Återremiss, socialdemokraternas sätt att lösa utanförskapet

Som riksdagsledamot får man träffa många spännande människor. Igår kväll var det dags för Riksåklagaren. Vi fick en mycket bra genomgång av flera områden. Det som för mig var mest intressant var de nya tagen beträffande den nya lagen om unga lagöverträdare som träder i kraft vid nyårsskiftet. Här ser riksåklagaren att man har ett stort ansvar att dialogen med socialtjänsten blir bättre och att de åklagare som blir aktuella i dessa fall blir bra på dessa rättsprocesser och att processen blir så kort som möjligt. Inrikt´ningen är att förhindra en kriminalitet i framtiden. Jag hoppas att det blir en skillnad!

Idag är annars debatten het, frågan om a-kassan debatteras flitigt just nu. Än så länge har jag inte hört något svar från oppositionen vad man har tänkt att göra åt det stora utanförskapet som råder i vårt land, trots högkonjuktur. Det verkar mest handla om att återremittera ärendet som inte leder debatten längre fram och dessutom inte leder till att fler människor kommer i arbete. Vad det leder till är ett slöseri med skattebetalarnas pengar då en administrativ apparat dras igång. Det är vad man har att komma med. Vilken tur att det blev ett regeringsskifte!

unga måste känna att rättsväsendet står på deras sida

Att skor är något viktigt i ungdomars liv vet vi. Har vi några som är experter på skor är det unga brottsoffer. Det blir outhärdligt att titta någon annanstans än ner när du blir utsatt för hotfulla brott. Skorna kanske man ändå glömmer men ögonen kommer du alltid ihåg. Det är viktigt att se i ögonen för då vet man vad som händer och vem det är. Det värsta som kan hända är att bli utsatt för brott av någon maskerad. Tänk själva att veta att någon där ute har berövat mig min trygghet, utsatt mig för brott och jag vet inte vem denne person är, men denne person vet vem jag är. Jag undar om jag någonsin skulle känna mig trygg om jag inte fick veta. inte bara vet vem det var utan också frågan om varför. Varför just jag? Var det mitt fel? är inte helt ovanliga frågor som unga brottsoffer ställer sig.
Det som händer allt för många människor idag, dvs blir utsatta för brott har diskuterats i lång tid, tyvärr har alldeles för lite gjorts. Det är min ambition att även unga ska känna att de har ett rättsväsende som står på deras sida.

Sócialdemokraterna, polisens största fiende

Idag var det budgetdebatt för utgiftsområde 4, dvs rättsväsendet. Vad som klart framgår är dels att socialdemokraterna är polisens största fiende. Här satsar man 342 miljoner kronor mindre än vad alliansregeringen gör. Dels lyser visionerna med sin frånvaro. Man har inte ens kunnat lägga fram en egen motion. dvs en motion som redovisar varför man fördelar pengarna som man gör. Istället hänvisas till det gamla "alla ska med".
Svenska folket ska vara glada för att det inte är socialdemokraterna som fortsatt sitter vid makten. Ett parti som med all tydlighet inte tar människors otrygghet i vardagen på allvar. Ett parti som företräds i dessa frågor av ett gammalt stadsråd som hellre dribblar med siffror än att tala om hur vi kan få ett mer rättsäkert Sverige. I debatten kunde denne samma person, dvs Bodström inte ens som ordförande i justitieutskottet ha koll på vem han replikerade på. När ledamoten som representerade centerpartiet blev replikerad på går Bodström upp och tror att han pratar med en folkpartist. Upptagen av sig själv märker han inte sitt misstag och gör det igen. Efter sitt eget första anförande yrkar han heller inte bifall till deras egna yrkande. Min undran är om han har koll över huvud taget?

Rättsväsendet måste ge tydliga signaler till våra unga gärningsmän

Trodde inte mina ögon när jag slog upp tidningen Metro i veckan. Trots omfattande bevisning och erkännande har åklagaren valt att inte åtala en 16-åring som i våras totalförstörde fyra SL-bussar. Detta innebär att gärningsmannen helt slipper ersätta skadorna. Skador som uppgick till en kvarts miljon. Enligt tidningen ska 16-åringen tidigare ertappats med liknande brottslighet och satts i vårdåtgärder för det. Därmed fanns det enligt åklagaren skäl att lägga ner åtalet med en åtalsunderlåtelse. (varning)

Jag kan inte annat än undra vilka signaler vi ger till denna 16-åring. Det är bara att fortsätta att förstöra, det händer inget i alla fall. De vårdåtgärder som tidigare blivit insatta har ju med all tydlighet inte hjälpt. signalerna från vuxenvärlden är inga andra, enligt mitt sätt och se det, att det är bara att fortsätta att förstöra. Vi vuxna har dövat vårt samvete med att killen har haft vårdåtgärder, mer än så bryr vi oss inte. Vad händer nästa gång, är det ditt eller mitt hus som ska utsättas för plundring? Hur mycket måste killen göra för att det ska hända något?
Jag hoppas verkligen att vid överprövningen att utslaget blir något annat, inte minst för 16-åringens skull

Ingen fattade att det var vi eftersom vi var så unga

Ett citat från "Boss" som idag är 17 år och bor på ett ungdomshem. Han berättar att han var runt 13 år när han var med och misshandlade en snubbe till döds. Ingen trodde att en trettonåring kunde göra något sådant. Sanning är något annat. Förra året gjordes 14 420 brottsanmälningar som lades ner då gärningsmannen var under 15 år. Mörkertalet är stort då barn och ungdomar oftast begår brott mot varnandra och inte anmäler till polisen. Lägg därtill att denna grupps tilltro till polisen är mer än lågt.

Min undran blir hur känns det för ett barn att anmäla ett brott och sen få veta att ingen utredning görs för att gärningsmannen var för ung? Vilka signaler ger detta till gärningsman och brottsoffer? Gärningsmannen kan fortsatt skryta inför kompisar att det är bara att fortsätta och för brottsoffret sker ytterligare kränkning. Inget händer, det jag blivit utsatt betyder inget i vuxenvärlden.

Jag är övertygad om att tidiga signaler för de barn och ungdomar som i tidig ålder begår brott är en nödvändighet för att vi i framtiden ska kunna få stopp på att alltför många av våra unga begår brott och utsätts för brott. Dagens brottsoffer, morgondagens gärningsmän är ett samband som måste brytas. För detta krävs det att även brott begångna av barn utreds där både gärningsman och brottsoffer blir hörda

Allsång på slottet

Politiskt arbete blir aldrig enformigt! Veckor och dagar ser mycket annorlunda ut.
I tisdags bjöd kungahuset på middag på slottet. Min dotter och jag var där för några veckor sedan på allmän visning. Då var det kallt och öde, denna kväll var hela slottet upplyst med ljus och brasor. Människor uppklädda och kungafamiljen var där. En fantastisk upplevelse, det måste även den mest inbitna republikanen ha tyckt.

Innan middagen var det konsert i den gamla rikssalen. Konserten innehöll allt från Wagner till Bennny Andersson. Några stycken var det uruppförande på. Det var till och med ALLSÅNG! Jag tänkte i mitt stilla sinne att allsång på Skansen i all ära men vem har varit med om allsång på slottet.

410 människor var inbjudna denna kväll. Kungafamiljen hälsade på samtliga. Efter middagen bjöds det på kaffe ute i salarna. Här var både kung och drottning samt kronprinsessan med "på golvet". Samtalade som alla andra. Jag undrar vilka länder förutom Sverige som detta skulle vara möjligt. Har svårt att se Drottning Elisabeth stå och småprata om både det ena och det andra.

Att ta bilder är inte tillåtet men jag behöver inga bilder, kvällen var på många sätt oförglömlig. Inte minst de nybonade golven som gjorde att rädslan för att trilla omkull var stor. Väl hemkommen till bostaden väntade tvättstugan. När jag stod där och hängde lakanen kunde jag inte låta bli att le då tanken på Snövit dök upp: "Ack, vad är en bal på slottet"

Vikten av att vara efterfrågad

Mina dagar hemma i Vetlanda kändes bra som vanligt. Inte minst för det är en sådan dyrbar tid med dotter Jessika. Men inte bara hon utan hela min familj där mor, syster och svåger och dess tre ostyriga pojkar ingår. Projektet i helgen var lövkrattning, något som inte tilltalar någon speciellt mycket men ändå något som vi gör tillsammans. Kvällen innan var ett besök i hembygdsgården där det anordnas lokal pub några gånger per år.
För mig är båda dessa saker mycket viktiga. Att känna att man tillhör en familj, en socken. Att vara uppskattad och behövd och att någon faktiskt skulle sakna mig om jag inte dök upp.

Detta fenomen gäller också att vara behövd i det dagliga arbetet. Jag känner mig så oerhört priviligerad att vara efterfrågad och behövd både hemma och borta. Min dröm är att fler människor än idag ska få känna likadant som jag får göra. Att vara saknad, efterfrågad och uppskattad på en arbetsplats

Debatt i kammaren idag. Bodström kontra Ask.

Jag måste säga att Bodsröms debatteknik är imponerande. Anfall är bästa försvar är något som Bodström verkligen anammat. Som före detta justitieminister är det inte mycket han lyckats med. Inte minst vad det gäller utvecklingen av våldsbrott. Ser jag på domstolarnas bokslut verkar det inte vara något mål som man uppnått. Beklagligt, inte minst ur ett brottsofferperspektiv då ett uppklarat brott är det viktigaste för brottsoffret Uppklarningsprocenten ska vi inte prata om.Ändå anklagar han alliansen för valsvek beträffande satsningarna vi gör på rättsväsendet.

Alliansen satsar 1,5 miljarder mer än vad socialdemokraterna gjorde 2006 inför 2007. Socialdemokraterna lägger totalt sett 342 miljoner kronor mindre än alliansregeringen. Min fråga måste naturligtvis bli; Tar inte socialdemokraterna människors otrygghet på allvar då man inte ansluter sig till alliansregeringen förslag på stora förstärkningar till polisväsendet som möjliggör en synlig polis även i glesbygdslän som Jönköpings län? Tydligen inte

Det är bara sossarna som inte förstått

Sitter på tåget hem från Stockholm. En titt utanför fönstret konfirmerar att Sverige är ett fantastiskt land. Allt är ändock inte fantastiskt. Över en miljon människor står utanför en arbetsgemenskap i Sverige, trots högkonjuktur. I kammaren diskuterades just detta idag, närmare bestämt A-kassan. Ni vet det där som förvånat socialdemokraterna så mycket att förändringar kommer att ske, trots en tydlig valrörelse från alliansens sida att detta var vad vi talade om att vi skulle göra.

Från talarstolen hördes det från Österbergs sida att alliansen "tutat i det svenska folket vilken hög arbetslöshet vi har i Sverige". Kanske är det faktiskt så att människor kände igen sig i den problemformuleringen som gjordes eller är det helt enkelt så att man har kommit på detta alldeles själv. Nu är det snart bara ledningen i socialdemokraterna som inte kommit på detta faktum och helt naturligt har man heller inte några lösningar på problemet. Eller så lägger man fram samma lösningar som man gjort de sista tolv åren. Resultaten är långt ifrån lysande. Om socialdemokraterna vägrar lyssna på oss så lyssna då på Lars Calmefors som säger "Självklart vill vi kunna åstadkomma full sysselsättning med full ersättning. Detta har dock inte lyckats".

vänsterpartiets inlägg innehöll inga lösningar men en oro över att Littorin faktiskt menade allvar och är orubblig. Detta är helt med sanningen överensstämmande. Han är inte orubblig för att "jävlas" med folk, han är orubblig så att även de som står långt ifrån arbetsmarknaden idag ska få en möjlighet till riktiga jobb. Littorin är inte ensam i hans orubblighet på grund av just detta faktum

Ett fungerande nät, en överlevnadsfråga både för företagare och politiker

Det var ett tag sedan jag skrev. Den plenifria veckan spenderade jag hemma där tyvärr tillgång till nätet inte var i funktion. Dessutom fick jag uppleva problematiken med att vara uppdaterad med riksdagen med hjälp av modem inte var en speciellt lyckad lösning. Maskineriet är helt enkelt inte gjort för modemanvändare. Jag kan förstå alla dessa företagare som är aktiva ute på vår landsbygd, som till och med förlorar kunder på att inte ha några alternativ. Vikten av ett väl fungerande nät i hela landet är kan inte nog understrykas. I Vetlanda verkar en lösning vara på gång, tyvärr godkänner inte riksdagen den lösningen för deras datorer. jag får väl helt enkelt ta med mig en IT-Människa hem och be dem göra en arbetsdag hemma hos mig. Efter det lär det nog inte dröja så länge till innan det kommer en lösning, även för oss som bor på landet.
Efter en vecka frånvaro i riksdagen var brevskörden mer än hög. Har nu lyckats gå igenom det mesta. Samtidigt lyssnar jag på den allmänpolitiska debatten som pågår. Den är ibland riktigt het. Imorgon börjar mina intresseområden, utbildning och rättsfrågor. funderar på att slänga mig in i debatten. Kommer tillfället så tar jag det. Annars är huvuduppgiften nu arbetet med justitieutskottet. På bordet ligger bla en hel massa motioner som rör inte minst bemötande och kompetensfrågor både hos polis, åklagare och domare. spännande! Vidare kommer det en hel del som idag berör både riksdag och EU. Hetast just nu är om dömda ska kunna utvisas till sitt hemland för att avverka sitt straff. Huvudanledningen till detta är inte minst kultur och språk. För att kunna återanpassas krävs det att den som vårdar både förstår språk och och kultur. gör man inte det lär det det inte finnas någon chans till att något ska kunna förändras och återfallsrisken är stor. Hur fort detta går återstår att se.

Första gången tiden är ännu inte förbi

Det är många första gången som ny riksdagsledamot. Idag var det premiär för frågestund. 5 statsråd var där för att svara på frågor. En enkel och lättsam form för att driva en politisk fråga. Både från oppostion och majoritet. Hade jag inte haft en skolklass för första gången hade jag gärna gett mig in i frågeleken.

Stackars skolklass, de fick en riktig gröngöling till guide, men roligt var det. Jag hade turen att ha en tjej som inte gillade att åka hiss så när de andra tog hissen fick hon och jag ta trappor som jag aldrig sett förut. Både hon och jag hade en spännande tid att hitta rätt och flera gånger fick vakter tala om att nu var vi på fel ställe. som gammal guide är man van att ta situationen som den kommer. Turen var idag på vår sida så att Ingela Thalen, en gammal erfaren minister tog hand om snacket beträffande den gamla ståndsriksdagen. Vid vissa tillfällen sker det faktiskt arbete över partigränserna.
Imorgon bär det hem till länet. tillsammans med en partikollega ska vi träffa rektorer för rektorsutbildning, skolchefer och ordföringar från hela landet. Ska bli roligt att få berätta om vad som kommer hända med skolan när vi nu har en borgerlig regeringen. Att det blir en skillnad, det lovar jag!

Förvånas inte över att oppositionen förvånas

Ibland kan man ju undra. I valrörelsen talade vi om vad vi ville göra om vi fick makten. (A-kassan torde vara ett av de mer frekventa orden i under valrörelsen) Sedan genomför vi det vi sagt att vi ska göra. Ganska logiskt, eller hur? Det faktum att vi verkligen genomför det vi lovade verka förvåna oppositionen. När jag tänker efter så förvånar det inte mig att oppositionen förvånas, för när genomförde den förra regeringen de löften man utgett i någon av de tre sista valrörelserna? Detta har nu det svenska folket genomskådat och valt en ny regering som genomför det man gått till val på.

Efter en spännande rapport av Fredrik från sitt första toppmöte i EU kom jag hem på kammaren och slog på TVn. Var lite nyfiken hur media tog emot beskedet om att Lena Adelsson-Liljeroth blivit kulturminister. Det lilla jag känner henne är hon mycket sympatisk, kunnig och trygg. Media verkade vara av samma åsikt. Skönt att regeringen åter är intakt. Med Sten Tolgfors som siste man in har vi nu en stabil regering som kommer göra mycket nytta för vårt land. Sten har nog inte idag all kunskap på sina fem fingrar men vad han har är en ödmjuket och lyssnarförmåga som gör att han tar till sig kunskap som finns utanför Rosenbad. Den varan har det varit alltför mycket av de senaste tolv åren.

Gärningsman och brottsoffer - en och samma person

Att vara riksdagsledamot innebår en fantastisk möjlighet att finna kunskap i olika områden. Igår var jag med på ett seminarum där rubriken var "brottsoffer och gärningsman samma person". Visst ligger det något i det. Den första delen handlade om unga människor som utsätts för brott. Statistiken visade tydligt att ca 30 procent av dessa sedermera blir själva gärningsmän. en form av hämnd som de själva blivit utsatta för. Det är inte en hämnd mot den gärningsman som utsatte dem själva för brott utan det kan bli vem som helst. Den första fyllan är inte helt ovanligt att första brottet begås i ren aggression. "Har jag blivit utsatt så ska banne mig någon annan oxå bli det. Polisen som föredrog kunde inte nog understryka vikten av att unga brottsoffer får bli sedda och hörda. Att även de förhörs och får tala om det. Risken är annars uppenbar att det kan gå snett. Jag delar hans åsikt. alltför ofta är det fokus på brottsutövaren och den utsatte lämnas åt sitt eget öde.

Utanförskapet dyrt, inte minst i mänskliga termer

Igår var det dags för den nya regeringen att lägga fram sin budgetproposition. Min egen nyfikenhet bestod till mestadel av vad som skulle vara med redan i första budgeten och vad som fick vänta. Några nyheter tog jag för givet inte skulle komma. Det skulle ju vara ett svek mot alla de väljare som valt bort en regering utan lösning till massarbetslösheten.
Jag blev inte besviken. Anders Borg lade fram en budget som helt mötte mina förväntningar. Trots Nuders försök att ständigt prata om andra ministrars tillkortakommande kunde vår nya finansminister ständigt påpeka att detta är en budget som i första hand ska leda till att fler människor kommer i arbete.
Nuder talade oxå om det dukade bordet. Ett bord som enligt socialdemokraterna skulle vara dukat så alla var med. På den gästlistan var inte den över miljonen människor som inte har ett arbete med. Jag tror stenhårt på att gästlistan kommer utökas radikalt de närmaste åren.

Pär Nuders självgodhet är inte liten trots att han är den finansminister som gjort utanförskapet ännu större och att inkomstklyftorna bara ökat de sista åren. Detta inte på grund av stora skillnader i löner utan helt och hållet på att folk inte har något arbete att gå till. Dessa verkar Nuder helt glömt bort, vi har det inte. Dessa klyftor kostar inte bara i ekonomiska termer utan oxå i mänskliga. Den sistnämnda i många fall det viktigaste.

Ombytta roller blir svårt för Persson

Idag var det den första partiledardebatten efter riksdagens öppnande. Det var Fredrik Reinfeldts första debatt som statsminister. Det klarade han med glans. Persson, inte riktigt lika van vid den kortare taltiden, förbrukade sin tid när ännu tre partiledare var kvar. Om detta var planerat eller bara orutin i hans nya position, vet inte jag. Ombytta roller kan bli svårt för Göran Persson att klara av i många sammanhang.

I Göran Perssons anförande handlade det mest om alliansens och moderaternas förslag, inte vad han själv ville göra. I hans analys av valresultat kunde man nästqan tro att det enligt honom var lysande. Trots ett valresultat som inte varit sämre sen den allmänna rösträtten kom till. Anklagelselsen om en enpartiregering fortsatte trots att det är uppenbart att Sverige har valt bort en enpartiregering och valt en trepartiregering.

Det var befriande att istället höra Fredrik tala om att Sveriges befolkning har valt bort förnöjsamhet, Göran Persson och utanförskap. Man har valt en Alliansregering. Ett svenskt folk som valt inkludering kontra utanförskap, högre kvalite i vården skolan och omsorgen och en regering som kommer se till att Sverige får ett rättsväsende värt namnet. Som ledamot i justitieutskottet ska det bli mig ett nöje att få vara med och se till att så blir fallet.

Äntligen en borgerlig regeringsförklaring

När Fredrik idag deklarerade den nya regergeringsförklaringen kändes det mer än bra. Allt det som så många av oss pläderat för i valrörelsen finns nu möjlighet för att faktiskt kunna genomföras. Härligt! I regeringsförklaringen var det inte några överraskningar vilket ingen av oss varken förväntade eller ville. Den politiken som vi gått till val på har medborgarna klart gett oss ett mandat att genomföra vilket också kommer att ske. Prioritet nummer ett är fortsatt att bryta den utanförskap som över en miljon människor i vårt land upplever varje dag. Samtidigt kommer fler elever att få de kunskaper de har rätt till, fler och synliga poliser på stadens gator och torg och vård när du behöver den. Förväntningarna är stora men vi kommer klara det!

som att börja första klass

Den sista veckan har varit mer än omtumlande. Promenaden in till öppnandet av riksmötet var stort. Ett folkvimmel, livgardet på plats och pampig musik. Väl inne i plenisalen med kungafamiljen placerad längst fram, tal av kungen och framförandet av nationalsången, var det inte långt kvar till glädjetårar. Ett livs ögonblick!

Ett historiskt ögonblick var det oxå idag när Fredrik Reinfeldt valdes till Sveriges nya statsminister. Spänningen är stor inför morgondagen då han ska presentera den nya regeringsförklaringen och de nya statsråden. Det är säkert en hel del i detta hus som nu går och väntar på ett telefonsamtal. Vilka de utvalda blir vet ytterst få.

Jag känner mig stolt

Var alldeles nyss inne på valmyndighetens sida. Där kan jag läsa "invalda ledamöter till riksdagen". Jag är en utav dem. Ska inte sticka under stol med att jag känner mig stolt. Nu gäller det att leva upp till det förtroendet. I Vetlanda får jag många klappar på axeln och massor av lycka till, både från väntat och oväntat håll. Det känns skönt att ha det stödet i ryggen när jag äntrar min plats i riksdagen.

Nu börjar det verkliga arbetet

Vilken valkväll! tillsammans med mor och dotter åtnjöt vi varma, nyfiskade kräftor från stugsejouren som Jessika och jag hann med. Desserten blev mer än god, ett fantastiskt valresultat som jag så gärna hade önskat men inte riktigt vågat hoppas på.
Telefon, sms och mailservrar har gått varma sedan dess. Inte minst alla glada tillrop som man möts av. En underbar känsla att få känna sig som vinnare, att ha gått i mål, att många med mig känner att det lyckades!

Efter det att radio Jönköping ringt upp tidigt på morgonen kunde jag riktigt förstå vad som hade hänt. (För vissa går det lite långsamt). Trots en enorm glädje har jag dock en sorg som slog hårt i morse. Det var insikten om att den personen som hade varit allra gladast idag inte är med mig längre. Min största supporter, min målvakt, min pappa. Jag hoppas vid gudarna att han är med även fast jag inte kan krama honom, hans närvaro är ändå stark.

Hur jag ska tacka all människor som hjälpt till under resans gång vet jag inte hur jag ska lösa. Varför inte börja här och nu och tacka alla Er som följt och stöttat mig under resans gång. Stort tack! Nu börjar det verkliga arbetet. Jag hoppas ni är med då oxå!

Nu är det upp till väljarna

Efter något hektiska dagar så här i valspurten är nu min ständiga följeslagare, barbordet, inställt i källaren. Tillsammans har vi stått på många torg ute i länet och fått möjlighet att träffa väljare, härligt!
Finalen gjordes utanför stadshuset i Vetlanda. Vi var många moderater som tog upp kampen om de osäkra väljarna. Ett myller av politiker, musiken "Jag vill oxå byta statsminister", ballonger och tårta och kaffe gjorde att stämningen var på topp. Det kändes skönt att med många partikamrater få göra en så härlig avslutning på hemmaplan.

Väl hemkommen slår jag på TVn och där ser jag en Fredrik som inför Västerås medborgarna, levererar svar efter svar som är svåra att motstå!
Hur det går imorgon är mer än spännande. Vad som känns skönt är jag och många med mig, har gjort vad vi har kunnat för ett maktskifte. En förändring som är så viktig för vårt land. Nu är det upp till väljarna.

Har du inte bestämt dig än så resonera så här. 12 års maktinnehav är mer än nog för ett land, oavsett partifärg. Det behövs nya krafter!. I årets val har vi med Alliansen en klar laguppställning som gillar varandra och kan regera från dag1.

Nu ska jag tända brasan, läsa tidningen och njuta av min dotters sällskap, det var alldeles för länge sedan.

100 timmar till ny regering!

Idag klockan 16.00 gick startskottet, 100 timmar kvar tills vallokalerna stänger och tills vi har en ny regering. Kom igen nu, nu lägger vi i sista växeln och gasar lite till! Jag tipsade igår om MUF:s vallåt, här kommer ytterligare en låt som presenterades idag vid spurtkampanjen. Lyssna, digga och kampanja!

Håkanföretagare, både hjälte och socialarbetare

Med hjärtat på rätt ställe...


Håkan är en av fyra delägare i ett företag med 15 anställda inom verkstdsindustrin. Jag hade den äran att få en timme med honom, trots en arbetsdag som bestod av minst 12 timmar för att vardagen i företaget skulle gå ihop. Vi skulle egentligen pratat lärlingsutbildning för unga människor som inte har ett fotfäste i varken arbetslivet eller skolan. Vi hann med det oxå men framför allt kom mötet att handla om arbetsgivaransvar.

Ämnet kom upp då jag frågade om varför han var så mörk under ögonen. Svaret blev att helgen hade gått åt till att plocka upp en av hans anställda utanför ICA-butiken, och en fortsatt oro för mannen. Mannen var kraftigt berusad och var en fara för både honom själv och andra. Människor omkring ringde med automatik till Håkan, inte till polis eller ambulans. Bara det talar sitt tydliga språk. För både Håkan och människor på orten vet att det är Håkan som tar ansvaret och bryr sig. Helgen för den anställde spenderades på sjukhus. Håkan hämtade upp honom på måndagsmorgon. Körde honom hem, handlade mat på vägen och såg till att räkningar för bostad och annat betalades. "Hemlösa arbetstagare är inte bra".

Det finns inte skrivet i någon lag alls om ett sådant ansvarstagande, för Håkan är det en självklarhet att finnas till när det behövs. Att måna om ens personal, att vara medmänniska. Jag tror att det är nödvändigt att vi med en ny regering inte bara ändrar villkoren för företagarna utan oxå ändrar attityden till våra företagare. Flertalet bidrar inte bara med arbetsplatser, tillväxt och pengar till statskassan, utan oxå ett mycket stort bidrag på den mänskliga sidan. Det glöms tyvärr alltför ofta bort i debatten när jag hör socialdemokraterna diskutera våra företagare. För mig är Håkan inte bara en hjälte utan oxå en fantastisk socialarbetare.

Perssons bufflighet ingen framgångsfaktor

Idag har jag imponerat på min dotter. Lyckats med konststycket att ladda ner MUF´s vallåt till att bli min ringsignal i mobilen. Hur länge jag kan imponera på henne är väl bara en tidsfråga men jag rekommendera låten, den är bra! Låter det ringa extra länge om motståndarlaget är i närheten. Lyssna på låten här

Att det är slutspurt och spänningen håller i sig in på mållinjen är det ingen tvekan om. Att unga människor har eller kommer att göra klara val två block emellan är också tydligt. Även där man minst anar det. (Mina fördomar har jag kvar) Jag var nämligen och besökte Ädelfors folkhögskola som har sina rötter i den röda rörelsen. Mina förhoppningar var väl inte jättestora men efter 45 minuter med en nära dialog och många bra frågor gick det inte att ta miste på vad applåderna gav uttryck för. Efter passet var det många som kom fram och tyckte att det hade varit roligt och intressant men inte inte minst var det ett flertal som inte kunde låta bli att ge uttryck för de förakt man kände för Göran Perssons arrogans, bufflighet och oförskämda uppträdande. Deras respekt för Fredriks sätt att resonera, bete sig och inte minst hans ideér var stor och för många var Fredrik och de nya moderaterna det självklara alternativet för dem som för så många andra unga människor. Bufflighet och arrogans är definitivt inte en framgångsfaktor här. Förhoppningsvis gäller det oxå i vuxenvärlden!

Kalendarium vecka 37

Vi går nu in i slutspurten, en vecka kvar tills vi vet om Sverige får en ny regering med framtidsanda! Lägger upp mitt kalendarium, det är några hållpunkter men för det mesta kommer jag vara ute och jobba varje vaken timme var det än är kampanj.







Måndag:

• Debatt Ädelfors, fm
• M-golf, Eksjö
• Arbetsutskott, Barn- och Utbildningsnämnden

Tisdag:

• Vaggeryd, kl. 9.00
• Regionförbund, Gislaved
• Partiduell, Ekenässjön

Onsdag:

• Eksjö, 10-12
• KS-möte

Torsdag:

• Habo, kl. 14.00
• Nässjö

Fredag:

• Sävsjö, kl. 10-12
• Värnamo, kl. 14-15.30
• Forserums marknad
• Nattvandring + polisåkning tillsammans med Folke Solheim, kl. 16.30

Lördag:

• Kampanj Vetlanda

Söndag:

• Hårt arbete in till det sista... därefter kommer belöningen, NY REGERING!

Rullskidor eller löparskor, en ödesfråga

Idag har jag gjort något som jag aldrig gjort förut, jag har åkt rullskidor. Jag älskar att åka längdåkning och har länge funderat på att få göra detta även när inte snön finns, idag blev det av. Efter några stapplande stavtag och en omkullåkning kändes det bra. Det skulle inte förvåna mig om ni i framtiden kommer få se mig på ett par rullskidor istället för i löparskor.

Varför det blev av var på grund av Vetlandadagarna. Ett arrangemang som måste slagit sitt rekord i antalet besökare, antalet medverkare och inte minst i gemytlighet. Det fantastiska vädret gjorde säkert sitt till. Fullt av folk av alla dess slag som kunde gå runt och besöka massor av föreningsstånd, köpa hamburgare av Nävelsjö Bandyklubb, eller som jag, njuta av ärtsoppa serverat av Lottakåren. Underhållning var det inte heller någon brist på. Räddningstjänsten som med en aldrig sinande kö hissade upp barn i skyliften, buggdans på parkeringen, en gospelkör som spred glädje över hela fältet. Lägg därtill vårt lokala favoritband, "Cover Funkers", som ständigt underhåller och roar oss i Vetlanda, det kan knappast bli bättre!.

När jag stänger av bloggen för idag känns det gott i hjärtat. Alla de möten, alla de samtal och den stämning som jag idag möttes av idag värmer. Mitt tack går till alla Ni som ordnat denna underbara dag!

Rättsväsendet måste stå på brottsoffrets sida

Mitt första möte idag var Kerstin, Bengt och Alexandra i Sävsjö som alla är brottsoffer. Deras företag blev utsatt för inbrott när deras dotter Alexandra, möttes av oönskade gäster när de höll fest i familjeföretagets lokaler. Alexandras vän Jakob fick sina tänder utslagna, Bengt möttes av glassplitter på morgonen och Kerstin har fortfarande svårt att sova på natten.
Trots en utförlig beskrivning om vilka förövarna var, vilka människor som skulle kunna vittna om vilka förövarna var, valde polisen att lägga ner undersökningen.

I denna historia finns bara förlorare. Gärningsmän i yngre ålder som fortsatt kan utöva kriminella handlingar utan att vuxenvärlden säger ifrån. En pappa som tappat allt förtroende för rättsväsendet, och sist men inte minst, en ung man som med sina utslagna tänder, varken kommer kunna sova gott på natten eller en känsla om att han har ett Sverige som står på hans sida.

Risken är uppenbar att pappa Bengt tar lagen i egna händer och att unge Jakob väljer att hämnas på egen hand.

Det känns tryggt att möta eleverna i en enad Allians!

Oj! vilken dag! Efter sju klassmöten och två riksdagsdebatter på Vetlandas gymnasium är jag både trött men framför allt upplivad.

I klassrummen möts jag av intresserade elever som ställer frågor på sin spets. I debatterna känns det mer än tryggt att tillsammans med mina tre Allianskamrater, känna en gemenskap och en samsyn hur vi vill förändra Sverige. Inte minst vad det gäller möjligheten att fler ungdomar får arbete, hur fler elever ska få de kunskaper man har rätt till och att det måste löna sig att arbeta även för studenter. Kartellen S, V och Mp kunde inte en enda gång ge ett enat besked vill våra elever, det kunde vi.

mormor är minst lika viktig som en tennisträning

Idag tog jag förmiddagen till en "Time-Out" i valrörelsen. Något sa mig att möta verkligheten, utan media, utan utspel, är viktigt. Det är så lätt hänt att du tycker mycket utan att veta hur det verkligen är. Att utfästa löften som inte har en förankring i vardagen för de människor som det verkligen berör.
Mina egna erfarenheter vad det gäller vården för våra äldre sträcker sig inte längre än besöken hos mormor och farmor. Båda dessa underbara kvinnor lämnade mig för snart tio år sen, hur det ser ut idag visste jag inte så mycket om.

Mitt möte med de äldre i Nässjö idag gav mig många tankeställare. Båder ur personalens och de äldres perspektiv. En sak vet jag dock att åldras är inte alltid vackert vid första anblicken. Du är beroende av att andra hjälper dig med blöjor, du blir tvättad likt en baby, den enda som frågar hur du mår under hela dagen är hemtjänsten, som under den tid man matar, bäddar sängen och sätter på dig kläderna för dagen, ställer de frågor som är så viktigt för oss alla. När jag ställer frågan till Asta om hur ofta hon träffar sina barn och barnbarn blir svaret "De har ju så mycket med sitt eget liv så mig har de inte tid att träffa". Det känns som en kniv i hjärtat och det första jag gör efter besöket är att ringa till min mamma. Min mamma, som likt Asta, har gjort allt i hennes makt för att hennes barn ska färdas väl.

Vi i Alliansen är överens om att våra äldre måste få den värdighet man förtjänar efter ett långt och arbetsamt liv. Många får det men långt ifrån alla. Djurskyddslagen säger att djuren ska få komma ut varje dag, en sådan lag finns inte för våra äldre. Det är på tiden att den infördes. Det är också på tiden att vi barn till våra föräldrar, som gett oss så mycket, ger tillbaka mer till våra föräldrar. Att vardagspusslet är svårt att lägga för oss i mitten av livet är ingen nyhet. En lättnad vore om vi för rimliga kostnader skulle kunna få hjälp i våra egna hem och därmed kunna spendera vår lediga tid att i större utsträckning kunna vara en del av våra föräldrars vardag. Att våra barn fick träffa sin farmor och morfar var en del av deras vardag.

Att åldras är inte vackert vid första anblicken. Huden är skröplig, naglarna är blå och benen är svullna. Under tiden tvätten är gjord, kläderna är på plats och håret är kammat så är Asta en fantastiskt person. Hennes levnadsöde skulle räcka till en hel roman. Min sorg är att inte fler får höra hennes historia, att inte hennes barnbarn kan berätta den, att inte fler för Astas talan.

Jag själv, och inte minst mitt barn, är lyckligt lottade. Mormor är en del av vår vardag. Hon är dessutom mer än pigg och när det ringer vid halvniotiden på söndagsmorgon vet jag vem som ringer. Innan dess har hon haft en hel del aktiviteter. För min dotter har detta inneburit att hon har fått mormors berättelse berättad av henne själv. Att ha rynkor och krämpor är inte konstigt. Att mormor är minsta lika viktig som en tennisträning. Att bakom en gammal kropp finns det fantastiska livsöden som vi måste ta med oss.

Det ska löna sig att arbeta för alla, även studenter

Gårdagen ägnades åt högskolan i Jönköping där jag tillsammans med riksdagsledamoten Per Bill fick träffa studenter, Science Park (där entreprenör hittar en grogrund) och företrädare för skolan. Jag kan inte annat tycka att när du sätter din fot på högskolan känner du i ryggmärgen vilken kreativitet som andas och det stora inslaget av utländska studenter gör inte saken sämre.

Under dagen hann vi med med ett seminarium med studenter. Dels för att vi skulle kunna framföra vårt politiska budskap men framför allt lyssna på dem. Det klaraste budskapet var missnöjet med fribelopp. Ett fribelopp som är satt till strax över 20 000 kronor. Ett belopp som säger att tjänar du mer än så påverkar det dina möjligheter till studiemedel. En studentföretagare berättade att han var tvungen att dra på sig kostnader för att lönsamheten inte skulle bli för stor. En annan som talade om att hon inte kunde arbeta mer för det hade hon inte råd med. Möjligheten för studenterna att utöka sin redan idag skrala kassa med att sommarjobba och jobba lite extra på helgerna inte fanns. Tydligt är att tanken om att "det ska löna sig att arbeta" i socialdemokraternas studentSverige, överhuvud taget inte existerar.
Att lönsamma företag är inte något man eftersträvar när det gäller studenter. Möjligheterna för en bättre studenekonomi omöjiggörs.

Vi säger att de första 37 000 intjänade kronorna ska vara skattefria och att fribeloppet tas bort. För att detta ska bli möjligt behöver vi din röst den 17 september!

Kalendarium, vecka 36

Kommande vecka har jag följande aktiviteter...









Måndag:

• Heldag på Jönköpings högskola tillsammans med Per Bill. Vi besöker Science Park, träffar studenter och representanter från skolan samt besök på Jönköpings värmekraftverk.

Tisdag:

• Träffa SmT i Eksjö
• Barn- och Utbildningsnämnden
• Kampanj i Vetlanda

Onsdag:

• Jag "praoar" på hemtjänsten Sturegården i Nässjö.
• Kampanj i Eksjö

Torsdag:

• Rikspolitik/debatt på Njudungs gymnasieskola, Vetlanda

Fredag:

• Heldag i Sävsjö

Lördag:

• Kampanj under Vetlandadagarna
• Aneby tillsammans med Inger Carlborg

Dagens idol, Ferula

Tala om mångfald. Idag var jag bland annat på Råslätt. (Jönköpings motsvarighet till Rinkeby). Att jag aldrig varit där tidigare är inte Råslätts förlust, det är min. Redan vid ingången till torget möts man av en kokande kittel av 30 olika språk och dofter av lika många kryddor, underbart!

Min partikamrat, Urban, som i lång tid fört en kamp för att flera människor ska starta företag var min ledsagare. Tack vare honom fick jag träffa flera företagare på Råslätt som med Urbans hjälp vågat starta egna företag, trots det krångel som råder i vårt land. Höjdpunkten var Ferula, en irakisk kvinna i 50 -års åldern som idag bedriver sitt egna företag inom kläddesign. Det gjorde hon även i Irak där kraven på yrkesskicklighet är stor men det där med blanketter och vilken skatt man ska betala spelar mindre roll. Det riktigt lyste i hennes ögon av stolthet och glädje. Hon var dessutom noga med att påpeka hur stolt hon var över sina barn som gått i mammans fotspår. Inte att de höll på med att sy upp och designa kläder men att det alla tre gick på bra utbildningar och samtidigt kunde försörja sig.

Ferula är en stark kvinna och vet vad hon vill. Hon har gått igenom en arbetsam skilsmässa men är idag lyckligt gift med en ny man, även han irakier. Jag kunde inte låta bli att ställa frågan om hon kunde tänka sig att gifta sig med en svensk man. Hennes svar kom snabbt. För mig är varken religion eller nationalitet viktigt. Det viktigaste är min man respekterar mig och att jag respekterar honom. Om vi sen har roligt tillsammans gör inte saken sämre.

Tänk om fler av våra nya svenskar kunde få samma sits som Ferula. Hon hade turen att möta Urban som snart såg att hon hade alla möjligheter att skapa ett nytt liv i Sverige. För mig är det viktigt att det inte ska handla om tur utan oxå möjligheter för alla att vara en del av en arbetsgemenskap. Jag kan inte konstatera annat än socilademokraterna har cementerat alltför många av våra nya svenskar i ett bidragssberoende, istället för arbete. Jag vet att med vårt synsätt skulle betydligt fler i Råslätt känna vara en tillgång istället för en belastning. Med ett maktskifte skulle jag mötas av samma lysande ögon som Ferulas.

Det finns en plats för alla!

På två dagar händer det mycket i årets valrörelse. Gårdagen handlade mycket om att få ut vårt budskap om att vi satsar 7 miljarder kronor mer än socialdemokraterna på att våra elever ska få de kunskaperna man har rätt till. Vi satsar inte bara mer utan oxå bättre, det lovar jag!

Dagens fokus var den kommunala politiken i Vetlanda. Jag fick den äran att träffa 8 klasser på Vetlandas gymnasieskola. Tiden tillät inte möjligheten att träffa alla program men utbudet var varierat i form av yrkesinriktningar och högskoleförberedande inriktningar.

Vad som förvånade mig idag var att de politiska frågorna som är heta idag i vår kommun, inte var det som lockade till de djupaste dialogerna. Frågor som betyg, bensinskatt, studiebidrag, jobb, skatt och miljö, var de frågor som fick eleverna att reagera. Jag vet inte vilken slutsats jag ska dra men klart är att många av våra ungdomar har en åsikt, om än inte alla.

Som guide hela dagen hade jag Rebecka. En tjej som hoppas bli musiker i framtiden. Hennes start är att bli kantor. Inte illa! men under dagens lopp gick det inte att undgå att hennes drömmar sträcker sig längre en så. Jag hoppas innerligt att hennes drömmar går i uppfyllelse. "I have a dream", Martin Luther King, är kanske den mest kända personen som har haft en dröm. Hans dröm blev till stor del en verklighet, vi behöver fler människor som vågar drömma. Först då kan vi förändra världen, det gjorde Martin Luther King.

När jag nu och sitter skriver om dagen vet jag inte hur min insats var för att få fler ungdomar att välja just mitt parti. Min ambition var idag att dels få gehör för moderaterna men oxå vikten av att varje röst är viktig. Det finns människor ute i världen som offrar sina liv för ha möjligheten att lägga sin röst. I Sverige har alla den möjligheten. Att inte gå och rösta vore att sparka på dem som kämpar med sitt liv för att göra det.

Likt Rebecka har jag en dröm. Ett Sverige där alla i vårt land är efterfrågade, oavsett om du är rik eller fattig, funktionshindrad eller elitidrottare, ung eller gammal, skåning eller jämte, svensk eller nysvensk, smal eller tjock, kort eller lång. Listan kan göras lång. Det viktigaste är att alla känner att jag kan bidra. Min övertygelse är att alla kan bidra. Min sorg idag är att allt för många människor har fått beskedet att man inte kan det. Det vill jag ändra på! Det finns en plats för alla!

17 september, en ödesfråga för våra elever

På väg till Gislaved kunde jag höra på nyheterna att nu är vi alliansen oxå är överens om en gemensam familjepolitik. Där det finns möjligheter för barnfamiljerna att själva välja vilken väg som är bäst för just vår familj, för just vårt barn, vad det gäller omsorgen om våra yngsta medlemmar i familjen. Regeringsalternativet är mer än klart på den borgerliga sidan, samtidigt som det finns mycket att efterfråga för vänsterblocket där partiledare Lars Ohly vill bli statminister utan Göran Perssons medverkan i en regeringen. Kan det bli en större oenighet? Än mindre vad man vill med sin familjepolitik.

Trygg känner jag mig när jag inför Gislaveds media kan presentera en skolsatsning där samtliga borgerliga partier är överens. Vi satsar 7 miljarder kronor mer än vad socialdemokraterna gör på att våra ungdomar ska få den utbildning och kunskaper som man har rätt till. Vi har en gemensam vision om hur det ska se ut, samtidigt som vi avsätter resurser för att våra elever i grundskolan ska nå de uppsatta kunskapsmålen.

Skulle Göran Persson fortsatt vara stadsminister i Sverige måste han göra upp med bl a kommunisterna som fortsatt anser att läxor ska förbjudas och att alla former av betyg är av ondo. Att vi har en en föråldrad skollag kanske inte är så konstigt då den sittande regeringen, efter tolv år, fortsatt inte har fått majoritet för en ny skollag, då åsikterna går mer än isär vad det gäller vår skolpolitik, på vänstersidan. De som drabbas ytterst är våra elever och våra lärare . Redan 2005 var Alliansen överens om inriktningen för hur våra ungdomar skulle kunna få den skolgång man har rätt till. 26 dagar innan valet ger fortsatt socialdemokraterna med sina stödpartier inga besked!
Alliansen har tydliga mål, vi avsätter resurser för att våra elever når de kunskaper de behöver för att stå sig väl i framtiden. Från den andra sidan hörs ingenting. Bestäm själv hur du vill lägga din röst den 17 september

Att få vardagen att gå ihop

Just hemkommen från en välfylld dag ringer mamma. Gräsmattan är inte klippt på länge. Vid köksbordet sitter dottern och hoppas på att vi ska gå på den spännande speedwaymatchen mellan VMS Elit och Luxos Stars. Själv skulle jag behöva förbereda mig för morgondagen i Gislaved, Högskoleuppvaktning och TM ringning tillsammans med MUFarna i Jönköping. Kvällens utfrågning av Lars Ohly är av mindre betydelse.

Det där med att få vardagspusslet att gå ihop är inte helt enkelt. Jag hade gärna gått på speedway med Jessika och hejat fram vårt lag, VMS Elit. Det får hon nu göra tillsammans med sina goda vänner och andra föräldrars goda vilja. Mammas gräsmatta fick bli "dagens goda gärning" (behovet var stort och gräset var både högt och tungt att komma igenom).

Jag vet att det inte bara är jag som känner en stor press över att få vardagen att gå ihop. Inte bara när det gäller min och Jessikas vardag utan också att min mor färdas väl. Idag träffade jag Ingrid, 90+, som fortfarande bor hemma i sitt hus, trots ett svårt handikapp på grund av reumatism. Hon har hemtjänst, men det hade aldrig gått utan sonen Anders, som alltid finns till hands, samtidigt som han har ett eget företag och egen familj att ta hand om.

Både jag och Anders känner ett stort ansvar för våra föräldrar och önskar inget hellre än att de färdas väl på ålderdomens höst. Allt de har gjort för oss går inte att beskriva i ord. Ändå är båda jag och Anders mitt i livet med allt det innebär. Att klippa både min egen och min mors gräsmatta, arbeta en hel del och dessutom vara en god mor är en ekvation som inte alltid går ihop. Känslan över att inte räcka till är emellanåt stark. Jag har ändå en mor på nära avstånd som dessutom är ett starkt stöd i vardagen vad det gäller skjutsning, barnpassning och lagad mat. Mina tankar går till de barn som har sina föräldrar på avstånd när detta inte är möjligt.

Med en ny regering blir det möjligt att få halverade kostnader för sådana tjänster som skulle innebära en stor lättnad för många av oss att få vardagen att gå ihop. Då tänker jag inte bara på vår egen barnpassning, hjälp med städning och tvätt i våra egna hem utan också på en möjlighet att hjälpa våra föräldrar, även om de lever på distans. Dessutom skulle ett stort antal människor, inte minst kvinnor, få avtalsenliga löner och försäkringsvillkor som tillhör den vita sektorn. Idag är det allt för många som idag är i svart sektor och lever helt avtalslöst. Dessutom är det endast de mest förmögna som har möjlighet att betala vita löner.

Jag kan inte se annat än att alla parter är vinnare på att göra en svart tjänstesektor vit.

Carola magisk när hon sjunger, tragisk är både hon och Göran P när de talar

Dagens mål var Stora Segerstad. Besök på en av våra naturbruksgymnasier i vårt län. En gymnasieskola som på ett tydligt sätt erbjuder en gymnasieskola för ungdomar som är inriktade på att bedriva jordbruk, skogsbruk men oxå ungdomar som ser sig själva som hundförare inom polis- och räddningstjänst. Oavsett hur deras framtid ser ut är det en gymnasieskola som attraherar väldigt många unga i vårt län. Inte med snygga broschyrer utan en klart uttalad inriktning. Min övertygelse är stark om att dessa elever har en hög motivation under sin gymnasietid, det behövs fler gymnasieskolor som motiverar våra unga.

Efter en vecka full av möten med väljarna var det dags att på lördagkvällen, ha en "myskväll" med dotter Jessika. "Folktoppen" var en självklarhet framför Tvn. Denna gång var det dags att kora "genom tidernas största kvinnliga artist". Carola blir vinnare. Calle Hörléns kommentar blir"När hon sjunger är det magiskt, när hon talar blir det tragiskt". Skulle detta gälla min recension av Göran Perssons utfrågning blir det bara tragiskt. ( Jag har hört att han gillar att sjunga andliga sånger. Enligt min gissning är det nog bäst att överlåta detta till kyrkornas köravdelning) Vad som kom ut av denna utfrågning var att elpriserna var inte något han tänkte göra något åt och besked om hur fler människor skulle komma i arbete lyste med sin frånvaro.

Jag förstår Aftonbladets företrädare som säger att med sådana uttalanden förstår man inte människors situation i dagens Sverige. Göran Persson anklagade Bo Lundgren 2002 för att inte göra det när Bo köpt en villa för 6 miljoner, själv har Göran Persson köpt ett gods för 12 miljoner.

Det värsta är inte godsköpet för tolv miljoner, det värsta är att statsminister Göran Persson, som företräder det sk arbetarpartiet, fullständigt har övergivit tanken om att alla ska kunna arbeta, alla behövs, att vara efterfrågad är mer grundläggande än något annat.

Kalendarium vecka 35

Kommande vecka finns jag på följande platser och aktiviteter...

Måndag:

• APU, kl. 9 -
• LRF Sävsjö, kväll

Tisdag:

• "Hemma hos reportage"- Vetlandaposten

Onsdag:

• Ev. Gislaved, fm
• Landstingsgrupp, Jönköpings högskola, kl. 14.30
• Ringa TM tillsammans med muffarna i Jönköping

Torsdag:

• Bokslutsberedning
• Ev. Mullsjö
• Jönköping

Fredag:

• Klasspresentationer, Njudungs gymnasieskola, Vetlanda

Lördag:

• Smålandsstenars marknad
• Ev. Bergets dag, Taberg

Söndag:

Esther 88, idol för dagen

Igår Nässjö och Sävsjö, idag Vaggeryd och Hillerstorp. Det finns många gemensamma nämnare, bland nämnda orter. Entreprenörskap, envishet och klurighet är bara några beskrivningar som gäller fär samtliga ställen. Vädrets makter har väl inte varit allför väl inställda till alla dessa ortsdagar och evenemang som just nu anordnas runt vårt län. Att jag som politiker inte får det alltför hektiskt med samtal med människor på stadens gator och torg är väl ok. Mina sympatier går till alla dessa föreningar och knallare som satsat hårt för givande dagar. Tyvärr gör regnet att det inte riktigt blir det man hade tänkt sig.
Som "knallande" riksdagskandidat" kan jag ändock inte låta bli att det är ganska befriande att få träffa de som trots väder, är ute och jobbar stenhårt för sin sak, eller bara vill vara med och bidraga till en bra dag. Mina idoler idag är den kör som underhöll Hillerstorpsborna. En ekumenisk kör bestående av 15 korister, snittålder 80 år, som sjöng både "Ovan Där" och Inatt jag drömde". Körledare Esther, 88 år kanske inte var helt intakt med noterna men höll sin kör i järnhand där tonarterna var lika många som körmedlemmarna. Jag blev varm i hjärtat och sjöng gladligen med i sångerna. Tänk vad Esther bidrar med. Se henne som en resurs istället för en belastning i omsorgsbudgeten.

Socialdemokraterna kan alltid skylla på någon annan

Reaktionerna på Alliansens gemensamma valmanifest var varierande. "Inga nyheter", "inte klara besked beträffande familjepolitik eller fastighetsskatt", "alliansen prioriterar jobb framför bidrag", "vi ser ett ljus i tunneln" (villaägarna), "ett historiskt ögonblick"- är några axplock av kommentarer.

Ett historiskt ögonblick är det helt klart. Klara besked om att fyra partier är helt överens om att jobben är det absolut viktigaste för Sverige, samtidigt som skolan, vården och rättsväsendet får mer resurser och ett mer effektivt utnyttjande av de resurser som ges.

Ännu mer historiskt vore det om de tre partier som idag samverkar skulle ha en presskonferens om ett gemensamt valmanifest. I dagsläget en omöjlighet där förslag och tankar spretar mer än någonsin. En röst på socialdemokraterna kan lika gärna vara en röst på miljöpartiet eller kommunisterna. Det värsta är att ingen vet och ej heller kommer att få veta innan valet är över. De röster jag hör på stadens gator och torg om ständiga besvikelser över brustna vallöften har sin grund i detta fenomen att den sittande regeringen med sina samarbetspartier, kan utlova löften var och en på sitt håll, för att sen kunna skylla på sina samarbetspartner att man inte fick gehör för sina löften. Ingen är ansvarig.

Alliansen med sitt valmanifest har sett till att du som väljare kan utkräva att Alliansen tar sitt ansvar. Den möjligheten har du inte om du lägger din röst på socialdemokraterna, miljöpartiet eller vänstern, här kan du alltid skylla på någon annan.

När slutade arbetslösheten för unga vara ett problem?

En orolig natt! Hon får säga vad hon vill men min dotter Jessika känner en viss spänning inför skolstart. Kläder lades fram flera dagar innan med flera alternativ, utifrån hur vädret skulle vara just idag. ( Det har aldrig hänt förut) Min önskan är att spänningen håller i sig hela skolåret och att det då inte handlar om klädval.

Min egen dag handlade mycket om att författa insändare. Det som gör mig mest upprörd idag är att arbetlivsministern, Hans Karlsson inte är speciellt oroad över arbetslösheten. Nu ska jag tala om en hemlighet, det är jag. Att över 280 000 ungdomar i åldern mellan 18-24 år är arbetslösa eller i åtgärder, gör mig mer än oroad, det gör mig ledsen.

I Vetlanda har flera krafter påtalat problemet. Skolan, ams, kommunen, näringslivet har engagerats i kampen mot ungdomsarbetslösheten där allt för många ungdomar får starta sitt vuxenliv i bidragsberoende och utanförskap. Där familjebildning, egen bostad och tillhörighet är en omöjlighet.

Alliansen visade idag att man tar ungdomsarbetslösheten på allvar. Får vi chansen kommer ungdomar få en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Sänkta arbetsgivaravgifter, jobbcoaching och fungerande lärlingsutbildningar är viktiga steg på vägen.

Kombinerat med förenklat företagande, bättre lönsamhet och mindre risktagande för våra företagare är jag säker på att ungdomar i betydligt högre grad kan hitta sin väg in i framtiden. Att vår viktigaste resurs, ungdomar, vågar tro på framtiden.

Tycker du som jag, att ungdomsarbetslösheten är en viktig fråga, är just din röst viktig inför valet.

Leende guldbruna ögon viktigare än skolan, brottsligheten och utanförskapet

Som Vetlandabo får man inte underskatta torgdagens betydelse. Tisdagarna är för många i Vetlanda en viktig dag. Aldrig är apoteket, hårsalongerna och vårdcentralen så väl fyllda. I valrörelsetider trängs dessutom knallarna med valarbetare som söker förtroende hos väljarna.

Idag hade Vetlanda den "äran" att få besök av jordbruksministern, vilket föranledde den lokala avdelningen att på något sätt göra en förannonseringen att något stort var på gång. Man hade riggat ett band med lokala företrädare som hade till uppgift att skapa nyfikenhet inför besöket. Responsen var mer än liten. Den största nyfikenheten röntes av att det fanns polis på plats. Något man i Vetlanda inte är van vid.

Hur jordbruksministern togs emot vet jag inte. Det enda jag kan konstatera är att något stort inte har gjorts av den socialdemokratiska regeringen varken vad det gäller skolan, fler människor i arbete, eller en synlig polis. Texterna av det lokala bandet, bestående av kvinnliga politiska företrädare, visade mer på deras huvudbry över Fredriks "guldbruna ögon" än att alldeles för många av våra elever inte får de kunskaper de behöver, att 1,5 miljoner människor inte har ett arbete att gå till eller att den sittande regeringen inte tar den utbredda brottsligheten på allvar.

Mångfald är en nödvändighet om vi ska ha en skola för alla

Två dagar innan min dotter Jessika ska starta årskurs 5.
Vad hon tycker om skolstarten blir jag inte riktigt klok på. Hon säger att det bästa med skolan är loven, skolavslutningen och första dagen på terminen då återföreningen med alla kompisar står i fokus, är det bästa med skolan. Jag hoppas och tror att det är lite roligare med skolan än så. Säker är jag inte.

Den sista veckans filmtittande med bland annat filmer från USA som visar internatskolor där musik, teater och dans är i fokus har fått henne att fundera på hur det skulle vara att gå på internat. Jag kan försäkra Er om att internatalternativet för min dotter är inte ett alternativ i dagsläget men jag kan inte annat än fundera över att även en 11-åring har behov av att hitta just sin skola.

När jag ikväll mötte lärarförbunden i min kommun möttes jag från vissa håll, av en kritik mot det beslutet att vi i Vetlanda kommun , ska erbjuda minst två inriktningar på våra 7-9 skolor. Då kunde jag inte låta bli att tänka min dotter Jessika, 11 år, som redan nu efterfrågade en skola som skulle passa just henne. Hur ska det då inte se ut för de elever som är några år äldre än vad hon är. Diskussionerna beträffande friskolor har gått varma. Man får tycka vad man vill om friskolorna men alla dessa skolor har förtjänat sina elever. Min ambition är att även de kommunala skolorna ska göra detsamma. Ska vi ha en skola för alla kan inte skolan se likadan ut, oavsett vem som driver skolan.

Inriktingar är inte det enda svaret på hur vi i högre grad kan motivera våra elever på grundskolan hur viktigt kunskap är, men det kan vara en bit på vägen. För mig är inte huvudmannaskapet det viktiga, det viktiga för mig är att varje elev hittar den skolan som passar bäst just för honom eller henne. En kommun som Vetlanda där den kommunala skolan inte utsätts för någon större konkurrens från friskolor, ser jag det som ett måste att utveckla den fria kommunala skolan där mångfald råder. Annars kan vi aldrig säga att vi har en skola för alla.

Kalendarium vecka 34

Varje söndag fram till valet, kommer jag att lägga upp hur mitt program ser ut kommande vecka. Hör gärna av er om ni vill att jag ska dyka upp på någon aktivitet! Vissa dagar är mer fulltecknade än andra och kalendariet kan snabbt ändras. Vem vet var jag dyker upp?

Måndag:

• Debatt lärarförbundet

Tisdag:

• Arbetsutskottet, Barn- och Utbildningsnämnden

Onsdag:

• Ev. Blodomloppet, Jkpg, kväll

Torsdag:

Fredag:

• Nässjö marknad
• Fallens dag, Huskvarna
• Sävsjö, em

Lördag:

• Vaggeryd marknad, fm
• Hillerstorpsdagen, em

Söndag:

Mustafa röstar moderat,ser vikten av en ny svensk i regeringen

Vaknade strax innan fem idag, regnet öste ner. Hade planerat en liten sovmorgon på lördagen men det måste vara valfebern som satte stopp för det. Resmålet idag var Bredaryd, som varje år anordnar en gigantisk marknad där hela orten är involverad. Spår från hemvändardagen var tydlig men också det engagemanget som fanns från alla Bredarydsbor, trots hällregn! Jag fick frågan vad jag visste om Bredaryd, inte mycket visade det sig. Det klaraste beskedet jag fick var att var elfte person i Bredaryd var egenföretagare. Jag kan förstå om man är stolt över Bredaryd.

Trots hällregn blev det många bra möten, lärorika sådana. 2002 års valrörelse möttes jag inte alls med samma glada utrop som jag gjorde idag. Kommentarer som "det enda rejäla partiet", "jag har varit socialdemokrat i hela mitt liv men nu är det dags att rösta på ett parti som värnar om jobben", eller "varför ska jag gå till jobbet när grannen med bidrag tjänar lika mycket som jag och samtidigt kan renovera huset, det har jag svårt att köpa", var återkommande.

Åsikterna från knallarna stämde in in samma kör som oxå talade om deras bristande förtroende för regeringens förmåga att möta den ökande brottsligheten och att alldeles för många av våra barn inte får de kunskaper som behövs för framtiden.

Mustafa från Göteborg var dock den som fick mig att tänka till mest. Han var mer än tydlig på att vikten av att arbete är viktigare än bidrag för nya svenskar. Han ondgjorde sig över Göteborgs ledande S- politiker som gör stora program i form av projekt, bidrag och välvillighet, inte av att arbete ska löna sig, ett fungerande rättsväsende och en god skolgång. Mustafa kommer lägga sin röst på moderaterna den 17 september och hoppas att någon av ministerposterna tillfaller en av våra nya svenskar.
- Helena, du kan inte förstå hur mycket det skulle betyda för alla de nya svenskar som nu finns i Sverige.
Om jag förstår eller inte, är jag inte kvinna att bedöma. Men vikten av att kunna lyckas i ett land, oavsett hudfärg, oavsett ursprung, är av stor betydelse..

Min förhoppning är att en av ministerposterna i en Alliansregeringen, innehavs av en man eller kvinna som har ett efternamn som inte slutar med son.

"Jag har inte tid att gå i pension!"

Idag släppte socialdemokraterna sitt valmanifest. Många av de utslagna från arbetsmarknaden, människor som fått sin cykel stulen eller alla de elever som inte gått ut skolan med godkända betyg, hade stora förväntningar. Besvikelsen måste vara mer än stor! Inte på något område hade Göran Persson något att komma med som skulle förbättra just deras situation.


Betydligt trevligare var mötet med Kinnarps grundare Rolf Johansson och tapetserare Agneta Johansson. (De är inte släkt) Båda entreprenörer med helt olika förutsättningar. Tillsammans med Moderaternas skolpolitiske talesman, Sten Tolgfors, fick vi tillfälle att diskutera lärlingsutbildning, företagande och massor av annat.

Rolf representerar en solskenshistoria där det lilla företaget växer och blir stort. Från en start i blygsam skala levererar nu Kinnarps mellan 1100 och 1200 arbetsplatser, varje dag! Sverige behöver fler Rolf.

Lika viktig är Agneta som i sitt eget företagande berättar om hur hon har lyckats att hitta sin väg i framtiden i ett yrke som är udda och litet, men ack så viktigt. Sverige behöver fler Agneta. Vi måste göra det lite lättare för Agneta så hon kan rekommendera flera att bli egenföretagare och våga anställa.

Vi måste se till att fler än Rolf, vågar ta risken att satsa. Vi måste visa våra ungdomar att en högskoleexamen inte alltid är nödvändigt för att bli en framgångsrik företagare. Rolf är ett strålande exempel. En Rolf som idag är mycket engagerad i ungdomar och ser det som en mycket stor utmaning att kunna hjälpa ungdomar som idag har det svårt att hitta sin väg in i framtiden.

Ps Det där med att vara 65 och gå i pension var inte aktuellt för Rolf. Han är idag 66 men som han själv uttryckte det; "Jag har inte tid att gå i pension"

"Alla ska med"- ett hån mot alla utslagna kvinnor

"Alla ska med!" så lyder det socialdemokratiska partiets slogan inför valet. Min fråga blir; hur ska de över en miljon svenskar, som i dag står utanför arbetsmarknaden på grund av brist på jobb, sjukdom eller av andra orsaker, komma med nu när de inte gjort det tidigare?

Sanningen är den att Perssons väg för att sanera statsfinanserna ledde till en stor utslagning av de mest utsatta. Hög arbetslöshet, många sjukskrivna av stress och psykisk ohälsa blev priset som drabbade kvinnor i låglöneyrken hårdast. Andelen lågutbildade kvinnor i fast arbete har minskat från 37 procent till 13 procent.

Orden är inte mina, det är ekonomiprofessor Magnus Henrekson vid Handelshögskolan i Stockholm och stressforskaren Aleksander Perski, docent i medicinsk psykologi vid Karolinska institutet.

Jag hoppas att alla dessa kvinnor väljer att byta ut den sittande regering mot en regering som förstår vad denna utslagning har inneburit för alldeles för många människor, inte minst hårt arbetande kvinnor.

Murar-Anders skulle kunna vara en förebild för många av våra ungdomar

Resmålet idag var Tranås.
En stad med anor i pälsbranschen under lång tid. Päls-Bruno har dock fått lägga ner, mycket tack vare aktivister som gjort det för honom omöjligt. Päls-Bruno kommer nu ersättas av andra företagare i andra länder, länder som inte alls har samma krav på djurhållning som vi har. Inte är det djuren som fått det bättre, möjligtvis aktivister i Sverige som anser sig gjort en välgärning. Frågan är bara för vem?

På agendan var dock inte Päls-Bruno utan frågan om hur vi kan göra något för de 1500 ungdomar som varje år, inte har ett enda betyg, i ett enda ämne, från grundskolan. I Sverige har vi en skolplikt på nio år, dessa 1500 ungdomar har i verkligheten lämnat skolan, långt innan skolavslutningen för årskurs 9 går av stapeln.

Tillsammans med tre företrädare för hantverksinriktade branscher diskuterade vi saken. Ingen var främmande för att problematiken finns och två av dem var lika skoltrötta , på sin tid, som dessa 1500 elever som finns idag. Tanken på en lärlingsutbildning i de senare åren på grundskolan togs emot positivt. Om allting gått snett, motivationen noll och känslan av att ständigt vara efter kunskapsmässigt i skolan, är situationen så allvarlig att det krävs andra vägar än vad skolan idag kan erbjuda.

En lärlingsutbilning redan på den senare delen av grundskolan, ska inte bli en patentlösning, men när vi kommit till vägs ände, tror jag att det är en mycket bra lösning. Alternativet är ett utanförskap vid 15 års ålder där du inte har fotfäste i varken arbetslivet eller skolvärlden. Jag håller med "MurarAnders" om att oavsett om jag senare vill bli murare eller inte , så har jag fått en chans. Det finns arbetskamrater som förväntar sig att jag är där och drar mitt strå till stacken, att inte komma i tid drabbar andra och jag är behövd. Och skulle du inte vilja bli murare, så är du så ung, så du kan välja ett annat yrke. Även om MurarAnders har svårt att förstå det.

Med varmt hjärta lämnade jag idag Tranås. Den som säger att företagare och anställda inom näringslivet inte tar sitt ansvar gentemot våra ungdomar som har det tufft, ljuger. Dagens samtal vittnade om ett stort engagemang och ansvarstagande för ungdomar som har det svårt. Tyvärr berättas den historien alltför sällan.

Ps: MurarAnders har inte gymnasieutbildning men vad jag kan se så har det gått mycket bra för honom ändå! Han brinner för sin gärning. En bättre förebild från vuxenvärlden är svårt att se. Min önskan är att ungdomar som inte har ett fotfäste varken i skolvärlden eller på arbetsmarknaden får en möjlighet att träffa på Murar-Anders!

Veckorna med Frida, en lärorik tid

En variationsrik dag idag!

Ibland kan jag inte annat än tänka på vilken mångfald jag får uppleva i mitt uppdrag som politiker. Idag har jag mött människor på torgdagen i Vetlanda (en underbar företeelse), haft ett möte där vi diskuterade inför en ansökan om en utlokaliserad utbildning med Jönköpings Högskola. Utöver det har jag också deltagit i en debatt i Rädda Barnens regi om hur vi gör för att barnen i vår kommun ska färdas väl. En dag som denna tycker jag visar tydligt, att vara politiker aldrig är tråkigt (med undantag för vissa högar med papper att gå igenom kanske...)!

Dagen startade ändock med en intervju med Vetlanda-Posten . Det var inte jag som var huvudpersonen i det här fallet, istället var det Frida som gjorde sin prao på två veckor hos mig i våras. Hon går ut Barn- och fritidsprogrammet nästa år och idag gjorde hon sin final av sin praotid. Jag varken kände Frida, än mindre hade kunskap om hennes politiska hemvist (...det vet jag inte idag heller för den delen) men veckorna med Frida var en lärorik och spännande tid.

När första glädjen över att blivit vald som politiker att få vara handledare för en ung kvinna lagt sig, började oron över hur jag skulle kunna reda ut detta komma. Fördomarna över att politik bara består av möten infann sig snabbt. Här begick jag ett misstag. Frida visade sig vara både frågvis, nyfiken, ett bollplank på resan och dessutom mer än duktig på att ta fram både bakgrundsmaterial och snabbt läsa in viktiga argument inför möten. Tack vare henne fick jag till exempel en vändning i ett ärende. Både hon och jag var mer än nöjda på vägen hem.

Frida klarade sitt första möte med pressen med glans. Utan ha den minsta rättighet till det, kände jag mig stolt. Det viktigaste jag ändå har lärt mig av Frida är nog att unga människor har ett intresse för politik. Kanske skulle alla elever praktisera hos politiker, eller varför inte att alla politiker ska praktisera hos en elev? Min ambition beträffande Fridas praktikplats var inte bara att visa henne på hur spännande det är att vara politiker utan också att politiken berör henne, hennes framtid och Fridas nära och kära. Har jag lyckats här blir jag glad. Om hon sen röstar på Nya Moderaterna och till och med skulle ge mig hennes personkryss, skulle jag bli överlycklig! Ett större förtroende än så kan man faktiskt inte få.

Imorgon ska jag ringa till Frida och fråga om hon blev nöjd med artikeln, jag hoppas det, det är hon värd!

Gör unga förlorare till morgondagens vinnare

I en artikel går Metall hårt ut och kritiserar moderaterna för att sänka lönenivån. Inte ett ord om att över en miljon människor varje dag, i arbetsför ålder, står utanför en arbetsgemenskap. Inte ett ord om att var fjärde bidragstagare är i åldern mellan 18 och 29 år, inte ett ord om att trots högkonjunktur, når inte den socialdemokratiska regeringen målet om en arbetslöshet på 4 %.

Berättelsen om den unga gymnasietjejen som fick möjlighet att göra sin praktik i en av stadens mest renommerade hantverkare, talar sitt tydliga språk om varför det ser ut som det gör. Flickan fick möjlighet till en bra praktik hos en välrenommerad hantverkare, en fd medlem hos metall i nästan 30 år. Hon trivdes mer än bra, visade stor talang och önskade efter praktikens slut, en fortsättning. Den småföretagande hantverkaren såg sig själv i samma situation som han själv gått igenom och erbjöd därför den talangfulla och ambitiösa unga kvinnan en ersättning som låg under avtalsenliga löner, men högre än den rådande bidragsnivån. Båda parter var mer än nöjda. Det tog inte många dagar förrän metalls representant var där och anklagade småföretagaren för att utnyttja ung arbetskraft. Slutet på historien blir att småföretagaren blev av med en lovande medarbetare och en ung kvinna går miste om en ljus framtid inom ett yrke hon såg en framtid i och dessutom hade talang för. Inkomsten blev 5600 kronor lägre och i form av bidrag istället för lön.

Vem är vinnaren vem är förloraren. Själv kan jag bara se förlorare.

Kalendarium vecka 33

Varje söndag fram till valet, kommer jag att lägga upp hur mitt program ser ut kommande vecka. Hör gärna av er om ni vill att jag ska dyka upp på någon aktivitet! Vissa dagar är mer fulltecknade än andra och kalendariet kan snabbt ändras. Vem vet var jag dyker upp och kampanjar!






Måndag:

• Valupptakt med Moderaterna i Jönköpings län, kl. 18

Tisdag:

• Träffa Vetlandaposten då jag i våras hade en tjej som "pryade" hos mig för att se hur det kan vara att arbeta politiskt. Detta ska tidningen skriva om.
• Debatt i Vetlanda. Arrangör: Rädda Barnen, kl 19
• Kampanja på torget i Vetlanda
• Diskussionsmöte inför träff med Högskolan i Jönköping

Onsdag:

• Beredning Barn-och Utbildningsnämnden, kl. 10
• Träff med företagare i Tranås beträffande lärlingsutbildning

Torsdag:

• Regionförbund, kl. 15-17, Jönköping

Fredag:

• Möte på Kinnarps tillsammans med Moderaternas skolpolitiske talesman, Sten Tolgfors. Ska diskutera angående vårt förslag om lärlingsutbildning.
• Träffa företrädare för kommun och landsting tillsammans med landstingsrådet Per-Anders Johansson och Urban Erntoft. Rubrik "En väl fungerande vårdkedja"

Lördag:

• Bredaryds marknad

Söndag:

Att lyckas och att uppskattas

Såg nyss på TV hur Susanna Kallur sprang hem guld på 100 meter häck, vilka härliga bilder! Och vilken publik! När Kajsa ska göra sitt sista och avgörande hopp på 2.05, står publiken upp och skriker ”Kajsa, Kajsa!!!”. Idrottarna under EM är väl värda de stående ovationerna de får för sina prestationer, men en sak slår mig, varför applåderar vi till exempel inte våra duktiga företagare i Sverige? De, liksom idrottarna, kämpar också dag och natt för att nå sina mål och drömmar. Ingen ifrågasätter vissa idrottares helt ofantliga ”löner”, men säger man att man är företagare rynkas det allt för ofta på näsorna och möts även ibland av misstänksamhet. Jag tror faktiskt att det långa styret med en socialdemokratisk regering har satt sig i gemene mans ryggrad, du får gärna lyckas, bara inte för mycket… och säg för guds skull inte att du tror på dig själv!

Varför kan vi inte bara glädjas för de människor som vågar riskera och satsa? Varför kan vi inte bara glädjas med dem det går bra för? Dags att byta regering.

(Bild från Aftonbladet)

Betyg är ett kvitto på kunskap

Idag läste jag om hur allt fler niondeklassare inte har behörighet för att läsa vidare på gymnasiet. För att få börja gymnasiet måste man ha godkänt i svenska, engelska och matematik. I år visar de preliminära siffrorna från Skolverket att 13 100 elever inte har godkänt i dessa ämnen, det är hör och häpna, 900 fler än förra året! Årets siffra är det absolut sämsta sedan det nya betygssystemet infördes.

Det finns självklart inte enbart EN lösning till detta problem men jag tror att en viktig insats är att eleverna får betyg tidigare. Jag är inte ensam om att tycka detta, 84 % av föräldrarna i Sverige vill att betyg ges tidigare. Det är viktigt både för den enskilda eleven och för föräldrarna att få veta hur det går i skolan. Att betygen ges så pass sent som i åttonde klass kan innebära en obehaglig
överraskning och för många är det för sent att
vända den negativa trenden.

Betyg är ett kvitto på kunskap. Jag vill ha betyg tidigare då det kan öka barns motivation till lärande, jag vill ha fler steg och jag vill också att närvaron redovisas i betygen.

Att känna sig efterfågad

Idag har jag packat valsedlar tillsammans med mina partikamrater i Vetlanda. Hela 12 500 brev ska skickas ut. Det kanske inte är det mest glamourösa i det politiska livet, men en viktig del i det demokratiska arbetet. Dessutom får man höra både det ena och det andra när man för en gångs skull varken har en agenda eller en föreläsare.

Seniorerna är de stora hjältarna i detta arbete. Dom drar ett tungt lass. Med en viss sorg i hjärtat kan jag konstatera att de som i förra valrörelsen packade många brev inte längre har förmåga att klara av detta längre och än värre, att några längre inte finns med oss. En riktig krutgumma är Ruth. Hon lever, men mår inte bra. Turerna har varit många men än så länge har sjukvården inte kunnat lista ut vad som gör att hon inte är den hon brukade vara. Både aktiv själv och fick andra att bli det. Hon var en av de första som kontaktades för att göra en insats. Känner jag Ruth rätt så hade hon mer än gärna hjälpt till mer än vad hon kunde ta på sig i år, men det är inte därför jag berättar historien om Ruth utan om hennes spontana svar: "Vad bra det känns att vara efterfrågad!"

Jag tror Ruth slår huvudet på spiken. Då menar jag inte bara våra äldre som borde ses som en tillgång, inte en belastning på vårdkontot, utan alla de 1,5 miljoner människor, trots högkonjuktur, som inte längre har en plats i arbetslivet.

Man måste vara frisk för att klara av att vara sjuk

Många av oss är det som har upplevt sjukvården. För de flesta av oss gäller det en "Quick fix". Snabb kur mot influensan, penicillin för barnens öroninflammation och en bra gipsläggning av det brutna benet, då är vi nöjda. Vem som hjälper oss spelar ingen större roll, bara det går fort och att det blir bra.

När det kommer till våra föräldrar eller äldre anhöriga, ser saken annorlunda ut. Krämpor för många av våra äldre blir långvariga och kräver flera olika insatser. För de äldre som har barn eller vänner som kan driva deras sak är det nog inga problem med men alla är inte så lyckligt lottade och flera gånger har jag undrat; hur går det för dem? Dem som inte någon att tala i deras sak. Stå på sig, kräva besked och ta vara på de rättigheter man har.

Förslaget om en vårdlots kommer inte en dag för sent!

Publicerad insändare; Smålandstidningen

Lärlingsutbildning, ett verktyg mot skoluppgivenhet

Mer än 1500 elever lämnar grundskolan utan godkänt betyg i något ämne alls. I praktiken har dessa elever trots skolplikten hoppat av grundskolan. Det finns säkert flera förklaringar men gemensamt för dessa unga människor att de ges inte betydelse i den skolpolitiska debatten.

Min fråga blir; vilken framtid väntar en 15-åring som inte gått färdigt grundskolan och därmed varken har kunskap nog för gymnasieutbildning eller arbetsmarknaden? Att hoppa av grundskolan eller vända grundskolan ryggen är en väg som leder till utanförskap. Varje ansträngning måste göras för de elever som saknar motivation, vill hoppa av skolan eller är allvarligt skoltrötta. För många beror skoltröttheten på en känsla av att ständigt ligga efter. Kraven blir till slut orealistiska och elever vänder då skolan ryggen. Kanske inte så konstigt för vem söker sig till en miljö där den egna identiteten är att vara sämst i klassen?

Viktigast är insatser i tidiga år med kunskapstester vars resultat får visa vilka extra insatser som behövs. Har detta inte gått vägen bör möjligheten att påbörja en lärlingsutbildning redan under grundskolans senare del vara möjlig. Jag pratar inte om praktikplatser som saknar undervisning, utan om företagsförlagd praktisk yrkesutbildning, som kombineras med att ämnen läses i grundskolan i egen takt. Jag är övertygad om att lärlingsutbildningen kommer att visa behovet av ämneskunskaper och därmed också öka motivationen för den skoltrötta att jag faktiskt har nytta av de kunskaper som erbjuds.

Att den socialdemokratiska regeringen fullständigt misslyckats sin skolpolitik blir allt tydligare. Inte minst för de elever som har det svårast. Det krävs ett starkare och tydligare stödsystem som håller kvar och inte minst motiverar elever i skolan. Det får inte längre tillåtas att fler unga hamnar i kunskapslöshet och utanförskap. Alla ska ges möjlighet att nå grundskolans kunskapsmål, lärlingsutbildning är en väg.

Arbeta måste löna sig!

Nyss hemkommen från en joggingrunda, på lördag seneftermiddag, så ringer telefonen. Jag var på väg att inte svara, kände mig så glad i sinnet och ville inte bli störd. Men svarade gjorde jag och i andra änden av telefonen hörs en arg och upprörd röst. Det var en kvinna, ensamstående med tre barn som skällde ut mig för att avgifterna var för höga. Efter så där en kvart frågade jag kvinnan varför hon inte försökte få ett arbete, då blev rösten om möjligt ännu argare och hon skrek: "Är du så dum i huvudet att du tror att jag kan skaffa ett jobb? Då förlorar ju jag mitt bostadsbidrag!" Jag blev helt tyst, visste inte vad jag skulle säga. Jag skulle ju så gärna velat säga att det lönar sig att arbeta. Det gjorde det inte i hennes fall och för många andra.

Jag hoppas vid gudarna att efter den 17 september kunna ringa tillbaka till denna kvinna och tala om den goda nyheten, det lönar sig att arbeta.

Lars Ohly måste tro på en aldrig sinande plånbok

Idag kräver Lars Ohly att fler kärnkraftverk ska skrotas. Lars Ohly kan inte ha sett en elräkning på länge, vi andra har det och vet redan nu att elkostnaderna är mer än betungande. Barsebäck har man redan stängt och nu ska enligt honom ännu mer av kapitalförstörelse ske. Det drabbar inte bara enskilda plånböcker utan hela landeti form av ökade miljöutsläpp, ökade elkostnader och import av el från farliga kärnkraftverk i öst. Dessutom en förlust på närmare 20 miljarder kronor för statskassan. Tänk vilken nytta de pengarna kunde gjort i skolan, äldreomsorgen, vården och ett fungerande rättsväsende.

Moderaternas valfilm

Du har väl inte missat Moderaternas nya valfilm? Himla rolig och bra måste jag säga... inte alltid en valfilm får mig att dra på smilbanden.

Spännande med nya partiledare...

Häromdagen annonserade Linda Rosing att hon ställer upp som ny partiledare för det Unika Partiet. När hon beskriver sig själv säger Linda att hon är en helt vanlig människa, hon har haft både A-kassa och socialbidrag.

Jag kan inte annat än att dra slutsasten att hennes uppfattning måste vara att har du haft varken A-kassa eller socialbidrag så är du en ovanlig människa.

Intressant!

Bild från Aftonbladet

Välkommen till min blogg!

Även jag har lyckats med konststycket att skaffa mig en blogg. Måste erkänna att det kanske inte var så mycket "jag" som skaffade den med tanke på att datorer kanske inte är min starkaste sida. Ett stort tack till Robert Scholz för den snygga sidan och hjälpen med den.

Framöver kommer jag att blogga här om allt mellan himmel och jord. Kan vara om en insändare jag skrivit, möte jag varit på, spännande samtal med en väljare eller kanske en kul debatt. Du kommer i vilket fall kunna följa mitt arbete i valrörelsen här, så än en gång varmt välkommen!