återfallsrisken är stor. Hur fort detta går återstår att se.

Första gången tiden är ännu inte förbi

Det är många första gången som ny riksdagsledamot. Idag var det premiär för frågestund. 5 statsråd var där för att svara på frågor. En enkel och lättsam form för att driva en politisk fråga. Både från oppostion och majoritet. Hade jag inte haft en skolklass för första gången hade jag gärna gett mig in i frågeleken.

Stackars skolklass, de fick en riktig gröngöling till guide, men roligt var det. Jag hade turen att ha en tjej som inte gillade att åka hiss så när de andra tog hissen fick hon och jag ta trappor som jag aldrig sett förut. Både hon och jag hade en spännande tid att hitta rätt och flera gånger fick vakter tala om att nu var vi på fel ställe. som gammal guide är man van att ta situationen som den kommer. Turen var idag på vår sida så att Ingela Thalen, en gammal erfaren minister tog hand om snacket beträffande den gamla ståndsriksdagen. Vid vissa tillfällen sker det faktiskt arbete över partigränserna.
Imorgon bär det hem till länet. tillsammans med en partikollega ska vi träffa rektorer för rektorsutbildning, skolchefer och ordföringar från hela landet. Ska bli roligt att få berätta om vad som kommer hända med skolan när vi nu har en borgerlig regeringen. Att det blir en skillnad, det lovar jag!

Förvånas inte över att oppositionen förvånas

Ibland kan man ju undra. I valrörelsen talade vi om vad vi ville göra om vi fick makten. (A-kassan torde vara ett av de mer frekventa orden i under valrörelsen) Sedan genomför vi det vi sagt att vi ska göra. Ganska logiskt, eller hur? Det faktum att vi verkligen genomför det vi lovade verka förvåna oppositionen. När jag tänker efter så förvånar det inte mig att oppositionen förvånas, för när genomförde den förra regeringen de löften man utgett i någon av de tre sista valrörelserna? Detta har nu det svenska folket genomskådat och valt en ny regering som genomför det man gått till val på.

Efter en spännande rapport av Fredrik från sitt första toppmöte i EU kom jag hem på kammaren och slog på TVn. Var lite nyfiken hur media tog emot beskedet om att Lena Adelsson-Liljeroth blivit kulturminister. Det lilla jag känner henne är hon mycket sympatisk, kunnig och trygg. Media verkade vara av samma åsikt. Skönt att regeringen åter är intakt. Med Sten Tolgfors som siste man in har vi nu en stabil regering som kommer göra mycket nytta för vårt land. Sten har nog inte idag all kunskap på sina fem fingrar men vad han har är en ödmjuket och lyssnarförmåga som gör att han tar till sig kunskap som finns utanför Rosenbad. Den varan har det varit alltför mycket av de senaste tolv åren.

Gärningsman och brottsoffer - en och samma person

Att vara riksdagsledamot innebår en fantastisk möjlighet att finna kunskap i olika områden. Igår var jag med på ett seminarum där rubriken var "brottsoffer och gärningsman samma person". Visst ligger det något i det. Den första delen handlade om unga människor som utsätts för brott. Statistiken visade tydligt att ca 30 procent av dessa sedermera blir själva gärningsmän. en form av hämnd som de själva blivit utsatta för. Det är inte en hämnd mot den gärningsman som utsatte dem själva för brott utan det kan bli vem som helst. Den första fyllan är inte helt ovanligt att första brottet begås i ren aggression. "Har jag blivit utsatt så ska banne mig någon annan oxå bli det. Polisen som föredrog kunde inte nog understryka vikten av att unga brottsoffer får bli sedda och hörda. Att även de förhörs och får tala om det. Risken är annars uppenbar att det kan gå snett. Jag delar hans åsikt. alltför ofta är det fokus på brottsutövaren och den utsatte lämnas åt sitt eget öde.