Domare är som både du och jag

Idag gjorde jag ett efterlängtat besök på Eksjö Tingsrätt. En ganska liten tingsrätt med tre domare och två fiskaler. Då jag fått uppdraget att inom vår moderat grupp ansvara för domstolsfågor var detta ett led i att få mer kunskaper, träffa lagmän och vad mer naturligt än att börja med den tingsrätt som endast ligger tre mil ifrån.
Jag vet inte om jag är den enda men att möta domare är något alldeles speciellt. Varför vet jag inte men kanske det är så att just domare har ett visst skimmer om sig. När jag tänker på en domare har jag en alldeles speciell bild framför mig. Varför vet jag inte men det ligga något i att de är livstidssanställda och har en oerhört stor makt över åtalade, människors framtid.

Mötet idag tog bort en del av den bilden, framför mig satt en man och kvinna i sina bästa år. Människor med familj och barn och hade samma vardagsutmaningar som de allra flesta av oss. Helt vanliga människor av kött och blod. Förstår inte var jag fått mina fördomar ifrån?!

Vad som gladde mig mest var den flexibla förhållningssättet till hur man får en tingsrätt att fungera för alla parter. Kanske är det just därför man har minusbalanser i denna Tingsrätt.

Nästa vecka blir det besök i både Norrköping och Linköping. Ska bli spännande att avgöra. Här blir det dessutom ett möte med länsrätt. En rätt som det betydligt mer sällan berörs i media men som är den rätt som vi vanliga medborgare oftast möter. en rätt som dessutom handhar tvister mellan enskild och stat som kan vara av stor betydelse för den enskilda. Tänk dig en körkortsindragning för en 20-åring ute på landet som nyss har fått sitt första jobb!

vem har inte gjort något dumt när man är ung?

Igår tog vi ett bra beslut i riksdagen. ett beslut som innebär att unga människor under 18, som begått ett enstaka brått och fått påföljden "åtalsunderlåtelse", eller straffvarning som jag heller vill kalla påföljden, får sina uppgifter från belastningsregistret borttagna efter 3 år. tidigare var det hela 10 år. Det innebar många gånger för dessa ca 4000 ungdomar per år att möjligheter till utlandsstudier,arbete mm kunde dröja i lång tid. Precis under den tid man är på väg in i vuxenvärlden. Risken är uppenbar att en ung person mer eller mindre tvingas till en brottslig bana då arbeten var svåra att få.

När straffvarning ges rör det sig oftast om brott som snatteri och stöld av enklare slag. Detta får inte förhindra våra unga att få ta bra steg in i vuxenvärlden. Brottet måste kunna ses som sonat efter tre år. som förälder vet vi att mycket kan hända under denna tid och att ett enstaka brott av enklare slag inte säger så mycket om den man är och allra minst vad man kommer bli. Vem har inte gjort något dumt när man var ung?

den stora utmaningen måste vara de ungdomar som i tidig ålder har utvecklat sin brottsliga bana. Ett beteende som under lång tid fått fortskrida utan att något hänt. Låt oss fokusera på dessa ungdomar istället!

En quick fix är inte lösningen

Nyss hemkommen från socialtjänsten i Eksjö. Ett givande samtal med många spännande infallsvinklar fick jag mig till godo när jag träffade Janne Andrén, ansvarig för familjesektionen med speciellt fokus på unga. Min kommunala kollega Tomas och jag fick av denna man lyssna till en engagerad person, med bred erfarenhet från både storstad och småkommun tankegångar kring hur vi bäst kan möta våra unga lagöverträdare och unga brottsoffer.

Att vi i de små kommunerna inte kan erbjuda samma specialistkompetens som de större, är ganska naturligt. Vi har helt enkelt inte tillräckligt stor underlag. Tack gode Gud! men om vi tillsammans med andra kommuner slår våra kloka huvuden ihop kanske vi oxå kan möta lagöverträdare och inte minst unga brottsoffer på ett sätt som enligt mitt sätt att se det absolut nödvändigt. Ett bemötande som borde vara en självklarhet, oavsett var du bor i landet.

När jag bollade upp frågan vad Janne ansåg om ungdomstjänst kom svaret blixtsnabbt; "Det är inte tillräckligt". 40 timmars ungdomstjänst är alldeles för lite för att bryta ett brottsligt beteende som har fått fortgå alldeles för många år. Familjehem var hans lösning. Om det är det rätta vet inte jag men vad som är alldeles kristallklart är att det krävs en varaktig tid för att bryta en långtgående vana. Att påföljderna i högre grad måste utformas efter den enskilda och att planen är långsiktig. Quick fix fungerar helt enkelt inte.

Väntrum istället fär vårdrum, Sahlins nya giv

Hej igen!
Hemma i småland igen efter en intensiv vecka i riksdagen. Huvudpunkten naturligtvis partiledardebatten i onsdags. Inga större nyheter enligt media, jag kan hålla med för så länge vi har ett Alliansalternativ och ett ickealternativ så blir debatten ganska tom och ensidig. Ett Alliansalternativ med en moderat statsminister som med alla medel försöker finna ut vad Sahlin vill. Och likt tidigare, inte ett enda svar. En Mona Sahlin som mer agerade som kandidat till Stockholms läns landsting än kandidat till statsministernposten. Själv satt jag på bänk 326 och undrade om de småländska väljarna kände igen sig i den verklighetsbeskrivningen hon gav uttryck för. Det gjorde i alla fall inte jag.
Arbetslinjen övergiven, fokus på väntrum på vårdcentralen istället för vårdrummet och sist men inte minst inte något om vad socialdemokraterna vill, hur man ska göra det och med vem. Enligt Sören Holmberg må vissa väljare vara okunniga men att de kräver mer besked än så är jag ganska säker på!

Sahlin ger inte väljarna en valmöjlighet

Idag var det partiledardebatt. Gissa om vi i Alliansen var nyfikna på att få besked så att vi kunde verkligen kunna debattera på vettiga villkor. Att vi för våra väljare kunde redovisa skillnader mellan regering och opposition, men oxå kunna redovisa likheter. Med sorg i hjärtat kan jag inte säga att så är fallet. Efter dagens debatt kan jag bara konstatera att det finns ett Alternativ och ett Ickealternativ.

Huvudfrågan som socialdemokraterna lyfte fram var utmaningarna för Stockholms läns landsting. Skillnaderna jag kan utröna är att Sahlin diskuterar vem som ska mötas i väntrummen medan Alliansen antar utmaningen om att vården ska vara tillgänglig och av god kvalite. I min stol kunde jag inte annat undra över om Sahlin sökte mandat för att bli landstingets ordförande i Stockholm.

Fattigdomen av besked till medborgarna från socialdemokraterna är skrämmande! En väl fungerande demokrati bygger på alternativ, två sidor av myntet. Så här långt förvägrar socialdemokraterna väljarna den möjligheten

Superman eller?????????!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Idag blev jag uppringd av en Atfonbladsreporter. Ämnet var Bodström. Man funderar på att göra en ytterligare runda om det är möjligt att förena ett riksdagsuppdrag med att vara "stjärnadvokat". För min egen del finns det två sidor, en är tidsperspektivet det andra det moraliska. Jag förstår de två ensamstående mammorna som ber Bodström om tips hur man får ihop ett ordförandeskap i justitieutskottet, advokat i uppmärksammade rättsfall, ordförande i Ecpat och en hängiven fyrabarnspappa. Sjäva har de fullt upp med att från En upppdragsgivare fullföja sitt uppdrag och samtidigt vara mamma. Kan det vara en skillnad att vara mamma eller pappa? Är ett riksdagsuppdrag ett halvtidsjobb, tom ett ordförandeskap i utskott ett halvtidsuppdrag som man dessutom är extraarvoderad för eller är det helt enkelt så att Bodström är en super- super man eller inte gör sitt jobb?

En kanske minst lika allvarlig fråga är för mig om det är förenligt att som ordförande i ett utskott som är lagstiftande inom samma område som han är aktiv i. Vad skulle bli resultatet om Bodström förlorar ett mål? Följer då inte domare och nämndemän de lagar som Bodtröm själv har varit med och lagstiftat om? Även om jag är stark i min övertygelse om en självständig domarkår kan man vara helt opåverkbar i dessa fall? En fråga som Bodström borde ställa till sig själv

tänk om våra nya svenskar faktiskt bidrar

Läste en notis om att meborgarna i en kommun krävde att få veta vad kostnaderna för asylsökande kostade den aktuella kommunen och vad som blev resultatet. En berättigad fråga. Att få fram exakta siffror är naturligtvis svårt. Mycket beror naturligtvis på i vilken grad kommunen lyckas med att de nya svenskarna får ett arbete. Vad man kan undra över om man är lika nyfiken på hur mycket mimkurser, kontroll av bullernivån på torget eller andra viktiga saker kostar och vad nettoresultatet blir.
Tänk, bara tänk, att dessa nya svenskar faktiskt går med plus. Att våra nya svenskar bidrar, att våra företag får den arbetskraft man så väl behöver. Kommer då frågeivern hålla i sig?

Ett rättväsende för unga vär namnet

Tiden går och ett nytt år har börjat, även på denna blogg. Jag vill inleda med det område som berör mig kanske allra mest, våra ungdomar. Den senaste veckan har Smt gjort en hel serie om olika delar av rättsväsendet som handlar om just våra unga. Allt från unga lagöverträdare, Unga kris, brottsofferjourer, och unga brottsoffer. Oavsett så kan jag återigen bara konstatera att oavsett om du är gärningsman eller offer är du förlorare.
Kungsholmsdramat, Rödeby och sist nu en 16-årig kille från Rörvik som lyckats slå ihjäl en 81-årig man i samma by, är bara några exempel. Mina tankar går naturligtvis till den 81-åriga mannens familj och vänner men oxå till den unga killen som i så tidig ålder begår ett av de grövsta brotten som finns att begå. Att mörda en människa gör man inte i första taget och en hel del har hänt innan dess. Som lagstiftare känner jag en förtvivlan över att glappet mellan stolarna är alldeles för stora för att vi ska ha kunnat förhindra denna unga mans tragedi i resten av hans liv. Min utmaning är att förhindra att det blir fler Rörvikstragedier, både ur ett brottsoffer- och ett gärningsmannaperspektiv. Det sociala och det rättsliga måste komma närmare varandra. Först då har vi en rimlig chans att förhindra en fortsatt kriminalitet bland våra unga, först då kan vi bemöta våra unga brottsoffer på ett riktigt sätt. Först då får vi ett rättsväsende för unga värt namnet.

intensiva debatter ger kunskap och nya insikter

Idag, söndagkväll på väg hem sitter jag på tåget tillsammans med min vän och riksdagskollega Katarina. Båda är vi ganska trötta men oerhört glada och stolta för att ha den statsminister vi har, det partiet vi företräder och den stämning som finns.

Fyra dagar av långa och intressanta debatter har det varit. En del debatter hetare än andra men alla viktiga på sitt sätt. Vad jag dock kan konstatera att debatttonen är bra och det finns respekt för andras åsikter. Om vi vore helt överens vore det förfärligt, inte minst om du vill tillhöra ett parti som insett att världen förändras och så måste oxå politiken.

för min egen del kan jag bara erkänna att oxå jag och mina åsikter förändras. Nya erfarenheter, nya kunskaper och många möten med andra människors och dess idéer leder till detta. Ibland kan jag vara lite avundsjuk på de yngre som så bergfast vet hur världen ser ut och hur den ska styras, rent och enkelt, svart eller vitt. för min egen del blir det oftast en balansräkning mellan positivt och negativt.

Under dessa dagar stöts åsikter mot varandra och på så sätt hittar vi en gemensam väg att möta framtiden på. En framtid som där våra vardagsproblem ska lösas, hur våra barn får en bra start i livet, hur elever får goda kunskaper, hur vi brott kan förebyggas och klaras upp. Listan kan göras oändlig. Framför allt handlar det om attityder och förhållningssätt som är nog så viktiga när vi kommer tillbaka till den lagstiftande kammaren och har med oss våra värderingar inför beslut om nya lösningar som på ett bättre sätt än gårdagens ska kunna möta människors problem.

Vårt handlingsprogram är nu lagt för de närmaste fyra åren, vilka frågor, problem som vi står inför om fyra år vet inte jag idag. Helt säkert har både världen och jag förändrats. Det är det somär så utmanande att inget är konstant och vad morgondagen har att ge vet vi inte idag.

Gripandet av Nylander mer än besvärande för Frankrike

Gripandet av spelbolagets Unibets vd Petter Nylander är absolut vidrigt. Med hjälp av den Europeiska arresteringsordern kunde poliser gripa honom på Amsterdams flygplats. En arresteringsorder som är till för att gripa terrormisstänkta och andra mycket grova brott. Petter Nylander och hans företag följer den lag som är fastställd av EU-rätten. Att Frankrike ännu inte följer denna lag torde vara deras problem, och kanske snart oxå Sveriges.För mig är det självklart att EU-kommissionen drar Frankrike inför EU-domstolen, och det snabbt. Även Frankrike måste följa lagen, även om man inte gillar den.

Gripandet av Nylander mer än besvärande för Frankrike

Gripandet av spelbolagets Unibets vd Petter Nylander är absolut vidrigt. Med hjälp av den Europeiska arresteringsordern kunde poliser gripa honom på Amsterdams flygplats. En arresteringsorder som är till för att gripa terrormisstänkta och andra mycket grova brott. Petter Nylander och hans företag följer den lag som är fastställd av EU-rätten. Att Frankrike ännu inte följer denna lag torde vara deras problem, och kanske snart oxå Sveriges.För mig är det självklart att EU-kommissionen drar Frankrike inför EU-domstolen, och det snabbt. Även Frankrike måste följa lagen, även om man inte gillar den.

Brottsiffret i centrum

Timmen är sen, nyss hemkommen från Umeå denna fredagkväll. Egentligen borde jag varit hemma och tittat på Världens barn galan med dottern, eller deltagit i manifestationen mot våld i stockholm men valet föll på Umeå.
Programmet som brottsoffermyndigheten i Umeå "was an offer you can´t refuse". temat för dagen var "våldets offer, vems ansvar?"

Dagen var späckad med allt från tandläkarnas roll, kroppspolitik till konkreta insatser som görs runt om i vårt land för att stärka och bemöta människor som blivit utsatta för både små och stora kränkningar.

Delar har jag hört förut men de tåls att höras om och om igen. Berättelser från det verkliga livet som talar om brottsoffer som säger; "Jag är inte det jag varit med om", "Det har inte hänt mig", "Jag ska döda den djäveln", och den ständiga frågan; "Varför just jag? vad gjorde jag för fel?".

Ann Hellströmmer, känd för de flesta som en eldsjäl och vid det här laget en ikon för både unga gärningsmän och unga brottsoffer, gör som vanligt en fantastisk insats på scen, men framför allt ständigt sätter denna fråga i fokus. Oavsett om det skett tragiska händelser i både Rödby och på Kungsholmen.

Trots hennes kritik om att när akuta händelser sker så kommer frågan upp i varenda TV-soffa så kan jag inte annat än konstatera att det har skett en klar förändring i frågan. Vänstersympatisörer hade inte för så lång tid sedan ett ständigt fokus på gärningsmannen och alla tragiska förklaringar varför han begått dessa kränkande brott. Idag kan jag med glädje se att pendeln har svängt, idag har tack vare ett idogt arbete från den borgerliga sidan, under långt tid, burit frukt, idag står brottsoffret i centrum. Mycket arbete kvarstår dock och vad det gäller unga brottsoffer och unga gärningsmän är alla förlorare, vi måste med gemensamma krafter arbeta vidare så att de mänskliga förlusterna minskas, oavsett om du är gärningsman eller brottsoffer.

Sveriges utanförskap kontra Kanadas innanförskap

idag var jag på ett spännande seminarium som anordnades av den svensk-kanadensiska föreningen i riksdagen. I panelen av bla den kanadensiska ambassadören i London, vår egen immigrationsminister Tobias Billström och en representant från LO. Dagens ämne var integration. Lyssnar man på hur och varför man lyckats så väl med integrationen i Kanada så drar jag återigen slutsatsen att det handlar om attityd. Man välkomnar nya människor till sitt land av den anledningen att man ser så stora fördelar. Ökad mångfald, nya friska ideer och bra arbetskraft. Varför gör vi inte det i Sverige?


I Sverige och även i övriga Europa har vi äntligen kommit till den slutsatsen att vi måste få hit ny arbetskraft, inte bara för att företagen skriker efter arbetskraft men också för att klara av att ta hand om en allt mer åldrande befolkning. Min förhoppning är att Tobias Billströms kommande förslag beträffande arbetsvisum kommer att mottas med öppna armar. Inte bara för att vi får tillskott i arbetsleden utan också att vi ser att vi blir berikade med nya kulturer, nya ideer och en ökad mångfald.


När mina föräldrar på 50-talet flyttade till USA för att börja deras första jobb efter utbildningen tog det inte mer än 24 timmar förrän hela området hade kommit förbi med en flyttkorg, presenterat sig själva och välkomnat dem till deras bostadsområde. Min förhoppning är att vi i våra svenska bostadområden följer detta välkomnande och inkluderande sätt.

Ps Ambassadörens bar Bob Orr, dock ej den legendariska hockeyspelaren

Fler old-boys and girls på Vetlanda Golfbana

Förra veckan var det riksdagsmästerskapen i Golf. Den avgjordes ute på Sollentuna golfbana. Vill inte skryta men det gick riktigt bra och jag kan verkligen rekommendera banan. Idag besökte jag min egen hemmabana, Vetlanda, som jag tyvärr inte kunna besöka så ofta på sista tiden, men det är också en underbar bana! så här på en tisdagmorgon kryllar det av våra seniorer som har en fast tid varje tisdag. Ålder är 60 och mycket uppåt, med betoning på uppåt. Här är man ute i flera timmar, går, slår och pratar. jag tänker i mitt stilla sinne hur mycket pengar de sparar åt välfärdsstaten genom egen motion och frisk luft istället för stillasittande och ett medicinskåp fullt med pillerburkar.

Dagens ärende på golfbanan var att möta press och golfförening för att diskutera en motion jag skrivit beträffande golfen som friskvård. Det ses inte som detta och det gör mig lite ilsk. förr sågs den som överklasssport, vilket den säkert oxå var, men nu på 2000-talet är detta defintivt inte längre en sanning. Med över 600 000 aktiva, pay and playbanor och utrustning i varenda Stadiumbutik har förutsättningarna förändrats drastiskt. golfen är dessutom en sport som utövas av riktigt små och långt upp i åldrarna, dessutom på lika villkor. Detta gör att dotter, jag själv och mormor kan få några härliga timmar tillsammans. Jag hoppas innerligt att vår nya alliansregering slutar att hänvisa till gamla fördomar och låter golfen likställas med andra sporter. kanske kan det bli än fler "old-boys" på vetlandabanan som förlänger ett gott liv med många år

En euroforisk tanke

Sitter nu på tåget hem efter ännu en riksdagsvecka. Det är lördagmorgon, något senare än vanligt. Detta då jag bara kände mig tvungen att stanna kvar och för att deltaga i manifestationen för Burmas folk som skedde på Medborgarplatsen i Stockholm igår. Oavsett partifärg, ålder eller kön samlades vi alla för att ge vårt stöd. Om det hjälper eller inte vet jag inte men det kändes bra att göra något. När jag kom hem senare på kvällen kunde jag också se att flera manifestationer hade skett, också på skolor.
Jag såg framför mig en vision om att resten av världen gjorde likadant, inklusive Kina. Vilken euforisk tanke där hela världen står upp mot en militärregim och för ett sedan länge förttryckt folk. Då skulle inga vapen i hela världen kunna stå emot!

fler i arbete och flera vägar tillbaka.

Mycket diskussioner har det varit runt den nya budgeteten som presenterades förra veckan. ord som brutalt, kvinnofientligt, orättvist osv. Däremot har jag inte sett vad man själv tycker.
När jag läser budgeten är den glasklar, det handlar om fler i arbete och flera vägar tillbaka.
jag kan med stolthet att sedan juli 2006 är det 400 personer som varje dag har lämnat ett utanförskap och har istället ett jobb att gå till, en arbetsgemenskap att känna trygghet i, en lön att leva på och en framtid att se fram emot. Vad är orättsvist med det?

vår uppgift är att ge dem en röst som inte har några ombudsmän, de som inte har några PR-konsulter, få sin röst hörd. Är det brutalt?

Vi ska riva trösklar och bredda vägar tillbaka till en arbetsmarknad. Utnyttja den goda tiden så att fler kommer tillbaka och att tågen stannar på perrongen där alltför många människor har sett tågen susa förbi. Är det kvinnofientligt?

Svaren på alla dessa frågor är naturligtvis nej.

Äntligen en egen budget

Äntligen fick vi i alliansen presentera en alldeles egen budget. Det kändes oerhört skönt. Att vi i alliansregeringen genomför det vi sagt att vi ska göra verkar dock på något sätt uppröra oppositionen, kanske är det något man inte riktigt är van vid. Ser man på reaktionerna från denna sida så är de starka men vad som är mest skrämmande är väl att man står svaret skyldigt när journalisterna frågar vilken alternativ budget man själv har tänkt att lägga. Lyssnar man på den förra detta finansministern kommer ett svar och lyssnar man på partiledaren kommer ett annat. jag kan inte annat än att dra slutsatsen att man helt enkelt inte vet. Det till och med är så att de åtgärder som vi gör nu är något man vet är det enda rätta men inte vågat genomföra.

Det pratas om återställa rättvisan. Min fråga blir är det rättvist att över en miljon människor inte arbetar eller arbetar mindre än vad man önskar? Är det rättvist att våra barn inte får den hjälp man behöver för att tidigt lära sig läsa och skriva? Är det rättvist att inte alla kan känna en trygghet i vardagen? jag ska inte fortsätta men listan kunde ha gjorts lång!

Som bilden ovan visar så var vi både stolta och glada när vi kunde presentera budgeten. Dessutom är vi gärna med på samma bild, inte ens det klarar det röda och gröna

Idag hade jag besök av Vetlandaposten. En tidning som jag har en mycket bra relation till och är en typisk lokaltidning. Att arbeta på VP innebär ett brett arbetsfält, allt från Ostkaka till fallet Louise. Anledningen till besöket var dels en resumè av riksdagsåret men oxå förhållandet till den kommunala politiken. Frågan var given, kommer du lämna kommunfullmäktige nu då du inte kan vara med på dess sammanträden?

Svaret måste tyvärr bli att så småningom är detta en nödvändighet. Men det tar emot. Jag tycker så mycket om mitt riksdagsuppdrag men är det något jag saknar är det de direkta reaktionerna från medborgarna som du får när kommunala beslut är på väg att tas. Att få både ris och ros under processens gång, att från medborgare ta emot åsikter som gör att du modifierar och förbättrar det ursprungliga förslaget, att din ståndpunkt nagelfars i minsta detalj. Håller inte dina argument så får du börja om från början, eller åtminstone tänka om.

Mål ska sättas, det gillar jag. Kanske ska ett mål bli att även de beslut som tas i riksdagen ska åtnjuta samma möjlighet till reaktion och direktkontakt som de kommunala besluten gör. Det är en utmaning!

En glad midsommar till Er alla

genom ett regnigt Sverige går nu resan hem till Småland. Enligt väderprognosen blir det en blöt midsommar. Men vad gör det när man är i goda vänners lag.

Igår togs de sista besluten i riksdagen innan sommaruppehåll. Allt från tilläggsbudgetar till betänkanden från konstitutionsutskottets beträffande statsråds hantering av Tsunamin och aktieinnehav.

Det beslutades ocskå att bordlägga beslutet om att tillåta FRA att signalspana även i etern. Ett beslut som gör att vi inte kan säkerställa våra mäns och kvinnors säkerhet när de tjänstgör i krighärjade områden. Uppdrag som kräver information inte bara från andra nationer utan också vårt eget lands information. Ibland kan jag starkt ifrågasätta hur viktigt det är med min egen rädsla av att bli avlyssnad i förhållande till den rädslan som dessa män och kvinnor måste känna när man dagligdags riskerar sina liv.

Några var de ledamöter som hade en tuff minut vid voteringarna igår. Inte minst alla de som har sina väljare i kranskommunerna till Stockholm. Det togs nämligen beslut om att återinföra trängselskatten. Ett problem som inte berör Vetlandaborna i någon större mån. En tröst kan dock vara att pengarna ska gå tillbaka till att förbättra infrastrukturen till och från stockholm, något som är mer än nödvändigt.

Imorgon blir det inget bloggande. Då ägnas dagen till att klä midsommarstång och duka upp bord. Det ska bli härligt. Med dessa ord vill jag önska Er alla en riktigt härlig midsommar

Daglig verksamhet kan aldrig bli bättre än arbetsgemenskap

Roligt nog är det många skolklasser som väljer att besöka oss i riksdagen. Extra roligt var det när en klass från Vetlandas Särgymnasium var på besök. En klass där man verkligen kan prata om mångfald. Vad som definitivt inte skiljer dem åt är deras positiva livssyn och optimism, spontanitet och livsglädje.

De flesta av dem kommer att gå 4 år på gymnasiet. Vad som sedan händer är svårt att sia om. De flesta av dem skulle kunna göra något, bara man hittar rätt plats. Träffade en företagare som för två år sedan hade anställt från just särgymnaiset. Han sa att det finns ingen medarabetare som just denna, som spred så mycket glädje och var så lojal. Till och med på julafton ville han in.

Arbetsuppgifterna får inte vara för avancerade och de ska se ganska så likadana ut varje dag. Det är här problemet uppstår. Allt mer automatiseras och ofta hör vi att vissa uppgifter är inte riktiga jobb. Det ska ingen behöva göra. Då tänker jag i mitt stilla sinne, om dessa uppgifter är det de här unga människorna klarar av att faktiskt göra, är det då så fel att ta bort dem? Är det inte viktigare att det även på 2000-talet finns uppgifter så att alla kan finna just sin plats? Att alla kan inkluderas, vara efterfrågade och behövda? För mig är detta självklart. Alternativet "Daglig verksamhet" kan aldrig likställas med ett riktigt jobb!