Esther 88, idol för dagen

Igår Nässjö och Sävsjö, idag Vaggeryd och Hillerstorp. Det finns många gemensamma nämnare, bland nämnda orter. Entreprenörskap, envishet och klurighet är bara några beskrivningar som gäller fär samtliga ställen. Vädrets makter har väl inte varit allför väl inställda till alla dessa ortsdagar och evenemang som just nu anordnas runt vårt län. Att jag som politiker inte får det alltför hektiskt med samtal med människor på stadens gator och torg är väl ok. Mina sympatier går till alla dessa föreningar och knallare som satsat hårt för givande dagar. Tyvärr gör regnet att det inte riktigt blir det man hade tänkt sig.
Som "knallande" riksdagskandidat" kan jag ändock inte låta bli att det är ganska befriande att få träffa de som trots väder, är ute och jobbar stenhårt för sin sak, eller bara vill vara med och bidraga till en bra dag. Mina idoler idag är den kör som underhöll Hillerstorpsborna. En ekumenisk kör bestående av 15 korister, snittålder 80 år, som sjöng både "Ovan Där" och Inatt jag drömde". Körledare Esther, 88 år kanske inte var helt intakt med noterna men höll sin kör i järnhand där tonarterna var lika många som körmedlemmarna. Jag blev varm i hjärtat och sjöng gladligen med i sångerna. Tänk vad Esther bidrar med. Se henne som en resurs istället för en belastning i omsorgsbudgeten.

Socialdemokraterna kan alltid skylla på någon annan

Reaktionerna på Alliansens gemensamma valmanifest var varierande. "Inga nyheter", "inte klara besked beträffande familjepolitik eller fastighetsskatt", "alliansen prioriterar jobb framför bidrag", "vi ser ett ljus i tunneln" (villaägarna), "ett historiskt ögonblick"- är några axplock av kommentarer.

Ett historiskt ögonblick är det helt klart. Klara besked om att fyra partier är helt överens om att jobben är det absolut viktigaste för Sverige, samtidigt som skolan, vården och rättsväsendet får mer resurser och ett mer effektivt utnyttjande av de resurser som ges.

Ännu mer historiskt vore det om de tre partier som idag samverkar skulle ha en presskonferens om ett gemensamt valmanifest. I dagsläget en omöjlighet där förslag och tankar spretar mer än någonsin. En röst på socialdemokraterna kan lika gärna vara en röst på miljöpartiet eller kommunisterna. Det värsta är att ingen vet och ej heller kommer att få veta innan valet är över. De röster jag hör på stadens gator och torg om ständiga besvikelser över brustna vallöften har sin grund i detta fenomen att den sittande regeringen med sina samarbetspartier, kan utlova löften var och en på sitt håll, för att sen kunna skylla på sina samarbetspartner att man inte fick gehör för sina löften. Ingen är ansvarig.

Alliansen med sitt valmanifest har sett till att du som väljare kan utkräva att Alliansen tar sitt ansvar. Den möjligheten har du inte om du lägger din röst på socialdemokraterna, miljöpartiet eller vänstern, här kan du alltid skylla på någon annan.

När slutade arbetslösheten för unga vara ett problem?

En orolig natt! Hon får säga vad hon vill men min dotter Jessika känner en viss spänning inför skolstart. Kläder lades fram flera dagar innan med flera alternativ, utifrån hur vädret skulle vara just idag. ( Det har aldrig hänt förut) Min önskan är att spänningen håller i sig hela skolåret och att det då inte handlar om klädval.

Min egen dag handlade mycket om att författa insändare. Det som gör mig mest upprörd idag är att arbetlivsministern, Hans Karlsson inte är speciellt oroad över arbetslösheten. Nu ska jag tala om en hemlighet, det är jag. Att över 280 000 ungdomar i åldern mellan 18-24 år är arbetslösa eller i åtgärder, gör mig mer än oroad, det gör mig ledsen.

I Vetlanda har flera krafter påtalat problemet. Skolan, ams, kommunen, näringslivet har engagerats i kampen mot ungdomsarbetslösheten där allt för många ungdomar får starta sitt vuxenliv i bidragsberoende och utanförskap. Där familjebildning, egen bostad och tillhörighet är en omöjlighet.

Alliansen visade idag att man tar ungdomsarbetslösheten på allvar. Får vi chansen kommer ungdomar få en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Sänkta arbetsgivaravgifter, jobbcoaching och fungerande lärlingsutbildningar är viktiga steg på vägen.

Kombinerat med förenklat företagande, bättre lönsamhet och mindre risktagande för våra företagare är jag säker på att ungdomar i betydligt högre grad kan hitta sin väg in i framtiden. Att vår viktigaste resurs, ungdomar, vågar tro på framtiden.

Tycker du som jag, att ungdomsarbetslösheten är en viktig fråga, är just din röst viktig inför valet.

Leende guldbruna ögon viktigare än skolan, brottsligheten och utanförskapet

Som Vetlandabo får man inte underskatta torgdagens betydelse. Tisdagarna är för många i Vetlanda en viktig dag. Aldrig är apoteket, hårsalongerna och vårdcentralen så väl fyllda. I valrörelsetider trängs dessutom knallarna med valarbetare som söker förtroende hos väljarna.

Idag hade Vetlanda den "äran" att få besök av jordbruksministern, vilket föranledde den lokala avdelningen att på något sätt göra en förannonseringen att något stort var på gång. Man hade riggat ett band med lokala företrädare som hade till uppgift att skapa nyfikenhet inför besöket. Responsen var mer än liten. Den största nyfikenheten röntes av att det fanns polis på plats. Något man i Vetlanda inte är van vid.

Hur jordbruksministern togs emot vet jag inte. Det enda jag kan konstatera är att något stort inte har gjorts av den socialdemokratiska regeringen varken vad det gäller skolan, fler människor i arbete, eller en synlig polis. Texterna av det lokala bandet, bestående av kvinnliga politiska företrädare, visade mer på deras huvudbry över Fredriks "guldbruna ögon" än att alldeles för många av våra elever inte får de kunskaper de behöver, att 1,5 miljoner människor inte har ett arbete att gå till eller att den sittande regeringen inte tar den utbredda brottsligheten på allvar.

Mångfald är en nödvändighet om vi ska ha en skola för alla

Två dagar innan min dotter Jessika ska starta årskurs 5.
Vad hon tycker om skolstarten blir jag inte riktigt klok på. Hon säger att det bästa med skolan är loven, skolavslutningen och första dagen på terminen då återföreningen med alla kompisar står i fokus, är det bästa med skolan. Jag hoppas och tror att det är lite roligare med skolan än så. Säker är jag inte.

Den sista veckans filmtittande med bland annat filmer från USA som visar internatskolor där musik, teater och dans är i fokus har fått henne att fundera på hur det skulle vara att gå på internat. Jag kan försäkra Er om att internatalternativet för min dotter är inte ett alternativ i dagsläget men jag kan inte annat än fundera över att även en 11-åring har behov av att hitta just sin skola.

När jag ikväll mötte lärarförbunden i min kommun möttes jag från vissa håll, av en kritik mot det beslutet att vi i Vetlanda kommun , ska erbjuda minst två inriktningar på våra 7-9 skolor. Då kunde jag inte låta bli att tänka min dotter Jessika, 11 år, som redan nu efterfrågade en skola som skulle passa just henne. Hur ska det då inte se ut för de elever som är några år äldre än vad hon är. Diskussionerna beträffande friskolor har gått varma. Man får tycka vad man vill om friskolorna men alla dessa skolor har förtjänat sina elever. Min ambition är att även de kommunala skolorna ska göra detsamma. Ska vi ha en skola för alla kan inte skolan se likadan ut, oavsett vem som driver skolan.

Inriktingar är inte det enda svaret på hur vi i högre grad kan motivera våra elever på grundskolan hur viktigt kunskap är, men det kan vara en bit på vägen. För mig är inte huvudmannaskapet det viktiga, det viktiga för mig är att varje elev hittar den skolan som passar bäst just för honom eller henne. En kommun som Vetlanda där den kommunala skolan inte utsätts för någon större konkurrens från friskolor, ser jag det som ett måste att utveckla den fria kommunala skolan där mångfald råder. Annars kan vi aldrig säga att vi har en skola för alla.

Kalendarium vecka 34

Varje söndag fram till valet, kommer jag att lägga upp hur mitt program ser ut kommande vecka. Hör gärna av er om ni vill att jag ska dyka upp på någon aktivitet! Vissa dagar är mer fulltecknade än andra och kalendariet kan snabbt ändras. Vem vet var jag dyker upp?

Måndag:

• Debatt lärarförbundet

Tisdag:

• Arbetsutskottet, Barn- och Utbildningsnämnden

Onsdag:

• Ev. Blodomloppet, Jkpg, kväll

Torsdag:

Fredag:

• Nässjö marknad
• Fallens dag, Huskvarna
• Sävsjö, em

Lördag:

• Vaggeryd marknad, fm
• Hillerstorpsdagen, em

Söndag:

Mustafa röstar moderat,ser vikten av en ny svensk i regeringen

Vaknade strax innan fem idag, regnet öste ner. Hade planerat en liten sovmorgon på lördagen men det måste vara valfebern som satte stopp för det. Resmålet idag var Bredaryd, som varje år anordnar en gigantisk marknad där hela orten är involverad. Spår från hemvändardagen var tydlig men också det engagemanget som fanns från alla Bredarydsbor, trots hällregn! Jag fick frågan vad jag visste om Bredaryd, inte mycket visade det sig. Det klaraste beskedet jag fick var att var elfte person i Bredaryd var egenföretagare. Jag kan förstå om man är stolt över Bredaryd.

Trots hällregn blev det många bra möten, lärorika sådana. 2002 års valrörelse möttes jag inte alls med samma glada utrop som jag gjorde idag. Kommentarer som "det enda rejäla partiet", "jag har varit socialdemokrat i hela mitt liv men nu är det dags att rösta på ett parti som värnar om jobben", eller "varför ska jag gå till jobbet när grannen med bidrag tjänar lika mycket som jag och samtidigt kan renovera huset, det har jag svårt att köpa", var återkommande.

Åsikterna från knallarna stämde in in samma kör som oxå talade om deras bristande förtroende för regeringens förmåga att möta den ökande brottsligheten och att alldeles för många av våra barn inte får de kunskaper som behövs för framtiden.

Mustafa från Göteborg var dock den som fick mig att tänka till mest. Han var mer än tydlig på att vikten av att arbete är viktigare än bidrag för nya svenskar. Han ondgjorde sig över Göteborgs ledande S- politiker som gör stora program i form av projekt, bidrag och välvillighet, inte av att arbete ska löna sig, ett fungerande rättsväsende och en god skolgång. Mustafa kommer lägga sin röst på moderaterna den 17 september och hoppas att någon av ministerposterna tillfaller en av våra nya svenskar.
- Helena, du kan inte förstå hur mycket det skulle betyda för alla de nya svenskar som nu finns i Sverige.
Om jag förstår eller inte, är jag inte kvinna att bedöma. Men vikten av att kunna lyckas i ett land, oavsett hudfärg, oavsett ursprung, är av stor betydelse..

Min förhoppning är att en av ministerposterna i en Alliansregeringen, innehavs av en man eller kvinna som har ett efternamn som inte slutar med son.

"Jag har inte tid att gå i pension!"

Idag släppte socialdemokraterna sitt valmanifest. Många av de utslagna från arbetsmarknaden, människor som fått sin cykel stulen eller alla de elever som inte gått ut skolan med godkända betyg, hade stora förväntningar. Besvikelsen måste vara mer än stor! Inte på något område hade Göran Persson något att komma med som skulle förbättra just deras situation.


Betydligt trevligare var mötet med Kinnarps grundare Rolf Johansson och tapetserare Agneta Johansson. (De är inte släkt) Båda entreprenörer med helt olika förutsättningar. Tillsammans med Moderaternas skolpolitiske talesman, Sten Tolgfors, fick vi tillfälle att diskutera lärlingsutbildning, företagande och massor av annat.

Rolf representerar en solskenshistoria där det lilla företaget växer och blir stort. Från en start i blygsam skala levererar nu Kinnarps mellan 1100 och 1200 arbetsplatser, varje dag! Sverige behöver fler Rolf.

Lika viktig är Agneta som i sitt eget företagande berättar om hur hon har lyckats att hitta sin väg i framtiden i ett yrke som är udda och litet, men ack så viktigt. Sverige behöver fler Agneta. Vi måste göra det lite lättare för Agneta så hon kan rekommendera flera att bli egenföretagare och våga anställa.

Vi måste se till att fler än Rolf, vågar ta risken att satsa. Vi måste visa våra ungdomar att en högskoleexamen inte alltid är nödvändigt för att bli en framgångsrik företagare. Rolf är ett strålande exempel. En Rolf som idag är mycket engagerad i ungdomar och ser det som en mycket stor utmaning att kunna hjälpa ungdomar som idag har det svårt att hitta sin väg in i framtiden.

Ps Det där med att vara 65 och gå i pension var inte aktuellt för Rolf. Han är idag 66 men som han själv uttryckte det; "Jag har inte tid att gå i pension"

"Alla ska med"- ett hån mot alla utslagna kvinnor

"Alla ska med!" så lyder det socialdemokratiska partiets slogan inför valet. Min fråga blir; hur ska de över en miljon svenskar, som i dag står utanför arbetsmarknaden på grund av brist på jobb, sjukdom eller av andra orsaker, komma med nu när de inte gjort det tidigare?

Sanningen är den att Perssons väg för att sanera statsfinanserna ledde till en stor utslagning av de mest utsatta. Hög arbetslöshet, många sjukskrivna av stress och psykisk ohälsa blev priset som drabbade kvinnor i låglöneyrken hårdast. Andelen lågutbildade kvinnor i fast arbete har minskat från 37 procent till 13 procent.

Orden är inte mina, det är ekonomiprofessor Magnus Henrekson vid Handelshögskolan i Stockholm och stressforskaren Aleksander Perski, docent i medicinsk psykologi vid Karolinska institutet.

Jag hoppas att alla dessa kvinnor väljer att byta ut den sittande regering mot en regering som förstår vad denna utslagning har inneburit för alldeles för många människor, inte minst hårt arbetande kvinnor.

Murar-Anders skulle kunna vara en förebild för många av våra ungdomar

Resmålet idag var Tranås.
En stad med anor i pälsbranschen under lång tid. Päls-Bruno har dock fått lägga ner, mycket tack vare aktivister som gjort det för honom omöjligt. Päls-Bruno kommer nu ersättas av andra företagare i andra länder, länder som inte alls har samma krav på djurhållning som vi har. Inte är det djuren som fått det bättre, möjligtvis aktivister i Sverige som anser sig gjort en välgärning. Frågan är bara för vem?

På agendan var dock inte Päls-Bruno utan frågan om hur vi kan göra något för de 1500 ungdomar som varje år, inte har ett enda betyg, i ett enda ämne, från grundskolan. I Sverige har vi en skolplikt på nio år, dessa 1500 ungdomar har i verkligheten lämnat skolan, långt innan skolavslutningen för årskurs 9 går av stapeln.

Tillsammans med tre företrädare för hantverksinriktade branscher diskuterade vi saken. Ingen var främmande för att problematiken finns och två av dem var lika skoltrötta , på sin tid, som dessa 1500 elever som finns idag. Tanken på en lärlingsutbildning i de senare åren på grundskolan togs emot positivt. Om allting gått snett, motivationen noll och känslan av att ständigt vara efter kunskapsmässigt i skolan, är situationen så allvarlig att det krävs andra vägar än vad skolan idag kan erbjuda.

En lärlingsutbilning redan på den senare delen av grundskolan, ska inte bli en patentlösning, men när vi kommit till vägs ände, tror jag att det är en mycket bra lösning. Alternativet är ett utanförskap vid 15 års ålder där du inte har fotfäste i varken arbetslivet eller skolvärlden. Jag håller med "MurarAnders" om att oavsett om jag senare vill bli murare eller inte , så har jag fått en chans. Det finns arbetskamrater som förväntar sig att jag är där och drar mitt strå till stacken, att inte komma i tid drabbar andra och jag är behövd. Och skulle du inte vilja bli murare, så är du så ung, så du kan välja ett annat yrke. Även om MurarAnders har svårt att förstå det.

Med varmt hjärta lämnade jag idag Tranås. Den som säger att företagare och anställda inom näringslivet inte tar sitt ansvar gentemot våra ungdomar som har det tufft, ljuger. Dagens samtal vittnade om ett stort engagemang och ansvarstagande för ungdomar som har det svårt. Tyvärr berättas den historien alltför sällan.

Ps: MurarAnders har inte gymnasieutbildning men vad jag kan se så har det gått mycket bra för honom ändå! Han brinner för sin gärning. En bättre förebild från vuxenvärlden är svårt att se. Min önskan är att ungdomar som inte har ett fotfäste varken i skolvärlden eller på arbetsmarknaden får en möjlighet att träffa på Murar-Anders!

Veckorna med Frida, en lärorik tid

En variationsrik dag idag!

Ibland kan jag inte annat än tänka på vilken mångfald jag får uppleva i mitt uppdrag som politiker. Idag har jag mött människor på torgdagen i Vetlanda (en underbar företeelse), haft ett möte där vi diskuterade inför en ansökan om en utlokaliserad utbildning med Jönköpings Högskola. Utöver det har jag också deltagit i en debatt i Rädda Barnens regi om hur vi gör för att barnen i vår kommun ska färdas väl. En dag som denna tycker jag visar tydligt, att vara politiker aldrig är tråkigt (med undantag för vissa högar med papper att gå igenom kanske...)!

Dagen startade ändock med en intervju med Vetlanda-Posten . Det var inte jag som var huvudpersonen i det här fallet, istället var det Frida som gjorde sin prao på två veckor hos mig i våras. Hon går ut Barn- och fritidsprogrammet nästa år och idag gjorde hon sin final av sin praotid. Jag varken kände Frida, än mindre hade kunskap om hennes politiska hemvist (...det vet jag inte idag heller för den delen) men veckorna med Frida var en lärorik och spännande tid.

När första glädjen över att blivit vald som politiker att få vara handledare för en ung kvinna lagt sig, började oron över hur jag skulle kunna reda ut detta komma. Fördomarna över att politik bara består av möten infann sig snabbt. Här begick jag ett misstag. Frida visade sig vara både frågvis, nyfiken, ett bollplank på resan och dessutom mer än duktig på att ta fram både bakgrundsmaterial och snabbt läsa in viktiga argument inför möten. Tack vare henne fick jag till exempel en vändning i ett ärende. Både hon och jag var mer än nöjda på vägen hem.

Frida klarade sitt första möte med pressen med glans. Utan ha den minsta rättighet till det, kände jag mig stolt. Det viktigaste jag ändå har lärt mig av Frida är nog att unga människor har ett intresse för politik. Kanske skulle alla elever praktisera hos politiker, eller varför inte att alla politiker ska praktisera hos en elev? Min ambition beträffande Fridas praktikplats var inte bara att visa henne på hur spännande det är att vara politiker utan också att politiken berör henne, hennes framtid och Fridas nära och kära. Har jag lyckats här blir jag glad. Om hon sen röstar på Nya Moderaterna och till och med skulle ge mig hennes personkryss, skulle jag bli överlycklig! Ett större förtroende än så kan man faktiskt inte få.

Imorgon ska jag ringa till Frida och fråga om hon blev nöjd med artikeln, jag hoppas det, det är hon värd!

Gör unga förlorare till morgondagens vinnare

I en artikel går Metall hårt ut och kritiserar moderaterna för att sänka lönenivån. Inte ett ord om att över en miljon människor varje dag, i arbetsför ålder, står utanför en arbetsgemenskap. Inte ett ord om att var fjärde bidragstagare är i åldern mellan 18 och 29 år, inte ett ord om att trots högkonjunktur, når inte den socialdemokratiska regeringen målet om en arbetslöshet på 4 %.

Berättelsen om den unga gymnasietjejen som fick möjlighet att göra sin praktik i en av stadens mest renommerade hantverkare, talar sitt tydliga språk om varför det ser ut som det gör. Flickan fick möjlighet till en bra praktik hos en välrenommerad hantverkare, en fd medlem hos metall i nästan 30 år. Hon trivdes mer än bra, visade stor talang och önskade efter praktikens slut, en fortsättning. Den småföretagande hantverkaren såg sig själv i samma situation som han själv gått igenom och erbjöd därför den talangfulla och ambitiösa unga kvinnan en ersättning som låg under avtalsenliga löner, men högre än den rådande bidragsnivån. Båda parter var mer än nöjda. Det tog inte många dagar förrän metalls representant var där och anklagade småföretagaren för att utnyttja ung arbetskraft. Slutet på historien blir att småföretagaren blev av med en lovande medarbetare och en ung kvinna går miste om en ljus framtid inom ett yrke hon såg en framtid i och dessutom hade talang för. Inkomsten blev 5600 kronor lägre och i form av bidrag istället för lön.

Vem är vinnaren vem är förloraren. Själv kan jag bara se förlorare.

Kalendarium vecka 33

Varje söndag fram till valet, kommer jag att lägga upp hur mitt program ser ut kommande vecka. Hör gärna av er om ni vill att jag ska dyka upp på någon aktivitet! Vissa dagar är mer fulltecknade än andra och kalendariet kan snabbt ändras. Vem vet var jag dyker upp och kampanjar!






Måndag:

• Valupptakt med Moderaterna i Jönköpings län, kl. 18

Tisdag:

• Träffa Vetlandaposten då jag i våras hade en tjej som "pryade" hos mig för att se hur det kan vara att arbeta politiskt. Detta ska tidningen skriva om.
• Debatt i Vetlanda. Arrangör: Rädda Barnen, kl 19
• Kampanja på torget i Vetlanda
• Diskussionsmöte inför träff med Högskolan i Jönköping

Onsdag:

• Beredning Barn-och Utbildningsnämnden, kl. 10
• Träff med företagare i Tranås beträffande lärlingsutbildning

Torsdag:

• Regionförbund, kl. 15-17, Jönköping

Fredag:

• Möte på Kinnarps tillsammans med Moderaternas skolpolitiske talesman, Sten Tolgfors. Ska diskutera angående vårt förslag om lärlingsutbildning.
• Träffa företrädare för kommun och landsting tillsammans med landstingsrådet Per-Anders Johansson och Urban Erntoft. Rubrik "En väl fungerande vårdkedja"

Lördag:

• Bredaryds marknad

Söndag:

Att lyckas och att uppskattas

Såg nyss på TV hur Susanna Kallur sprang hem guld på 100 meter häck, vilka härliga bilder! Och vilken publik! När Kajsa ska göra sitt sista och avgörande hopp på 2.05, står publiken upp och skriker ”Kajsa, Kajsa!!!”. Idrottarna under EM är väl värda de stående ovationerna de får för sina prestationer, men en sak slår mig, varför applåderar vi till exempel inte våra duktiga företagare i Sverige? De, liksom idrottarna, kämpar också dag och natt för att nå sina mål och drömmar. Ingen ifrågasätter vissa idrottares helt ofantliga ”löner”, men säger man att man är företagare rynkas det allt för ofta på näsorna och möts även ibland av misstänksamhet. Jag tror faktiskt att det långa styret med en socialdemokratisk regering har satt sig i gemene mans ryggrad, du får gärna lyckas, bara inte för mycket… och säg för guds skull inte att du tror på dig själv!

Varför kan vi inte bara glädjas för de människor som vågar riskera och satsa? Varför kan vi inte bara glädjas med dem det går bra för? Dags att byta regering.

(Bild från Aftonbladet)

Betyg är ett kvitto på kunskap

Idag läste jag om hur allt fler niondeklassare inte har behörighet för att läsa vidare på gymnasiet. För att få börja gymnasiet måste man ha godkänt i svenska, engelska och matematik. I år visar de preliminära siffrorna från Skolverket att 13 100 elever inte har godkänt i dessa ämnen, det är hör och häpna, 900 fler än förra året! Årets siffra är det absolut sämsta sedan det nya betygssystemet infördes.

Det finns självklart inte enbart EN lösning till detta problem men jag tror att en viktig insats är att eleverna får betyg tidigare. Jag är inte ensam om att tycka detta, 84 % av föräldrarna i Sverige vill att betyg ges tidigare. Det är viktigt både för den enskilda eleven och för föräldrarna att få veta hur det går i skolan. Att betygen ges så pass sent som i åttonde klass kan innebära en obehaglig
överraskning och för många är det för sent att
vända den negativa trenden.

Betyg är ett kvitto på kunskap. Jag vill ha betyg tidigare då det kan öka barns motivation till lärande, jag vill ha fler steg och jag vill också att närvaron redovisas i betygen.

Att känna sig efterfågad

Idag har jag packat valsedlar tillsammans med mina partikamrater i Vetlanda. Hela 12 500 brev ska skickas ut. Det kanske inte är det mest glamourösa i det politiska livet, men en viktig del i det demokratiska arbetet. Dessutom får man höra både det ena och det andra när man för en gångs skull varken har en agenda eller en föreläsare.

Seniorerna är de stora hjältarna i detta arbete. Dom drar ett tungt lass. Med en viss sorg i hjärtat kan jag konstatera att de som i förra valrörelsen packade många brev inte längre har förmåga att klara av detta längre och än värre, att några längre inte finns med oss. En riktig krutgumma är Ruth. Hon lever, men mår inte bra. Turerna har varit många men än så länge har sjukvården inte kunnat lista ut vad som gör att hon inte är den hon brukade vara. Både aktiv själv och fick andra att bli det. Hon var en av de första som kontaktades för att göra en insats. Känner jag Ruth rätt så hade hon mer än gärna hjälpt till mer än vad hon kunde ta på sig i år, men det är inte därför jag berättar historien om Ruth utan om hennes spontana svar: "Vad bra det känns att vara efterfrågad!"

Jag tror Ruth slår huvudet på spiken. Då menar jag inte bara våra äldre som borde ses som en tillgång, inte en belastning på vårdkontot, utan alla de 1,5 miljoner människor, trots högkonjuktur, som inte längre har en plats i arbetslivet.

Man måste vara frisk för att klara av att vara sjuk

Många av oss är det som har upplevt sjukvården. För de flesta av oss gäller det en "Quick fix". Snabb kur mot influensan, penicillin för barnens öroninflammation och en bra gipsläggning av det brutna benet, då är vi nöjda. Vem som hjälper oss spelar ingen större roll, bara det går fort och att det blir bra.

När det kommer till våra föräldrar eller äldre anhöriga, ser saken annorlunda ut. Krämpor för många av våra äldre blir långvariga och kräver flera olika insatser. För de äldre som har barn eller vänner som kan driva deras sak är det nog inga problem med men alla är inte så lyckligt lottade och flera gånger har jag undrat; hur går det för dem? Dem som inte någon att tala i deras sak. Stå på sig, kräva besked och ta vara på de rättigheter man har.

Förslaget om en vårdlots kommer inte en dag för sent!

Publicerad insändare; Smålandstidningen

Lärlingsutbildning, ett verktyg mot skoluppgivenhet

Mer än 1500 elever lämnar grundskolan utan godkänt betyg i något ämne alls. I praktiken har dessa elever trots skolplikten hoppat av grundskolan. Det finns säkert flera förklaringar men gemensamt för dessa unga människor att de ges inte betydelse i den skolpolitiska debatten.

Min fråga blir; vilken framtid väntar en 15-åring som inte gått färdigt grundskolan och därmed varken har kunskap nog för gymnasieutbildning eller arbetsmarknaden? Att hoppa av grundskolan eller vända grundskolan ryggen är en väg som leder till utanförskap. Varje ansträngning måste göras för de elever som saknar motivation, vill hoppa av skolan eller är allvarligt skoltrötta. För många beror skoltröttheten på en känsla av att ständigt ligga efter. Kraven blir till slut orealistiska och elever vänder då skolan ryggen. Kanske inte så konstigt för vem söker sig till en miljö där den egna identiteten är att vara sämst i klassen?

Viktigast är insatser i tidiga år med kunskapstester vars resultat får visa vilka extra insatser som behövs. Har detta inte gått vägen bör möjligheten att påbörja en lärlingsutbildning redan under grundskolans senare del vara möjlig. Jag pratar inte om praktikplatser som saknar undervisning, utan om företagsförlagd praktisk yrkesutbildning, som kombineras med att ämnen läses i grundskolan i egen takt. Jag är övertygad om att lärlingsutbildningen kommer att visa behovet av ämneskunskaper och därmed också öka motivationen för den skoltrötta att jag faktiskt har nytta av de kunskaper som erbjuds.

Att den socialdemokratiska regeringen fullständigt misslyckats sin skolpolitik blir allt tydligare. Inte minst för de elever som har det svårast. Det krävs ett starkare och tydligare stödsystem som håller kvar och inte minst motiverar elever i skolan. Det får inte längre tillåtas att fler unga hamnar i kunskapslöshet och utanförskap. Alla ska ges möjlighet att nå grundskolans kunskapsmål, lärlingsutbildning är en väg.

Arbeta måste löna sig!

Nyss hemkommen från en joggingrunda, på lördag seneftermiddag, så ringer telefonen. Jag var på väg att inte svara, kände mig så glad i sinnet och ville inte bli störd. Men svarade gjorde jag och i andra änden av telefonen hörs en arg och upprörd röst. Det var en kvinna, ensamstående med tre barn som skällde ut mig för att avgifterna var för höga. Efter så där en kvart frågade jag kvinnan varför hon inte försökte få ett arbete, då blev rösten om möjligt ännu argare och hon skrek: "Är du så dum i huvudet att du tror att jag kan skaffa ett jobb? Då förlorar ju jag mitt bostadsbidrag!" Jag blev helt tyst, visste inte vad jag skulle säga. Jag skulle ju så gärna velat säga att det lönar sig att arbeta. Det gjorde det inte i hennes fall och för många andra.

Jag hoppas vid gudarna att efter den 17 september kunna ringa tillbaka till denna kvinna och tala om den goda nyheten, det lönar sig att arbeta.

Lars Ohly måste tro på en aldrig sinande plånbok

Idag kräver Lars Ohly att fler kärnkraftverk ska skrotas. Lars Ohly kan inte ha sett en elräkning på länge, vi andra har det och vet redan nu att elkostnaderna är mer än betungande. Barsebäck har man redan stängt och nu ska enligt honom ännu mer av kapitalförstörelse ske. Det drabbar inte bara enskilda plånböcker utan hela landeti form av ökade miljöutsläpp, ökade elkostnader och import av el från farliga kärnkraftverk i öst. Dessutom en förlust på närmare 20 miljarder kronor för statskassan. Tänk vilken nytta de pengarna kunde gjort i skolan, äldreomsorgen, vården och ett fungerande rättsväsende.